Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om liljeväxterna. E. A. - Vishetsord, uttalade för ett tusen fem hundra femtio år sedan. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
ligen äldsta af alla hittills kända träd. Man har
uppskattat dess ålder till fem tusen år! Kedan år
1402, då européerna upptäckte ön, var stammen lika
tjock (fyrtiofem fot i omkrets), som då stormen 1868
störtade omkull denna, växtverlden Methusalem.
Bland i Sverge inhemska liljeväxter påminna vi
om den förut nämnda vårlöken, hvilkens blommor
kallas fram af vårsolens första strålar och derför,
oaktadt sin anspråkslöshet, glädja oss kanhända
mer än sommarens rosor, och den täcka, välluktande
konvaljen (Convattaria mafatis). Många växter af
denna familj äro hos oss allmänt odlade, dels såsom
prydnadsväxter, till exempel liljor och tulpaner,
dels såsom matväxter, till exempel arten af lökslägtet
(Alliwni) och sparrisen (A-
Typen för liljeväxterna bildar det slägte, hvaraf
familjen fått sitt namn: liljeslägtet (Lilium), hvars
arter äro framstående genom sina sköna blommor och
derför allmänt odlas. Mest
känd är den välluktande hvita liljan
(L. c-andid/uin). (Teckningen sid. 261 visar en
grupp sådana) Hon är sedan urgamla tider en omtyckt
prydnadsväxt, som ännu icke blifvit funnen vild, men
som- ganska lätt förvildas. Hon besjunges i persernas
och syr ernås äldsta dikter samt är en sinnebild af
jungfrulig oskuld och renhet. Inom den gamla kristna
konsten var hon ett omtyckt motiv (på kronor, spiror,
mynt och minnesvårdar och så vidare), och äfven
inom heraldiken upptogs hon. (De franska bourbonerna
föra, som bekant, af gammalt tre hvita liljor i sitt
vapen.) Liksom flera af hennes samslägtingar, till
exempel den från Japan införda L. speeiosum, hvilkens
hvita kalkblad äro rikt beströdda med röda punkter,
odlas deri hvita liljan hos oss ganska allmänt, såväl
på fritt land som i växthus och boningsrum. Några
- vilda Lilium-arter innesluter ej den svenska
floran. Den brandgula liljan (L. lulliferum) och
kroll-liljan (L. Martagon\7 hvilka vi ofta träffa
i gamla trädgårdar och parker, äro ej att anse som
annat än förvildade.
E. A.
uttalade för ett tusen fem hundra femtio år
sedan.
hi fransk lärd, Eugene Révillout, gjorde för några
1 år sedan en vigtig upptäckt bland de koptiska
papyrusrullarna uti museet i Turin. Han påträffade
der nänm-ligen ett manuskript om femtio sidor, f or
skrif vande sig från början af fjerde århundradet,
således från det första ekumeniska mötets dagar,
och som man skulle tro vara författadt af sankt
Johannes Chrysostomus. Yi meddela här nedan ur den
vältaliga af handlingen ett par utdrag, af hvilka
det ena innehåller ett slags anatema mot den falska
gudaktigheten, behagsjukan och njutningslystnaden,
medan det andra predikar barmhertighet och kärlek
till nästan:
"Tagen edra ögon till vara för onyttiga blickar, er
tunga för smädelse, edra öron för fåfängliga rykten,
er mun för afskyvärda och förfärliga eder. Må hvar och
en i sitt hjerta gifva plats för barmhertighetén mot
nästan-, må han bemöda sig om att iakttaga budorden;
må han finna tillfälle att gå i Guds hus för att
bedja.
"För att uppfylla kyrkans bud säger du: jag
fastar. Fåfängt gör du det. Kroppen är full af
lösaktighet, hjertat fullt af orenhet, tungan
full af smädelse, händerna fulla af blod, fötterna
löpa mot det onda, munnen är snar till orättvisa,
öronen lyssna till skamliga gerningar. Du älskar
gycklare, du löper efter falska prester, du går
till och med till besvär-jare; du beblandar dig med
festmåltidsbesökarna. Din hand förenar sig med de
giriga förtryckarnas. Hela farkosten är öfveriastad
med syndens packning, och du säger: Jag fastar,
jag beder!
^Är det icke på grund af allt detta onda, som
profeten utropat: ’Bönehuset är gjordt till en rof
varekula!’ Och ytterligare: ’Om I utsträcken edra
händer emot mig, vill jag vända mig bort från eder,
ty edra händer äro fulla med blod.’ Och det är äfven
skrifvet: ’Min själ hatar eder afhållsamhet,’
"Förnärmen ingen menniska! Om du icke vill, att en
menniska skall skymfa dig, så skymfa du ej heller
henne. Hedra gubben och lemna plats för honom, att
han må få sätta sig. Var hofsam mot alla, och ingen
skall förolämpa dig. Gör ingen menniska ledsen och
begär icke af en rik två gånger. Om du har bröd,
så dela det med nästan, besök de sjuka och gå äfven
att besöka dem, som fångna äro. Framför allting annat
var fall af barmhertighet, och man skall varda full
af barmhertighet mot dig. Den, som ser på en qvinna i
kyrkan, ökar fördömmelsen för henne, och då en qvinna
bepryder sig för Guds hus. är hennes far eller hennes
man en dåre. En qvinna af detta slag blir förtappad
till sin själ. Den qvinna är en afgudadyrkerska,
som betäcker sig med guld i kyrkan, i synnerhet om
det sker för att väcka uppseende.
»Guldet tages icke mer i betraktande af den vise,
än svärtan under ögonen. Den, som bär ädelstenar
på hufvudet, visar sin brist på hjerna, och den,
hvilkens hår är upplöst, det vill säga fladdrande,
kallar dårarna till sig. En qvinna är älskad af Gud
och menniskor för sin visdoms skull och för det hon
väl förestår sitt hus-, men det finns ett straff, som
förföljer den fåfängliga skönheten. Bepryd dig för din
man med dina händers verk och ined din muns vishet.
"Älska icke att pryda dig, o qvinna, men påminn dig
alla de sköna, som äro i grafven! Skönheten upphör
äfven på sjukbädden. Bepryd din själ med kärlek till
Gud och hängif ditt hjerta åt Guds ord. Hör -hvad
jag säger!
"En vis man fäster sig icke vid en dåraktig
qvinna. Men den, som icke lyder sin far, är
dåraktig. Min son, aflägsna dig ifrån en qvinna,
som älskar pryd ning, ty de, som äro betäckta med
ringar och bjellror, älska synden. Du skall igenkänna
en qvinna, som hatar synden, på renheten af hennes
ansigte. Hvad henne angår, sorn svärtar sig under
ögonen, visar hon derigenom sin lumpenhet. Kroppens
omsorg har icke bebof af dessa saker. Hvad tjenar
det till, att svärta sig under ögonen? Man skämmer
bort en vacker bild med lamprök. Den, som förskönar
sig i kyrkan, utom naturen, hädar skaparen. Hölj ditt
ansigte i kyrkan och på de offentliga platserna och
förarga ingen."
... "Det finns^ ingen synd, som är större inför Gud
än hatet; ty det är detta, som dödar. Kärleken aftvår
alla förbrytelser, men hatet deremot tillintetgör alla
dygder. Samman af kärleken är att göra alla menniskor
godt. Den, som gör godt åt dem, hvilka hata honom,
liknar Gud... Och det goda består icke endast uti
stora allmosor. Den, som gör det goda, utöfvar det
med ett glas friskt vatten och ett stycke bröd. Det
är en skam för en kristen,’ som har två klädebonader,
att glömma den, som ingen äger.
"Om under lifvet vi hafva en gemensamhet med
hvarandra, huru mycket mera då inför döden! O,
menniska, var kärleksfull ernot din like, efter som vi
alla äro stadda på vandring och emedan ingenting så,
som kärleken, hos menniskan kan frälsa från straffet!
Yar kärleksfull mot menniskorna medan du är
till. Uppskjut icke dermed... Huru länge skall
ditt lif på jorden ännu räcka? Offra icke åt
fåfängan. Det finns för den vise en bättre dag,
och han gläder sig öfver nyttan af en enda dag-,
men den dåraktige förslösar sitt lif på en enda dag;
och sedan kommer slutet för honom, då han står der
med tomma händer!..."
R-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
