Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silhouetter. L. - Turkmenerna. -o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du gråter, när verldens sqvaller
Skonslöst träffar ditt namn,
Och ser ej för skymmande tårar,
Att räddningen är min famn.
II.
Och träden susa på samma sätt,
Och himlen är lika blå,
Och blommorna dofta, och fåglarnas sång
Är lika så glädtig som då
Men jag är förändrad. Jag tycker att blott
Cypresser omkring mig stå,
Att hvarje sten är en griftehäll
Med min älskades namn uppå.
III.
Och när du lägger din rodnande kind
Så tryggt vid min fridlösa barm,
Och när du stöder din smärta gestalt
Så tillitsfullt på min arm;
Säg, tror du, att bäcken kan vända om
Och flyta till källan igen?
Säg, tror du väl, att du någonsin
Kan bli’ för mig mer än en vän?
IV.
Du lilla, tjusande elfva
I handskar och schäferhatt,
Jag ser, hur ditt öga strålar,
När du mönstrar din blomsterskatt.
Jag bryter dig alla rosor,
Din bedjande blick begär,
Ja, skulle jag också skörda
Blott taggar för mitt besvär!
V.
Jag ser dina klara ögon,
Ehvart jag än månde gå,
Och likväl kunde jag fordom
Ej deras uttryck förstå.
Ack, nu är det annorlunda!
Nu förstår jag dem alltför väl. –
Jag skådar in i en himmel
Och säljer likväl min själ.
VI.
Och våren kommit, och blommorna stå
På ängen i skimrande prakt,
Och elfvorna mellan små systrarna gå
Att öfver dem hålla vakt.
Men ännu skönare var dock hon
I ungdommens friska vår,
Men ingen höll vakt, och han tog henne, han:
Han var rik – fastän femtio år.
Små blommor, glädjens i vårliga Maj!
Ack, alltför snart är det slut,
Ty redan när Juni månad går in,
Släppes oxen på grönbete ut!
VII.
Din fot är liten, din hand är fin,
Ditt hår är ett svall af gull,
Din mun är rosig, ditt öga klart,
Och din växt är smidig, men full.
Och detta allt har du gifvit mig
Och dertill ditt hjerta också.
Men hvarför? Cupido, han vet det, han,
Men jag kan det ej förstå.
L.
-
Turkmenerna.
Den mellan Kaspiska hafvet, Aralsjön, floden Amu
och den persiska provinsen Khorasan belägna nejd,
der turkmenerna hittills i temlig ostördhet drifvit
sitt ej alltid oskyldiga spel och i dessa dagar
genom kriget med Ryssland å nyo ådragit sig vår
verldsdels uppmärksamhet, utgöres till större delen
af en ofantlig hed eller, rättare, öken, der den
resande under flera veckors färd ej finner så mycket
som en vattendroppe eller skuggan af ett enda träd,
men äfven har att uppvisa präktiga betesplatser,
herrliga oaser och, särskildt invid floderna (såsom
Amu, Kohik, Görger och Atrek), jord af utmärkt
bördighet, der hvetet till exempel gifver ända till
femtionde kornet. På sådana lyckligare lottade ställen
visa sig äfven verkningarna af landets läge (under
ungefär samma breddgrad som Neapel) och luftstreck
(med + 31° Celsius’ medeltemperatur under sommaren
– temligen mycket snö faller dock under vintern),
genom dess sydländska växtlighet af bomull, majs,
hirs och ris samt vindrufvor, granater, mullbär,
aprikoser och persikor med mera. Faunan är ej mindre
rikt representerad. Af däggdjur finnas, bland andra,
tigrar, leoparder, vildkattor, räfvar, vargar,
schakaler, mårdar och piggsvin, tvänne slags harar,
äfvensom (i träskvassarna) vildsvin, i Ustrut och de
öfriga norra bergen antiloper, vilda getter och hästar
samt i Khorasan-bergen likaledes vilda åsnor. Äfven
talrika fågelslägten förekomma. Stor är mängden af
amfibier, i synnerhet ödlor, af hvilka en, Varanus
caspius, som uppehåller sig i sandkullar, uppnår ända
till fyra fots längd.
Det folk, turk men (af turkisk härkomst; men har
en betydelse, motsvarande den af vår ändelse -skap
eller -het), som inom detta ofantliga område »flyttar
kring sin frihet och
sin hjord» och som, enligt en ungefärlig beräkning
efter de af dem bebodda tältens (kibitkornas)
antal, uppskattas till sammanlagdt något öfver
en million själar, består af nio khalker eller
hufvudstammar, bland hvilka den ena af Ryssland nu
anfallna tekke-stammen (sönderfallande i Akal- och
Merv-tekker) är en af de på samma gång talrikaste
och vildaste. Medan några af dessa stammar äro, till
namnet åtminstone, skattskyldiga under grannrikena,
äro andra fullständigt oberoende och lyda ej en gång
under sjelfvalda höfdingar; ty det inflytande, som
utöfvas af stammarnas äldste, dess så kallade khan
eller beg, är ej stort annat än ett moraliskt.
Jordbrukarna äro få, liksom fiskarena (i Kaspiska
hafvet); det stora flertalet är nomader, hvilkas
rikedom utgöres af boskap (kameler, hästar,
hornkreatur, får och getter); särskildt prisas
landets ypperliga hästras, i synnerhet tekkernas,
som nästan helt och hållet saknar man, och en häst af
denna ras, hvilken på tjugofyra timmar med lätthet
tillryggalägger lika många svenska mil, värderas
också inom landet till ungefär nio hundra femtio
kronor svenskt mynt. Sin förnämsta inkomstkälla
söka dock de flesta i röfvareyrket och för sin
oöfverträffade skicklighet i detta är det också,
folket i sin helhet vunnit en sorglig ryktbarhet bland
grannarna. Våldsamhet och roflystnad tyckas ligga i
blodet hos hvarje individ, men icke dess mindre har
nationalkaraktären äfven sina tilldragande sidor. En
aldrig svikande aktning för ett gifvet ord och en viss
ridderlighet höja turkmenen långt öfver de flesta
öfriga af Asiens så förderfvade islamitiska folk;
särskildt fördelaktig utfaller för honom jämnförelsen
med den fege, baksluge, krypande och ljugande persern,
som också regelbundet dragit det kortare strået i de
ständiga striderna dem emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
