Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Normandisk gårdfarihandlare. L. - Min första jagtbedrift. Viktor Moll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
g-ar^clfai~iliaiicllai^o.
[ är en främling från ett annat land första gången
kommer till Paris, är der mycket, som väcker hans
öfverraskning. Ej minst undrande står han inför
vissa företeelser i det yttre lifvet på dess gator,
företeelser, helt vanliga der, men nya för honom. Det
som mest slog shahen, det persiska majestätet,
med förvåning, när han för några år sedan vistades
der, var verldsstadens droskkuskar, på hvilkas
konstfärdighet att sköta tömmarna den österländske
potentaten aldrig kunde se sig mätt. Många, vana
vid europeiska storstadsförhållanden, hafva vi
hört synnerligen fästa sig vid de tjenst-villiga
skoputsarna, hvilka stå på pass i hvarje gathörn-,
andra hafva sin förnöjelse af publiken framför
tidningskioskerna; andra åter af lifvet på
kaféerna. En figur, som på gatorna i Paris väl ej ses
så ofta som skoputsaren, men hvilken, när han mötes,
gerna drager med sig främlingens blick och tillvinner
sig hans småleende, är korgsäljaren. Skoputsaren är
merendels från provinsen Savojen, korgsäljaren från
provinsen Normandie. Bägge draga ut från hembygden,
liksom vår allmoge i Dalarna, Yärrnland och Småland,
för att söka bröd för dagen och en sparpenning för
framtiden.
Från Normandie, der nordiska vikingar en gång
grundlade ett rike och hvarifrån de snart böjde
England under sitt ok, utvandrar den fattigare
befolkningen, mest för att drifva handel. Ett
köpmannalynne synes här, som i England, hafva vuxit
fram ur eröfringslustan och den äfventyrarhåg, som
kännetecknade korsfararna och trubadurerna. Det
är fattigdommens moderna realism. En normandisk
näringsgren är korgmakeriet och korghandeln.
Barhufvad och barfotad gifver sig den unge lärlingen,
när han ej hemma kan vinna sitt bröd, ut på vandring
med sina färdiggjorda korgar. Först gör han kortare
turer, hvilka dock snart växa ut till verkliga
långresor, hvarunder han naturligtvis ofta besöker
Paris.
Till en början bär han, liksom den bekanta grekiska
filosofen, med sig allt hvad han äger: på hufvudet
bär han en formlig korg-Jmske, från hvilken svällande
korgklasar hänga ned på hans skuldror ; korgar
bär han på armarna, korgar i förskinnet, korgar
i korsband öfver bröstet; sjelf är han fordon,
bod och handelsman. Hans första ärelystnad är -
ett par skor för helgdagarna. Sedan köper han sig
en åsna till bärare och har han väl fått en åsna,
skaffar han sig snart en kärra, för att på den kunna
Korgsäljare i Paris.
forsla så många fler bundtar pilqvistar och
korgar. Med undantag af hjulen, är kärran hans egna
händers verk. Derefter lägger han sig till med en
hund till sällskap och tjenare. Längre fram i tiden,
om allt går väl, köper han sig en koja i sin hembygd,
der han tillbringar vintern under korgarbete; men
vid löfsprickningen begifver han sig åter ut,
På någon undangömd gata i Paris, i skuggan af popplar
och lummiga rosenhäckar, kan man en sommardag få
se honom arbeta med verklig konstnärsifver på sina
korgar; åsnan sofver bredvid den frånspända kärran,
och under denna sträcker sig hans hund, med nosen på
framtassarna, men fram på qvällen
kan man kanske få se hans lykta lysa på landsvägen
till Brest.
Liksom den franske arbetaren i allmänhet, förer
korgsäljaren ett arbetsamt och nyktert lif: sällan
ser man honom sätta foten inom en krogdörr. Men för
öfrigt har han icke en arbetares regelbundna vanor,
ty han kan icke stanna länge qvar på samma ställe.
Han gifter sig sent, kanske med en halmfläterska från
sin hembygd. Då kan han också köpa en familjvagn,
sådan kringresande skådespelare i Frankrike och
England och sigenarband hos oss ännu bruka. I denna
vagn ser han sina barn uppväxa och utbildas till
konstnärer i pil-, säf- och halmflätning, och der
lefver han lyckligare kanske än gubben Noak i sin ark.
Den franske arbetaren på landsbygden läser icke
mycket, kanske till och med mindre än arbetaren i
Sverge, och ännu mindre en dylik kringflyttare;
men tänka de intelligenta - och de äro många –
bland de förra med stolthet på sitt yrke och sträfva
efter förmåga att höja det, att varda uppfinnare,
så kan också den normandiske korghandlaren, när allt
gått honom väl i hand och han icke behöfver mer sörja
för dagligt bröd, en vacker dag taga ut ett patent,
till exempel på ett nytt slags stolar. Blifven rik
och aktad, kanhända ägare af korgbodar i flera städer,
upphör han dock icke med sitt kringflackande, om han
också nu mera blott reser som handelsombud för egen
firma. Endast undantagsvis gifver han sina barn hvad
vi kalla en vårdad uppfostran, ty franska allmogen
ser helst, att barnen, så långt möjligt är, hålla
fast vid fäderneärfda seder och bruk, och man har ej
mycket att säga derom, då dessa äro öfvervägande goda.
L.
Min första jagtbedrift.
Jag tog min pilbössa, varm i hågen,
Och se’n jag väl hade pröfvat bågen
Och pröfvat pilen med järnspets på,
Smög jag mig tyst ned till sjön på tå.
Jag hade hört, att det ofta händer,
När natten stundar, att vassens änder
Sig våga fram, för att också de
Guds klara himmel må kunna se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
