Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXIII. Nicolas Sahlgren. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
styra färden vidare till Spanien och Italien, då bud
nådde honom, att den älskade modern dött. Han måste nu
vända tillbaka hem, för att skifta arf med sin broder
och en svåger vid namn Holst, äfvenledes grosshandlare
i Göteborg. Här slog han nu ned sina fasta bopålar.
På ingifvelse af Alströmer, riktade Sahlgren
främst sin storköpmans-verksamhet på bildandet af
ett Yestindiskt Handelskompani, hvilket äfven kom
till stånd och utrustade ett fartyg till Barima,
en af de Karaibiska öarna, hvilken afträddes af
höfdingen till Sverge, "hvars flagga han visade all
aktning». Spekulationen var ej genast fruktbringande,
och en uppmaning till regeringen att der bilda en
koloni, besvarades med likgiltighetens orörlighet,
hvarför bolaget upplöstes.
Men Sahlgren var ej mannen, som lät sig nedslås
af en första motgång. Gick det ej i vester, kunde
det i stället gå i öster. Att vilja, var halfvunnen
sak. Sahlgren ville och grep verket an. Genom den så
kallade Hannoverska alliansen hade
titlar och granna namn hafva den högsta klangen
och der köpmannen väl är tolererad, men ofta icke
mera.
Med de åsigterna var det tydligt, att han ej
heller efterfikade för egen räkning adelsbref
eller sköldemärke, fastän på den tiden sådant
hakades fast på nästan hvar och en, som sköt upp
hufvudet högre än mängden. »Jag vill», sade han,
»hellre vara den främste bland borgarena, än
den sämste bland adeln.» Der ligger stolt klang
i de orden. Men arbetet skattade han. Sjelf var
han en arbetare söm få och talte ej lättja eller
sysslolöshet. Han kunde derför fordra, att hvarje
vallhjon skulle medföra strumpstickning, för att
hafva jämn sysselsättning. Allt vingleri var honom
förhatligt. Han hade derför ock sina fiender bland
köpmännen; men den fiendskapen kunde han sätta sig
öfver, och han gjorde så med. Goda förströelser voro
honom käsa. Hans hem i Göteborg - en för den tiden
storartad och ståtlig byggnad vid Östra Hamngatan -
var en mötesplats för de ej många, som der på den
tiden idkade vetenskap och
Sydamerikansk fruktgrupp.
(Teckning af A. Fagtiet.)
Ostiiidiska kompaniet i Ostende upplösts 1727:
afunden hade här vunnit en seger. Sahlgren kände
personligen inånga medlemmar af det upplösta
kompaniet och vände deras tankar på Sverge. De
lyssnade, och oktroj gafs af regeringen 1731 åt
det i tretiosju år bestående Ostindiska kompaniet,
med hufvud-säte i Göteborg, hvars direktör Sahlgren
förblef, tills detta första kompani åtskildes, hvarpå,
som bekant, sedan ett nytt följde. Han förtjenade
härunder stora rikedornmar, hvilka han använde på
ett storartadt sätt, dels till lärdommens stödjande,
dels till barmhertighetsverk. Den lyxen ansåg han
sig kunna bestå sig, hvaremot den, ty värr, allt
för vanliga och allt för tomma köpmanslyxen hade
i honom en fiende. Till prakt- och njutntngslysna
yrkeskamrater kunde han straffande säga: »Edert prål
med guld och ädelstenar skrämmer bort krediten.»
Han äflades icke heller, såsom rika burskapsägare och
borgare gerna hade för sed, att tränga upp i förnäma
sällskapskretsar, der
vitterhet. Alströmerska familjen från Nolhaga
vid Alingsås var der ofta, i synnerhet sedan Clas
Alströmer fått den nya direkta vägen mellan de båda
städerna anlagd. De blefvo ock närmare befryndade,
de båda familjerna, i det Sahlgren, som sjelf gift
sig 1745 med Anna Margareta Wittmark och 1747 med
Cath. Chr. Grubb, gaf sina två döttrar till äkta åt
två af Alströmers söner.
Af dessa båda magar synes den yngste, baron Clas,
hafva stått svärfadern närmast och understödt honom
i hans plan att ännu i lifstiden på ett storartadt
sätt använda sina rikedommar. Sahlgren delade sin
förmögenhet i tvänne delar, af hvilka den ena skulle
användas uteslutande för allmänna ändamål, den andra
delen deremot efter hans död tillfalla magarna. Af
den förra delen anslogs: 1:0. En tunna guld till
inrättande af ett barnhus, till hvilket ändamål han
äfven skänkte sin sätesgård östad i Vestergötland,
för att derstädes rymma, underhålla och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
