Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska missionärer i Kina. August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-74-
förståndigt namn, än det barbariska, jag förr burit, nämnligen Han-shan-ming, hvilket så skrifves med pensel:
Första månaden af Hambergs vistelse i landet döptes tretio kineser, deribland en lärd professor Lo, »som i tretio års tid tänkt öfver den kristna religionen». Kedan mot slutet af året fick dock Hamberg erfara lyckans obeständighet, ty då han och brodern Lechler voro ute och predikade, blefvo de öfverfallna i sin båt, plundrade in på bara kroppen och undkommo med nöd; Lechler blef sårad, en kateket blef dödad och Hamberg måste söka sin räddning i vattnet. Sorgligare erfarenheter skulle han göra året derpå, då hans kinesiska lärjungar öfvergåfvo honom och han fann »att de flesta voro odugliga till kallet och blott för penningar ville vara kristna», hvarför han afskedade dem. Som ett bevis på deras okristliga Judas Ischarioth-sinne, anför Hamberg: »En ung man från den så kallade Kinesiska föreningen i Honkong (med hvilken Hamberg då var i delo) kom till Tung-fo, och sedan han mycket berömt min skicklighet uti att lära, mitt tydliga föredrag i jämnförelse med Gützlaffs, önskade han af mig blifva antagen såsom kateket (emedan han visste, att jag lönar mina kateketer väl). Jag kände honom sedan gammalt och sade helt kort, att jag ej ville hafva flera än de, jag redan hade. Nu önskade han på min bekostnad öppna en skola i Hongtsu; derefter åtminstone återfå fyra dollars, som han påstod sig betalt till en med mitt namn, Han. Då äfven detta icke lyckades, sade han sig vilja stanna hos mig, lefva och äta med mig, och då jag sade, att detta svårligen ginge för sig, hotade han slutligen att låta gripa och döda mig. Jag frågade då, om han med sådant talesätt ännu ville kallas en kristen-, han svarade: ’Jagar ingen god menniska, jag är ond och jag vill göra ondt.’»
När Hamberg slutligen affärdade honom, var kinesen nog klok att bedja om ursäkt, på det Hamberg icke skulle anklaga honom hos Gtitzlaff, till hvilken han å nyo ämnade löpa öfver.
År 1849 blef Hamberg föreståndare för Kinesiska föreningen, under det Gtitzlaff reste till Europa, för att verka för Kina-missionen och dervid äfven kom att besöka Sverge. Nya pröfningar tillstötte och han råkade å nyo ut för röfvare i Tung-fo, der han då hade sitt hem. Sjukdommen lägger honom på overksamhetens bädd; men han reser sig igen och döper sextiofem personer under året 1852, då han äfven har den glädjen se sina proselyter samlade till gudstjenst i eget kapell. Det är under denna tidpunkt Hamberg kommer i beröring med taipingkejsarens frände Hung-Jin, hvilken han äfven får den tillfredsställelsen att döpa och hvarom han skrifver till hemlandet i ett bref, som måste bevaras såsom ett högst vigtigt dokument i historien om det största uppror, som varit på jorden, då det är en korrenspondens från sjelfva skådeplatsen?
»Om den härvarande revolutionen vore mycket att skrifva; men jag har denna gång skickat en berättelse på åtta ark till sällskapet i Basel. Dessutom torde jag komma att låta utgifva något derom på engelska.»
[Denna märkliga skrift, hvilken gruudar sig både på originaldokument af taiping-kejsåren genom Hung-Jin lemnade i Hambergs händer, dels på egna erfarenheter, är den förnämsta källskrift till taipingrevolutionens historia, är öfversatt på många språk och bär titeln på engelska originalet: The Chinese Eebel Chief Hung-Siu-Tsuen and the Origin of the Insurrection in China, London 1855.]
»Jag har i November i Pukak döpt en ung kinesisk lärd, som tillhör familjen Hung och är en intim vän och slägting till insurgenternas hufvudman. Denne har redan sedan Mars 1853 varitfi besittning af rikets gamla hufvudstad Nanking och der låtit utropa sig till kejsare. Derjämte har han tillsatt fem lydregenter eller konungar, en för hvart väderstreck och en hjelpkonung. De trycka och utsprida bibeln, förbjuda opium, spel, vin och tobak bland sina anhängare, och hvar och en, som genom dopet (såvidt de uppfattat dess form och betydelse) upptages i deras gemenskap, förpligtas att hålla de tio budorden. De förstöra alla afgudabilder, som de komma öfver och förmana alla att dyrka den ende, sanne guden.»
Kristendommens roll i denna verldskakande händelse var ganska egendomlig och de kristna missionärerna hade icke liten andel i brottet eller förtjensten af detta uppror, som måste belysas i några få ord. Hung-Siu-Tsuen, sedermera kejsaren i Nanking, var en fattig mans son i södra Kuang-Tung; han försökte flera gånger att vinna den lägsta lärdomsgraden, men förgäfves; medtagen af de lidna nederlagen, föll han sjuk och led under sjukdommen af visioner, hvilka för honom hade full verklighet. En tillfällighet satte i hans händer en af en kinesisk omvänd, Liangh-Afah, kompilerad bok, kallad Guds ord till Tidens väckelse. Denna bok, som i manuskript blifvit företedd doktor Morrison och af honom gillad, innehöll lösryckta stycken ur Den heliga skrift jämte några andliga traktater. Att Esaias första kapitel och Genesis dunkla historier skulle göra ett lifligt intryck på visionären, var att vänta. Tillsammans med några vänner började han studera dem och kom snart på grubblerier. Yännerna märkte emellertid att orden jag, vi, du, han, ofta inledde kapitel, men de, kunde ej få reda på personen, till hvilken dessa pronomina hänfördes. Hung framkastade vinkar om att han nog visste hvem som menades. Han hade ofta sett ordet Tsuen (alla) och trodde snart att det var hans namn som menades. Så öfversatte han tredje versen af Davids nittonde psalm med: »Deras röst har gått ut öfver Tsuens land (i stället för hela landet).
Det dröjde icke länge förr än Hung uppträdde som profet, kallande sig Jesu yngre broder, döpande och slungande Gamla testamentets fullbordade straffdommar öfver Kina.
Aldrig hade de kristna sett sina läror taga en sådan fart och derför satte de sig i förbindelse med den segerrike fridsfursten (Tai-Ping = den stora friden) och skulle hafva invecklat sig i stora svårigheter, om icke de europeiska makterna lagt sig emellan. Det var den amerikanske missionären Roberts, hvilken varit rebellens lärare, som framkastade ett dylikt förslag, och Hamberg hade för afsigt att förena sig med den bibelspridande insurgenten, som hade fyra hundra boktryckare i sin tjenst, då döden kom att afbryta hans ’bana, sedan han kort förut affärdat xden unge Hung-Siu med biblar och traktater till den nye kejsaren.
Den 13 Maj 1854 föll Hamberg ett offer för en i Kina mycket vanlig klimatsjuka, dysenteri.
Hambergs död gjorde ett djupt intryck på de kristna församlingarna i Kina. Han skildras i de många utländska dödsrunorna som en ädel, varmhjertad man med brinnande nit och stadig tro.
Hans åtta-åriga verksamhet i Kina bar äfven frukt för litteraturen och språkvetenskapen, hvarom de utländska bibliografierna bära vittne, och hans lexikon öfver Hakka-dialekten citeras ännu som en källa för denna gren af det kinesiska språket.
Han var sedan 1853 gift med Louise Mothander, hvilken följde honom troget på hans resor och äfven på den sista, ty hon öfverlefde honom icke mer än ett år.
Anders Elgqvist och Josef Fast.
Samtidigt med eller något senare än Hamberg utskickades af Lunds stifts missionssällskap tvänne unga zeloter till Kina: Anders Elgqvist, född i Drengsered 1821, och Josef Fast, född på Lilla Edet 1822. År 1849 afreste Fast i förväg till London, der han några månader studerade medicin, hvarefter Elgqvist sammanstötte med honom och de båda i sällskap begåfvo sig till Hongkong, hvarest de inträffade den 18 Oktober samma år. Sedan de studerat språket och gjort förberedande Utflygter i grannskapet af Hongkong reste de norrut till den stora och vackra staden Fuh-Cheu, der de slogo sig ner. Otaliga voro deras mödor och olidliga de trakasserier de af invånarna, hvilka då voro som mest fiendtliga mot européer, måste lida, Ett år blott skulle dock den svenska kyrkan deltaga i omvändelse arbetet på Kinas hedningar, hvilket afslutades med det ena trosvittnets martyrdöd. Men vi låta hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
