Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen (The tempest). -o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derpå sjunker i djupet med alla öfriga om bord
varande; - åtminstone som det vill synas för de
två menskliga varelser, en vördnadsvärd, äldre man
och dennes undersköna dotter, hvilka från den nära
belägna, i öfrigt af menniskor ej bebodda ön, åse
det skakände förloppet,
I verkligheten är de resandes sak mindre förtviflad;
den blixt, hvaraf de träffats, den våg, hvaraf de
slukats, hafva hvarken skickats af »Jupiter eller
Neptu-nus»; deras dödsfarä är blott ett sken, en,
visserligen något barsk, lek, som den ofvannämnde
öbon, den i hemliga vetenskaper förfarne Prospero,
medelst den honom tjenan-de luftanden Ariel,
tillåtit sig med det förnäma sällskapet. Prospero
är nämnligen, såsom han nu meddelar den öfver det
förolyckade fartygets ö-de upprörda Miranda, ingen
annan än Milanos rättmätige, för tolf år sedan från
tronen bortjagade, hertig, som, »fördjupad i sina
mystiska bestyr», derunder öf-verlåtit styrelsen
till sin falske broder, den ofvannämnde Antonio,
tills denne liksom hvarje annan
van lögnare slutligen »tror sin egen lögn» eller att
han sjelf vore den verklige herrskaren i Milano. För
att göra sig fullt förvissad om denna värdighet, hade
emellertid inkräktaren med Neapels konung ingått -
ett fördrag, i l^aft hvaraf denne tillförsäkrat honom
sitt bistånd mot bekommande af en årlig skatt
och öfverhögheten öfver det dittills fria Milano. En
»dödsmörk natt» öppnades stadens portar för »en här af
förrädare», och den olycklige Prospero bortsläpades,
med sin då treåriga dotter, flera mil ut till hafs,
för att der, lemnad ensam med henne i en liten, rutten
båt, »så skral, att sjelfva råttorna skydde den»,
prisgifvas åt en, som det kunde tyckas, oundviklig
död. I denna sin nöd hade de emellertid funnit en
vän i den ädle Gonza-lo, som låtit i båten medfölja,
utom åtskilliga förnödenheter, äfven några »långt
mera än Prospe-ros hertig-dömme värda» böcker ur hans
boksal. Med tillhjelp af dessa böcker var Prospero
snart, på den ö, der de landat och der han före
sig fann endast hexan Sy-corax’ vanskaplige och
vilde son Ca-liban samt den af hexan i en klufven
tall inspärrade, men af Prospero befriade, Ariel,
lika oinskränktherr-skare, som någonsin uti sitt
fädernerike.
Nu, så slutar Mirandas fader sin berättelse, vore
stunden att bota skadorna från det förflutna; hans
konst lärde honom, att inflytandet af den stjerna,
som nu nedstrå-
lade från zenith, ej finge försummas, så vidt han ej
för evigt ville taga farväl af sin lycka.
Här faller Miranda i sömn, tecknet att Ariel nalkas;
han redogör för sitt värf och förtäljer, hurusom
skeppet med sin i trolldomssömn försänkta besättning
står välbehållet i en af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
