Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molière. B. F. Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ser ut, som om ni lefde på förknappning här,
Moliére", sade han till honom, "och som om mina
kamraartjenstemän icke ansåge er lämplig att äta
tillsammans rned dem. Ni är kanske hungrig-, jag
har sjelf vaknat med god matlust. Slå er ned här vid
bordet, så skola vi äta en bit vildt. .>.> Konungen
lade för sig en vinge och serverade den andra åt
Moliére, hvarefter han lät hofmännen komma in. »I
sen mig sysselsatt», sade konungen, 55med att servera
Moliére, hvilkens sällskap mina kam-martjenare anse
för simpelt för sig."
Vi hafva redan sagt, att Moliéres husliga lif
var olyckligt. Men äfven hans aktörer vållade
honom många trakasserier och obehag. I synnerhet
gjorde skådespelerskorna honom lifvet surt, och
värst af dem alla var Madeleine Béjart, som icke
kunde förgäta sina gamla rättigheter som skaldens
älskarinna. Komedianterna voro outtröttligt otacksamma
mot Moliére, och han var lika outtröttligt god och
frikostig mot dem. En dag förordade hans elev Baron
hos honom en gammal utfattig skådespelare. "Hvad
skall j äg gifva honom? > > frågade Moliére. Baron
svarade tvekande: "Fyra pistoler."-"Gif honom dem
å mina vägnar, och lemna dessa tjugo pistoler i ert
namn." Gaf van ökades derjämte med en teaterdrägt,
som kostade öfver två tusen livrés.
Franska akademien erbjöd honom första lediga plats
med vilkor, att han skulle lemna teatern. Alla vänner
rådde honom att öfvergifva scenen. "Ni kommer der att
taga döden på er", sade Boileau. Moliére svarade:
"Min heder fordrar, att jag stannar qvar." -
»Besynnerlig hederssak», anmärkte Boileau, då han
längre fram berättade detta samtal, »att hvarje
qväll svärta sig i ansigtet och räcka fram ryggen
till bastonader." Men Moliéres tanke var en helt
annan-, han tänkte nämnligen på alla de familjer
och arbetare, som fingo sitt dagliga bröd genom hans
teaterverksamhet.
Knut Almlöf såsom Harpagon i Moliéres "Den girige".*
Mot slutet af sitt lif kunde Moliére lifnära sig
endast af mjölk och var ålagd att så mycket som
möjligt iakttaga tystnad. Men det oaktadt envisades
han att spela de mest ansträngande roller. Den
17 Februari 1673 var han sjukare än vanligt. Man
gaf på aftonen fjerde representationen af Målade
imaginaire. Man sökte öfvertala honom att icke
spela. "Det är omöjligt», svarade han-, "här finnas
femtio arbetare, som endast hafva sin lön att lefva
på; huru skall det gå med dem, om jag icke spelar? Man
må vara färdig precist klockan fyra, ty jag kan
icke ansvara för mig, om man dröjer längre." Han
spelade, men det var ute med hans krafter. Plötsligt
fick han ett krampanfall, som han sökte dölja under
ett leende. Efter pje-sens slut bar man honom hem till
hans bostad. Här anfölls han af en häftig hosta,
som skrämde hans hustru och Baron. De skyndade
efter en läkare f och en prest, men dessa kommo för
sent. Moliére dog i tvänne barmhertighets-systrars
armar klockan tio på aftonen, en timme efter det han
lemnat teatern. Han hade uppnått en ålder af femtioett
år, en månad och två eller tre dagar.
I början vägrade presterskapet honom kristlig
begrafning; men till följd af konungens mellankomst
medgaf erkebiskopen af Paris slutligen, att
han skulle få begrafvas - likväl nattetid och i
tysthet. Hans vänner och en stor skara af beundrare
följde honom till grafven. Enkan kastade genom
fönstret penningar på kistan och lät följande vinter
tända ett bål på den enkla grafsten, som betäckte
hennes makes stoft, der det hvilade på kyrkogården
Saint-Joseph. 1792uppgräf-de man de förmenta
qvarlefvorna af Moliére, och 1817 fördes de till
monument-museet på kyrkogården Pére-Lachaise. 1778
lät franska akademien uppsätta hans bröstbild i sin
samlingssal och förse den med inskriften: "Ingenting
felas i hans ära, han felas i vår."
B. F. Olsson.
* Ofvanstående bild framställer den rejdade
skådespelaren^ den scen, der Harpagon trycker sin
kära skatt till sitt bröst. - Skådespelet "Den
girige" har af ålder Qvarit särdeles omtyckt på den
svenska scenen5 och håller sig genom Almlöfs djupt
gripande framställning af titelrollen fortfarande
på spellistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
