Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efteråt. R. L-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efteråt.
/äg smög mig ur salens hvimmel Från braskande
minnesfest, Der sminkade, falska fraser Mig vållade
leda mest.
Jag månde så gerna fira Helt ensam sångarens dag,
Helt ensam den sången minnas, Som skänkt mig så stort
behag -
En sång i den gamla smaken, Men tjusande ej för ty,
Och fagra och friska tankar, De göra den ständigt ny!
Den sången har fosterlandet Haft heder och ära af, Och
vandraren tankfull dröjer Vid sångarens gömda graf.
Hvem är, som med kraft tar ordet I tider af split
och kif Och manar en stund till minning Ett kärnfullt
diktarelif?
Hvem bringar på nytt.i dagen En bit gedigen metall, En
klingande svensk valuta Bland skrymmande grannlåt all?
Hvem täljer den gamles saga På enkelt och flärdlöst
sätt? Det menar väl mången vara, Att hedra hans
minne rätt.
För bålde och vittre männer Det syntes dock ej förslå;
Ett simpelt menniskovärde De tycktes ej rätt förstå.
De talade mångt och mycket, Och allt i ordning
och tur, Om snillets himmelska anor, Om skaldens
siarnatur.
Det var i skimrande färger En dråplig målning,
och grann, Men led af det gamla lytet: Den var icke
riktigt sann.
* * *
Men var han, den gamle skalden, ,En man, och ej mer
än så, Jag tror ej, hans vackra diktning Tog skada
deraf ändå.
Jag tror, att hans storhet varit Och är, att hans
sång förstås Ej blott i de lärdes gillen, Men ock
under bondens ås.
Vid elfvar, på berg, i dalom Har folket hans visor
lärt; - En skönare, större ära Han kunde väl ej
begärt.
Man skall i hans sånger vörda Ett minne från fadrens
dar; Stor sak, om ett yngre slägte Ej vet, hvem
sångaren var!
Stor sak, om det namn, man prisar I dag med beställsam
flit, I morgon släpas i stoftet Af forskares ädla nit!
# * # #
Kanhända ändå, att festen, Oin aldrig så glittergrann,
Om aldrig så y f verb or en, Behagade en och ann’.
Det fanns der, väl dold i hopen, En konstens
käcke adept, Som menar sig ha i dikten . Ett
lifselixirsrecept.
Hvad mer, om han vill belönas, För att som poet han
glänst, För att han har gjort sin insats I vettets
och smakens tjenst!
Och tro ej, han är förmäten! Han vill blott
odödlighet. Att hvar och en staokars skolpilt Besked
om hans verser vet.
Och har han förstått att blända Och visste han formeln
rätt. En grönskande, riklig lager Skall kröna hans
änne lätt;
Hans namn skall i heder hållas Och äras en tid bortåt,
Att sedan för evigt glömmas, Såväl som hans skaldelåt.
En klingande malm och bjellra, Dess eko förtonar snart
- Måhända ett missljud varder På sistone uppenbart.
Men hvar och en hugstor tanke, Som smög sig från
själ till själ, Om blott en förtegen h viskning,
Den dör icke bort likväl;
Den kan för en tid väl slumra, Men vaknar så åter opp
Och tänder i mörka sinnen En stråle af himmelskt hopp.
Och hvart och ett ädelt hjertas För verlden fördolda
sådd, Den skjuter i gömda skrymslen En evigt förnyad
brodd,
Som sprider ett rosenskimmer Af glädje och hugnad
än, När grönskande, riklig lager Förvissnat för
länge se’n.
R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
