Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans arfslott. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.) - Bokstafsgåta - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hermine såg efter henne med en blick, som för
den gamla herrn utvisade, att den unga hustrun
redan tydligt hade uppfattat misstänksamheten och
underligheterna i hennes mans lynne.
»Min söta Hermine», sade han, »jag anar hvad som
bekymrar dig, men var alldeles lugn. Min hustru gick
just ut för att språka litet ensam med Conny, och i
fall Amalia verkligen är nog narraktig, att försöka
göra hvad hon sade, så vågar hon dock ingenting,
der min hustru finnes, en sådan respekt har hon
för sin tant. Dessutom har min son en tillräcklig
kombinationsförmåga, för att lätt uträkna sin kusins
lilla gyckel.»
»Ja, om frågan gällde något annat.»
»Nej, min söta Hermine, du får icke blifva ledsen
... Du vet, att vi äga i vårt språk någonting,
som kallas konventionel jämnvigt. Nåväl, jag, din
gamle svärfader, som redan håller af dig, försäkrar
dig, att jag skall bringa till stånd en sådan mellan
skuggsidan och ljussidan i Connys lynne. Men slå nu
bort det här och låt oss sätta oss och prata litet. Vi
kunna i morgon och sedan vidare fortsätta ronden här
i galleriet och de antika rummen.»
»Ja, jag tackar, just nu skulle jag ej hafva min
uppmärksamhet nog klar.»
»Det är tydligt, min dotter ... Nå, man sitter ju
rätt bra i de här gamla länstolarna. De inbjuda två
allierade till förtroende. Säg mig då, hvad du tror
att din man kommer att göra för karrier?»
»Skulle det vara fråga om hans politiska eller
sociala tendenser?» frågade Hermine med en viss
blyghet öfver att blifva tillfrågad i ett sådant ämne.
»Frågan kan gälla båda delarna. Han vill icke vidare
slå in på den diplomatiska banan. Någon hofcharge
skulle det vara en fullkomlig löjlighet att ens
tänka på. Skall han söka att blifva en af landets
representanter vid riksdagen? Nog kan han tala, det
är säkert, men det parti, han komme att tillhöra,
blef troligen icke mitt.»
»Det tror jag», svarade Hermine med ett lätt
småleende. »Naturligtvis, om han beslutar sig,
skall han verka i de liberala lederna. Men om jag ej
bedrager mig, jag känner ännu min mans planer och
idéer så ringa, så kommer han ännu under ett eller
ett par år att ensamt arbeta för litteraturen och
landtbruket. Han säger sig hafva allt för länge
varit ifrån det senare ... Men se, här hafva vi
redan Amalia tillbaka.» Hermine syntes mycket lättad.
»Ja, tacka ödet för det!» Hon höll upp ett bref i
handen. »Den här rapporten från min herr man lyder på
ny dagordning – de oresonliga och enfaldiga karlarna
veta ej hvad de vilja. Nu längtar han redan efter
sin hustru och kommer efter mig om några dagar. Nå,
det skall han få roligt af! Jag blir det retsammaste
lilla troll, en äkta man haft att uthärda. Nej, hvad
ser jag?.. Här kommer tant sjelf... Skulle icke
tant söka upp Conny?..»
»Jo, det var min afsigt», svarade hon och tog platsen
bredvid sin sonhustru, »men jag fick i parken höra
omtalas, att han träffat på inspektoren, och då var
det ej lämpligt. Vilja ni göra en promenad i öppen
vagn på förmiddagen, mina unga damer?»
»Ja, för min del oändligt gerna», skyndade Amalia
att svara. »Men Hermine rodnar så vackert, att man
frestas tro, att hon ej är rätt säker på, hvad hon
vill eller hvad herrskaren vill.»
»Hvad du ständigt har för ljusa åsigter om allt»,
svarade friherrinnan och sände fru borgmästarinnan
en straffande blick.
»Kära tant lilla, jag är så menskligt sinnad, jag
vill stärka Hermine i sin nya, vacklande ställning,
är det ej vackert?» Hon såg på baron Sigesmund.
»I fall det är till mitt medhåll du friar,
du lilla vindleka, så kan du spara dina nätta
kattfasoner. Kanhända har vår Hermine något
arrangemang för sin uppackning?»
»Ja, det är verkligen förhållandet», svarade den
unga frun, »icke för mig sjelf, men Conny har hedrat
mig med uppdraget, att uppacka och ordna hans böcker
och manuskripter. Jag tänker ställa hans skrifbord i
ordning. Han vill en liten stund före middagen pröfva
på min skrifstil. Han har sagt mig, att han hellre
emellanåt skulle vilja diktera, än skrifva sjelf.»
»Och det der tänker du låna dig till», utbrast
Amalia. »Jag ville just råda herr borgmästaren att
begära något dylikt af mig.»
»Min kära Amalia», inföll friherrinnan Louise med en
ton, som röjde, att hon kände sig något bekymrad för
sin frispråkiga, unga slägtinges yttrandefrihet. »Vet
du att jag, ännu i dag, känner mig helt stolt, då
min man dikterar sina förtroligare bref för mig. Och
jag har äfven renskrifvit åtskilligt. Icke sannt,
min Sigesmund?»
»Jo, du har alltid visat dig som på en gång den
klokaste och charmantaste hustru. Och jag finner,
att vår älskliga Hermine tänker uppfatta sin ställning
på ett lika vackert sätt.»
»Nå, lycka till!.. Men det säger jag», nu visade
sig Amalia ordentligt stucken af tillrättavisningen,
»att om jag blifvit Connys gemål, så hade jag
aldrig gjort mig skyldig till den orimligheten, att
låta modellera mig efter de olika tryckningar, som
en egoistisk äkta mans hand velat gifva mig. Jag är
visserligen, hvad jag tror, en ganska mjuk lera, nota
bene för den, som förstår att forma mig. Men saken
är den, att ingen hittills förstått den särskildt
artistiska metod, som torde behöfvas. Nu springer
jag och kläder mig, tant lilla.»
Och bortblåst var hon.
Baron Sigesmund utbytte en talande blick med sin
hustru och steg upp, för att göra sin vanliga ridt
utåt ägorna. Han kysste Hermine på pannan, sin hustru
på handen och begaf sig derefter så hastigt ut,
att han i korridoren upphann Amalia.
»Lilla vän», sade den gamle herrn sakta, i det han
lade handen på hennes axel. »Hvarför vill du visa
dig på din sämsta sida? Är det din afsigt att stifta
ondt? Akta dig då! Huru medgörlig din man må vara,
skulle det kanhända blifva för dig ett obehag, om
han misstänkte, att andra känslor, än en lekfull
barnslighet, inverka på dig!»
»Hvad!» ropade Amalia blossande.
»Tyst, tyst! I afseende på din ställning mot Hermine,
så tänk på en förändring.»
-
Bokstafsgåta.
Följande stafvelser och bokstäfver, riktigt
sammanställda, bilda femton ord, hvilkas
begynnelsebokstäfver bilda en hel sats, hvilken, om
den läses "rättfram" eller "bakfram", bildar samma
mening, och slutbokstäfverna likaså:
le, vadd, ratt, äsch, verp, al, ra, ni, ka, ool, ga,
li, bo, ar, uhr, bu, be, sa, ze, ys, el, ka, ki, vi,
se, ar, al, ly, mo, röst, ni, ma, li, sa, ni, il, s,
n, t, l, r, r, r, b, t, i, i, n.
Orden äro:
1. En flod i Sverge. 2. En af Andernas högsta
bergstoppar. 3. Något som den sorgsne behöfver. 4. Ett
fruntimmersnamn. 5 och 6. Köpingar i Sverge. 7. En del
af dem, som stridde vid Plewna. 8. En ande. 9. Biflod
till Rhen. 10. Stad i Sverge. 11. En stad i
England. 12. En halfö i Amerika. 13. En sak, som man
finner på det nu mera riksbekanta Reymersholm. 14. En
flod i Ostindien. 15. En flod i Afrika.
N. L. Hallender.
Uttydningar.
Lösning af Dubbla Tiargåtan i föreg, häfte, sid. 32:
R
R A M
R A M A R
R A M P R I S
M A R T A
R I A
S
Lösning af Rebus i föreg, häfte, sid. 32: Nejlikan
blommar om sommaren.
Lösning af Gåtan i föreg, häfte, sid. 32: adel, leda,
lade, elda, dela, Edla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
