Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Medusas skeppsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
djupt sabelhugg i hufvudet. Efter detta gräsliga
uppträde kastades äfven alla vapen, med undantag af
en sabel, i hafvet.
Den nionde dagen kom, och med den en fjäril, som
satte sig på seglet. Det kunde ej vara långt till
land; de skeppsbrutnas hopp vaknade å nyo. Äfven
sågs en fiskmåse, som man, ehuru fåfängt, gjorde sig
räkning på att kunna fånga. Tionde dagen omringades
flotten af en hop hajar, hvilka angrepos med sabeln,
utan att man lyckades såra någon af dem. Hunger,
törst, sår och själslidande undergräfde nu mer och
mer de skeppsbrutnas krafter; blott få dagar till,
och flotten skulle endast burit lik.
Den 16 Juli, tolfte dygnet af deras irrfärd,
sammansatte åtta af de om bord varande en helt liten
flotte, med hvilken de hoppades lättare kunna hinna
land; men han kantrade, så snart de satt foten
på den. Den 17 var himmelen klar; en kapten vid
infanteriet ropade plötsligt, att han såg en brigg vid
horisonten; man klättrade upp i masten och viftade
med näsdukar af olika färg. Under en half timmes
tid tycktes briggen komma närmare, men blott för
att åter försvinna. Från glädjeruset slog man öfver
till en lika hejdlös förtviflan. Det beslöts, att i
en af plankorna med något hvasst föremål inrista och
sedan gemensamt underteckna en kort redogörelse för
de öden, man genomgått; hvarefter alla de femton,
till skydd mot kylan, drogo sig tillsammans under
ett af fregattens bovenbramsegel förfär-digadt,
litet tält, der de lade sig till hvila.
Två timmar förgingo; en af sällskapet, en konstapel,
steg upp och hade knappast stuckit hufvudet utom
tältet, förrän han ropade: »Räddade! Briggen är
inpå oss!»
Det var verkligen briggen Argus, som nu, inom ett
afstånd af en fjerdedels sjömil, styrde rakt ned mot
flotten. Två gevärshåll från denne gigade briggen
seglen och utsände en båt, på hvilken de skeppsbrutna,
nästan nakna och oförmögna att gå, med största
försigtighet öfverfördes till fartyget. Här fingo de
först litet köttsoppa och stillande medel samt sköttes
sedan med den yttersta1 omsorg; den 19 landsattes de i
S:t Louis. Fem dogo några dagar efteråt; bland de tio,
som repade sig, voro ingeniören Corréard (död 1857 vid
68 års ålder) samt skeppskirurgen Savigny, hvilka vid
hemkomsten till Frankrike utgåfvo en med begärlighet
läst skildring af de skeppsbrutnas lidanden.
l det gripande skådespel, Medusas undergång erbjuder,
hafva de hemska scener, som utspelades på flotten,
ådragit sig största uppmärksamheten; mindre allmänt
kända äro de sex båtbesättningarnas öden. Hvad
först angår de båda båtar, på hvilka guvernören
och fregattens chef befunno sig,^ så framkommo de
utan äfventyr till S:t Louis. Barkassen landsatte
först den 6 på morgonen, norr om cap Mirik, omkring
tretiosex svenska mil från nyss nämnda stad, sextiotre
passagerare, hvilka, plågade af en förfärlig törst
och trots alla föreställningar om vådan af en färd
genom öknen, vägrade att fortsätta resan sjöledes,
lade sedan åter ut och ombordtog den minsta båtens
nödställda besättning, som, efter hvad vi erinra
oss, utgjordes af femton personer, samt inträffade
den 8 åter i land, denna gång i sällskap med de
två återstående båtarna. - Karavanen ordnade sig
för en vandring genom den glödande ökensanden,
sedan den lyckats till vägvisare legä några af de
infödde. Deri 10 sammanträffade man, efter en svår
vandring, med en irländsk kpfferdikapten, Karnet, som
begifvit sig från S:t Louis enkom för att bispringa
de nödställda. Denne, som talade landets språk och
medförde penningar, lyckades samma afton få köpa
en liten oxe, som genast slagtades, styckades och
stektes på värj- eller sabelspetsen. Den 11 upptäcktes
de resande af Argus, som skickade i land en laddning
skeppsskorpor, ost, samt vin och bränvin - »en måltid
för gudar», som en af sällskapet uttryckte sig. Den
12 på aftonen intågade alla välbehållna i S:t Louis.
Återstå de sextiotre, som den 6 landstigit vid cap
Mirik. Dessa hade till sin anförare utsett adjutanten
Petit, som ordnade karavanen ’på militäriskt vis:
en underofficer med fyra man utgjorde förtruppen;
på venstra flygeln tjenstgjorde några
korporaler såsom kunskapare, den högra betäcktes af
hafvet, och en korporal med fyra man, som afslöto
tåget, skulle uppsamla dem af hufvudstyrkan, som
blefvo efter. Hettan steg under första dagens marsch
till sextio grader; mot aftonen framkom truppen till
hafsstranden, der några öfvergifna hyddor lågo vid
foten af trenne sandkullar; här anträffades hufvud och
ben af gräshoppor, som förmodligen tjenat invånarna
till föda. Den 7 påträffades en ringa qvantitet
gyttjigt vatten i gropar invid stranden, men ingen
föda kunde anskaffas, med undantag af krabbor,
af hvilka de flesta voro ohelsosamma. Denna natt
stördes hvilan genom hväsandet af ormar, liksom man
den föregående hört lejon ryta. Då uppbrottsorder
gafs den 10, ägde hälften af trupperna ej styrka
att resa sig; några begärde som en nåd att blifva
skjutna. Sedan man släpat sig fram till nattqvartéret,
sågos flere i yrseln slita af sig fingerändarna och
dricka sitt eget blod. Den 11 plundrades de resande
på alla sina kläder af fyrtio infödingar, hvilka i
utbyte förde dem till sina usla kojor och undfägnade
dem med skämd fisk. Den 12 anföllos deras värdar i sin
ordning af en annan infödd stam, som förde fransmännen
till sitt läger, der man ej fann andra lifsmedel
än vedervärdigt vatten, råa skaldjur och ett slags
tradiga rotväxter. Den 17 varsnade man Argus, men
de resandes signaler märktes ej från briggen; om så
skett, hade denna kommit dem till hjelp, och de femton
skeppsbrutna på flotten hade då varit förlorade. Den
18 och 19 nödgades man dricka kamelurin, blandad med
några droppar mjölk. . Sistnämnda dag sammanträffade
ändtligen vandrarna med den förr omtalade kapten
Karnet; den glupskhet, hvarmed de kastade sig öfver
af honom medförda födoämnen, kostade en af dem lifvet,
en annan förståndet. Samma dag visade sig å nyo Argus,
som ytterligare skickade skepsskorpor och bränvin i
land. Den 23 på middagen höll den till femtiofyra
personer sammansmälta karavanen sitt intåg i S:t
Louis: fem män och en qvinna hade omkommit och tre män
förvillat sig, bland de sistnämnda en vetenskapsman,
Kunner, som, i förlitan på sin obetydliga kännedom
af arabiskan, skilt sig från karavanen och gått sin
egen väg i östlig riktning, tills han träffade en
af de inföddas lägerplatser. Här utplundrades han
på sina tillhörigheter, så när som skodon, byxor och
väst,-och fördes i detta skick inför Trarzastammens
* konung Said, som mottog honom med välvilja och
befallde honom att afgifva en berättelse om Europas
och Frankrikes öden efter revolutionen; då den resande
ej förstod konungens önskan, lät denne sin första
minister i sanden teckna en karta öfver Europa med
Medelhafvet och kusten af Afrika. Kunners sedermera
afgifna berättelse tycktes lifligt anslå konungen,
och sedan han under ett par dagar behållit främlingen
som gäst, sände han denne, i sällskap med en annan
af de skeppsbrutna, Eogery, som likaledes fallit i
fångenskap hos de infödde, under eskort till S:t
Louis, dit båda, efter två veckors ansträngande
marsch, ankommo en dag före Petits karavän, eller
den 22 Juli.
Ännu, då alla de sex båtarnas och flottens
skeppsbrutna samlats på sin bestämmelseort, hade
ingen undsättning afsändts till den strandade
fregatten. Först den 26 ditbeordrades en skonert,
men motvind fördröjde ytterligare i flera dagar
dennas afsegling, så att den först femtiotvå dagar
efter skeppsbrottet framkom till vraket. Om bord å
detsamma anträffades ännu tre af de sjutton personer,
som vägrat inskeppa sig å båtarna eller flotten; de
olyckliga voro i nära döende tillstånd, och en fjerde
hade ögonblicken förut aflidit. Såsom man nu fick
veta, hade tolf af sällskapet, på fyrtioandra dagen
efter de öfriga skeppsbrutnas afsegling, då lifsmedlen
tröto, anförtrott sig åt en liten flotte och sökt
medelst denna uppnå land, men, efter all sannolikhet
förgåtts; någon dag derefter hade en matros, simmande
på en hönsbur, gifvit sig af från fregatten, men
omedelbart sjunkit. De tre, som funnos vid lif,
affördes till kolonien och blefvo der återställda.
Chaumareys, Medusas chef, i hvilkens okunnighet och
hård-nackenhet upphofvet till olyckshändelsen så godt
som uteslu-
* Trarzas är den mäktigaste stammen bland Senegals
orätt så kallade mor ev - egentligen en blandning af
araber, tillhörande stammen Bem-Hassan och Zenagas
eller af de förra underkufvade berbiska infödingar,
som fått sitt namn efter floden Zenaga, européernas
Senegal.
30*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
