Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vikingagraf. O. L. J-n. - Riddaren. Edvard Evers - Stormen (The tempest). -o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
267
här en del lemningar af mindre menniskoben, som voro
inlagda i silkestyg, med metallaktiga, bruna och
gröna färger.
Baktill var på spanterna gjord en liten förbyggning,
innehållande en slags plikt, hvaruti funnos inlagda
två korsformiga trästycken (fig. 4), hvilka, enligt
ännu i dag gängse bruk, begagnats att fastgöra tåg
uti; härjämte låg äfven ett längre skaft med ett
vackert utsiradt ormhufvud (fig. 3); förmodligen
har detta varit begagnadt som rorpinne till någon af
de mindre båtarna, ty det är alldeles för klent och
fint att hafva tillhört sjelfva fartyget. Perllika
ornamenter bilda ögonbryn och löpa ut ifrån nacken
längs efter ryggraden. De äro liksom på de funna
drakhufvudena målade i svart och gult.
Här i aktern låg äfven en stor del af den afhuggna
masten eller tjugotvå fot deraf, tillsammans med
ett par fina spiror, hvilka man tror hafva tillhört
seglet.
Utanför babords sida och ett par fot från den högt
uppskjutande akterstäfven stod fartygets roder
(fig. 8) alldeles i den ställning, det skall hafva
då fartyget ligger i sjön. Det är väl gjordt och
uthugget af en stor ekstock samt har i den öfre ändan
en järnring, hvilken brukats vid fastgörandet af
rorpinnen. Hela fartyget var för öfrigt vändt emot
hafvet, och på allt vill det synas, som om det vore
med afsigt stäldt
* Det funna vikingaskeppet är nu flyttadt från
Sandefjord #
så, för att ännu mera känneteckna den döde
höfdingen som en »hafvets son».
Bland sniderier fanns äfven ett par luckor, prydda
med ett dubbelt hakkors (fig. 5). Men det vackraste,
som man funnit i den vägen, förblif ver dock de förut
omtalade drakhufvudena.
Vid sidan af skeppets babords akterända fann man
ske-letter af tre hästar och en hund, och likaså om
styrbord. Utom benen, träffades äfven på hästhud med
ännu påsittande hår af både mörk och ljus färg.
Hvarje bit af sjelfva fartyget är af ek, och detsamma
är bygdt på klink. De tjugo spanterna äro upptill vid
relingen fastade med tränaglar, men nere vid kölen
med, som man tror, djursenor eller bast. I fören
finnas flera runda hål, hvilka antagligen tjenat för
utstickningen af tåg.
Nu återstår blott att nämna, att fartyget är
sjutiofyra fot långt, håller midskepps en bredd
af sexton fot, samt är fem fot djupt, utom kölen,
hvilkens bredd är sjutton tum.
Säkert är, att detta fynd i sitt slag är ett af de
mera anmärkningsvärda, som någonsin blifvit gjorda,
och att det helt visst skall gifva forskaren en klar
blick i mångt och mycket, som hittills synts dunkelt,
och måhända leda till känhedommen om ej ens förut
anade förhållanden i våra vilda och tappra förfäders;
kringirrande kämpalif. *
O. L. J-n. Kristiania.
EMclclareii.
N är forntidens riddare drog Stolt inom torneringens
skrank, Hans manliga öga log, Och hamrade skölden
var blank.
Hans fäderneärfda svärd Bar tidens blodiga glans,
Och arla var handen lärd Att föra med kraft sin lans.
Hårdt skiftades ymniga hugg Och dagsarbetet var
strängt Och gångarens man och lugg Af purprade
fläckar stänkt.
Stolts jungfrun med priset i hand, Hon bidde med
skälfvande barm, Och kinden vid klingornas brand
Yardt ömsom kylig och varm.
Men hög på sin gångare god, Med skölden blänkande
klar, Kom han, som ypperst i mod, I täflingen
segrarn var.
På knä inför tärnan så fin, I ädla borgfruarnas lag,
Den bräddade bägarens vin Han tömde ut i ett drag.
På knä inför tärnan så huld Han fick uppå riddarevis
Den strålande kedjans guld, Som var torneringens pris.
Men ej blott en gyldene ked Och ädelt skummande vin,
Men priset, för hvilket han stred, Var tärnan, så
fager och fin.
* * * " Nu brytas ej bry n j or så lätt,
Nu hagla ej huggen så hvasst, Men kanske bland senfödd
ätt Går striden än utan rast.
God kämpe och utan vank, Han pröfvar bad’ svärd och
arm, Och skölden skurar han blank’: Rent stål för en
ärlig barm.
Och tärnan, så fager och fin, Som glades åt
manlig strid, Ännu med det ädla vin Vill bjuda den
trötte’frid.
Och tärnan så fager och huld Ännu har en gyldene ked:
Sitt hjertas renaste guld Ät kämpe, som manligt stred!
Upp derför med svärd och lans, Hugg in uti lifvets
fejd I Blott den vinner segerns krans. Som icke är
feg eller legd.
Edvard Evers.
Stormen (The tempest).
n storm har öfverfallit den flotta, som hemför Neapels
konung Alonzo från Tunis, med hvars herrskare han
bortgift sin dotter, och det skepp, hvarpå, tillika
med konungen, befinner sig hans broder Sebastian,
hans son Ferdinand, hans vasall, den milanesiske
hertigen Antonio samt
hans »redlige, gamle rådsherre» Gonzalo och ännu ett
par hofmän, har derunder skilts från de öfriga. Till
stormens och hafvets raseri sällar sig åskans;
blixtar, som »slå hop i en enda flamma»* tända skeppet
i ljus låga, och många af sjömännen kasta sig, drifna
af fasa, i vågorna från detta, som
34*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
