Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passionsspelen. Gustaf Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
för att smörja Jesu lekamen, anledning till att
framställa en brokig marknadsscen, der allt slags
schackreri burleskt utfördes till den stora hopens
förtjusning. Passionsspelen voro härmed färdiga.
Yi kunna af ännu befintliga handlingar temligen noga
följa ofvannämnda utveckling. De tyckas hafva begjmnt
i det elfte seklet i Frankrike. I början utfördes de
endast af prester, i kyrkan eller på kyrkogården,
samt sjöngos på latin. Småningom öfvergingo de
till lekmännen, gycklarna fingo biträda, hela skrån
uppträdde som aktörer, och man kan säga, att folket
var både åskådare och agerande. Kyrkan ersattes af
gatan och allmänna platser. Latinet öfversattes på
folkspråkets vers och undanträngdes snart af det
senare, ösången förvandlades till vanligt tal, med
inmängda recitativ. År 1402 finna vi ett borgarskrå i
Paris, Confrerie de la Passion, enkom inrättadt för
dylika spel. De betraktades emellertid fortfarande
som ett slags gudstjenst 5 allt arbete brukade
inställas, medan de gåfvos, och aflat beviljades dem,
som deltogo deri.
Passionsspelen utfördes helst om jul- och påsktiden
och började med en allmän folkprocession, företrädd
af härolder, fanor, trummor och pipor. Derpå afsjöngs
hymnen: Veni, Sancte Spiritus! Klockan sju på morgonen
begynnte spelet; vid middagstiden tog man sig ett
par timmars rast, för att äta, sedan fortsattes det
till inpå aftonen. Somliga passionsspel räckte fyra
dagar igenom, ja, hela veckor. Skådespelarepersonalen
var mycket stqr: flera hundra personer-, en gång
uppträdde hundra talande oöh fem hundra stumma
aktörer. Skådebanan bestod af flera skilda delar,
på hvilka ömsom spelades. Om banan var uppförd på
ett torg, stodo dessa delar jämnsides med hvarandra,
men om den var byggd vid slutet af en gata, -stodo de
öfver hvarandra; den understa föreställde helvetet,
den mellersta jorden och den öfversta himmelen och
helgonboningarna. De onda nedstörtades och de goda
klefvo uppåt. ’ Man får icke föreställa sig,
att dessa dramatiska framställ-
ningar hade något gemensamt med vår tids finbildade
smak. Våra förfäders ögon och öron kunde i den vägen
fördraga det otroliga och tyckas företrädesvis hafva
uppmuntrat det råaste. Okyska ord och åtbörder
omvexlade med grofva i-scen-sättningar. Den onde
anden flög ut som en brinnande qvast ur Judas’
kropp ned till helvetet, djeflar drogo dit själarna
på skottkärror. Jesu misshandling upprepades med
förkärlek af bödlarna i deras yrkeskostym. Den
sedermera ångrande Maria Magdalena uppträdde först
som en vacker glädjeflicka, dansande och sjungande
med glada gossar. En mängd djeflar foro omkring på
scenen, dummade sig, nedskällde hvarandra och fingo
stryk. Satan sjelf, som ,under medeltiden var så
närvarande i folkmedvetandet, att man icke utan skäl
beskyllt densamma för ett slags satansdyrkan, spelade
kanske den förnämsta rollen, och man hämnades för den
förskräckelse, han ingaf sinnena, genom att framställa
honom komiskt, såsom en elak, halftokig och på sistone
alltid grundligt lurad djefvul. Qvacksalfvare,
som bedrogo godtrogna bönder, män, som slogo sina
hustrur, hustrur, som förlöpte sina män, omvexlade
med de bibliska personligheterna. . Under spelet
förirrade sig en och annan pajas från skådebanan ned
bland åskådarehopen och bedref sina skälmstycken.
Och likväl ägde passionsspelen äfven en annan sida,
nämn-ligen ett innerligt religiöst deltagande. En
tacksammare publik har aldrig funnits. Tidens
brinnande tro och naiva"hängifvenhet förenade sig
med :,den allmänna okunnigheten till att gifva dem
en alldeles säregen betydelse, hardt när omöjlig
att fatta i våra dagar. Man kände knappt till något
mera än den heliga historien, men huru innerligt
fasthängde man ej vid den! Huru skulle ej dessa råa
sinnen uppröras’, då de fingo se lefvande för sina
ögon under påsken bröllopssällskapet i Kana, de båda
systrarna Martha och Maria, Lazari återuppväckelse,
eller om julen det bethlehemitiska barnamordet och
den underbara
stjernan l öknen! Känslostämningen var så stark, att
alla osannolikheter i utförandet smälte samman till
ett gripande helt, Förrädaren Judas och bödlarna,
som plågade Kristus, kunde knappt undanryckas
massans raseri. Vid frälsarens korsfästelse sam m
hela publiken i tårar.
Ti hafva flera bevis upptecknade på en sådan religiös
rörelse. Det var en markgfefve af Timringen, en
glad och vänsäll man. Scenen föreställde de kloka
och fåvitskä jungfrurna. Förgäfves badö jungfru
Maria och helgonen Herran om nåd för de okloka,
hvilkas lampor brunnft ut, medan de sofvo. Då utbrast
landtgrefven, öfverväldigad af medlidandet »Hvad är
de kristnas tro, om icke Gud förbarmar sig öfver oss,
när Maria och alla helgon bedja för oss?» Presterna
envisades att öfvertyga honom om det rättmätiga i att
vara obeveklig. Fursten fick slag under den häftiga
ordvexlingen och låg så tre år till sängs ända till
sin död.
Det är klart, att passionsspelens , konstvärde
måste vara ringa, då någon konstnärlig afsigtlighet
eller ens medvetenhet ännu icke fanns till. De äga
ingen sjelfständig uppfinning, enär de endast voro
bokstafliga upprepningar af den bibliska historien,
ingen dramatisk kraft, då långa berättelser der intaga
lika stort utrymme som handlandet, ingen enhet, då
händelserna icke följa ur hvarandra, utan äro helt
episkt hopfadade, Också försvunno de hastigt, sedan
de under flera århundraden varit vanliga i Frankrike,
England, Tyskland och Italien, så snart den moderna
litteraturens och konstens dag randades. Yid medlet
af det sextonde seklet upphöra de alldeles, och det är
blott i det inre af spanska Amerika, hos de kristnade
indianerna, som de oafbrutet fortsatts.
Deras biart, »moraliteterna^,- det vill säga
framställningar af personifierade dygder och laster,
såsom Katt rådigheten, Lustan och så vidare, blefvo
ännu kortvarigare, och deras afkomling, det så kallade
^skoldramat", som blomstrade vid läroverken strax
efter reformationstiden, är dem i ämnen och utförande
föga olikt.
Man vet icke, om passionsspelen förekommit äfven i
Sverge. Det är möjligt, att de någon gång gifvits
vid domkyrkoskolorna, men säkert är, att några dylika
hvarken finnas författade eller öfversatta på svenska
eller ens omnämnda inom vår medeltidslitteratur. De
hafva emellertid icke kunnat vara obekanta för de
många svenskar, som studerade i utlandet, och omtalas
uttryckligen af Olaus Petri, hvilken också antages
hafva skrifvit vårt äldsta skoldrama, Tobie Komedia,
tryckt år 1550.
En undangömd vrå af Europa har nyligen dragit
uppmärksamheten till sig, emedan man der ännu i
dag kan få studera passionsspelens verkan, hvilka
numera naturligtvis förlorat den råare delen af sitt
medeltidstycke. I sydligaste Bajern, vid gränsen af
Tyrolen, ligger en köping vid namn Oberam-mergau,
hvars hela befolkning sysselsätter sig med bildsnideri
af helgon och krucifix och som mangrannt hängifvit
sig åt passionsspelandet. Nämnda köping hemsöktes
år 1634 af en svår pest, och folket beslöt då,
att hvart tionde år om sommaren och tolf söndagar
efter hvarandra till Guds, Kristi och helgonens
ära uppföra passionsspel. De för dygd, skönhet
och skicklighet mest ansedda af invånarna utses
till hufvudaktörer och inöfva på förhand sin roll
under flera år. Det är till hälften en gudstjenst,,
till hälften en folkfest, som bevistas af tusentals
från hela nejden tillströmmiande åskådare. De mest
finsmakande parisiska teaterlejon, som enkom begifvit
sig dit, för att studera företeelsen,’ hafva erkännt
sig vara djupt gripna af den fromhet och sanning,
som hvilar öfver det hela. Äfven vanliga turister tala
med förtjusning om det storartade, kristna skådespel,
som under denna sommar der upprullats. Efter en åtta
timmars andaktsfull åskådning begåfvo sig de talrika
folkmassorna på hemvägen, uppfyllda af fromma tankar
och minnen.
G-ustaf Meyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
