- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
134

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXIII. Nicolas Sahlgren. Axel Krook - När göken gal. Sif - Medusa. Th. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

fostra fattiga Mini, hvilka tillika borde
undervisas I grunderna och utöffrångeni. af
åkerbruksvetenskapen. Östad omfattar sju mantal
me$ lamderlydande trettoii och en sextondedels
frälsehemman. Barm skulle mottagas utan hänseende
till vistelseort eller stånd efter fyllda fem år
och återgå till födelseorten vid arbetsför ålder. -
2:o, Tjugofem tusen riksdaler till Göteborgs stad,
för grundande af någon inrättning, som hans måg Clas
ansåg för staden nyttiga&t och behöflagast. Magen
utsatte frågan till ett prisämne, då man stannade
vid ett sjukhus, hvilket äfven inrättades och ökades
genom anslag af offentliga medel, det nuvarande;,
ganska storartade Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset;
- 3:o. Ett hundra femtio tusen daler kopparmynt till
Vetenskapsakademien, -hvaraf räntan skulle användas
till premier åt dem, som gåfvo de bästa svaren pä
Akademiens frågor med hänsyn till landthushållningens
upphjelpande. Sjelf framställde Sahlgren de första
frågorna. Det har varit med stöd af sistnämnda gåfva,
som många sedermera ryktbara vetenskapsmän, en Torbern
Bergman, Ketzius, Thunberg, Ödmann med flera kunnat,
oaktadt sin fattigdom, förvärfva de kunskaper,
hvilka sedermera ländt Sverge både till heder och
gagn. - Smärre donationer lemnades till kungliga
Patriotiska sällskapet, som af erkänsla slog en
medalj öfver gifVaren, till Göteborgs arbetshus, dess
fattighus, dess frimurarebarnhus, dess Vetenskaps-
och Vitterhetssamhälle med flera inrättningar.

Konung Gustaf III hvarken kunde eller ville lemna
sådana förtjenster olönade, och i första kapitlet
efter Vasa?ordens instiftande utnämnde han Sahlgren
till kommendör af samma sin orden.

Den del af sin förmögenhet, som Sahlgren. lemnade
i arf åt d@ sina, ställde han på sitt sätt äfven
under donationsbref

till det allmänna. Han hade genom kunglig ynnest
förvärfvat den då blott af adeln innehafda rätten
att besitta säterier och inköpt några sådana. Om
dessa bestämde han i sitt testamente, att i fall
hans efterkommande i slägten skulle dö ut, skulle
af egendommarna bildas: l:o. Ett Commenderi för
Vasa-orden af Gåsevadsholm och Dal i Halland med allt
derunder liggande frälse, afvel och lösören, hvilket
konungen af Sverge, då nämnda ledighet inträffar,
äger att lemna åt någon kommendör af Vasa-orden till
besittning och ny ty ande för lifstiden mot det att en
tiondedel af nettoinkomsten inbetalas till Vasa-ordens
kassa, - 2:o. Ett riddargods Koberg i Vestergötland,
med gods, afvel och lösören, hvilket konungen då äger
för lifstiden förläna till en riddare af Vasa-orden,
med skyldighet för denne att äfven erlägga en
tiondedel af nettoinkomsten till Vasa-ordens kassa. -
3:o. Stora Alfhem, det gamla kungasätet vid Göta elf,
anslogs, under samma förutsättning och med lika afdrag
for Vasa-ordens kassa, till en för flit och kunskap
i landthushållningen förtjent man, som konungen äger
utnämna. - Dessa egendommar hafva genom gifte och arf
länge tillhört friherrliga Silfverschjöldska slägten.

Enligt Liljestråle, var: Sahlgren en man af
reslig växt, manligt och allvarligt utseende, rena
anletsdrag, klara ögon, och dessa utmärkande ej mindre
en tänkande ande, än godhet och ädelmod. Ett monument
öfver honom finnes i Göteborg, modelleradt af Sergel
under Archevéques ledning.

Sahlgrens valspråk som kommendör var, »idogt och
försigtigt»: det var betecknande för hans hela lefnad,
och i det idoga samhälle, hvars utveckling han så
kraftigt främjade, skattades han högt i tiden, äras än
i dag hans minne som en af dess främste medborgares.

Axel Krook.

g*al.

^ att ligger öfver dal och by Och slutna ögonlock. Det
dagas knappt, men fjärdens sky Halft börjat
ljusna dock, Och göken icke väntat ut Den sena
soluppgångsminut: Han tidigt re’n på kullens höjd
Har sjungit om sin lefnads fröjd.

Du lilla skald, som qväder än I nordens korta vår! Du
menskohjertats lilla vän, När björk i blomma står,
Hvem lade denna sannings makt I dina enkla suckars
takt? Hur röjer du från år till år Den eviga naturens
spår!

Jag vet ej hvem, som tömde så

I detta enda slag

Allt ängens doft, allt himlens blå,

All frid i sommardag!

Ack, säg mig, huru blef ändå

Din stämmas enda ljud:’håna,

Med fröjd och sorg i samnia drag

I detta enda, djupa slag?

Och vilja vi bekänna rätt

Och tala öppet blott,

Så sjunger göken på sitt sätt

Vårt inres saga blott;

Vi känna oss igen ändå. -

Hur fick du makt att tolka så

Allt hjertats tysta, svikna hopp

Och lägga det i dagen opp?

Du täcka, lilla gök i skog,

Så du berättar allt!

Din visa, den förstå vi nog,

Men hvem har dig befallt

Att röja midt i vårens fröjd

Vår sorg för skog, för dal och höjd?

Du vet, att lundens genljud bär

Det vida se’n till fjäll och skär . . .

Visst är det ljuft i nordens vår När tegen nyss är
plöjd; Men lyssna! Hvilket vemod går Igenom dal
och höjd! Dock tro mig, lilla gök i skog, För tro
och kärlek kommer nog En vår med himmel, evigt blå,
Då sjunger du ej mer: håhå! . .

Sif.

Iland det gamla Argos’ mytiska sagor intages främsta
rummet af dem, som röra Persevs, Tiryns och Mykenäs
grundläggare. Hvad Thesevs var för Aten, Herakles
för Sparta, Bellerofon för Korint, det var för Argos
Persevs: stadens populäraste nationalheros. Det
är egentlfgen tvänne stordåd, som skänkt honom sin
berömmelse: han dödade Me-

dusa och befriade Andromeda, som sedan blef hans maka,
från ett hafsvidunder, åt hvilket hon skulle offras.

I den senare historien se vi den antika urkällan
till den gamla folkmyten om Sankt Göran och
draken. Mytforskarna anse, att kärnan häri är den
uråldriga, poetiska föreställningen, som återfinnes
nästan hos alla folk, om månen såsom en skön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free