Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkmenerna. -o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Denna turkmenens öfverlägsenliet framlyser i hans
djerfva och fria blick. För öfrigt utmärka sig
hvarken män eller qvinnor genom någon högre grad
af skönhet. De förra hafva tjocka läppar, stora
öron och obetydlig skäggväxt, hvarjämte de afraka
håret. Qvinnorna hafva mera framstående kindknotor än
männen och tjockt, men kort hår. Båda könens medlemmar
äro magra och senfulla,
Qvinnorna, äfven de gifta, behandlas hos
turkmenerna vida mer, än hos nästan alla andra
muhammedanska asiater, såsom mannens jämnlikar;
deras sysselsättningar inom hus äro merendels de föga
ansträngande att förfärdiga mattor, täcken och till
klä-dedrägten hörande persedlar. Denna drägt utgöres,
hvad männen vidkommer, allmännast af långa och vida
benkläder, en på högra sidan ned till gördeln öppen
skjorta och deröfver ett eller flera vida, framtill
öppna och med stora uppslag försedda plagg, hvilka
sammanhållas med en gördel af bomulls-eller ylletyg-,
på hufvudet begagnas ett slags kapuschong och der
ofvanpå den astra-khanska, en stympad kon liknande,
talpaken. Till fotbeklädnad tjena lädertofflor,,
hvilka vid ridt utbytas mot långa, öfver knät gående
stöf-lar, likaledes af läder-, foten omlindas,
innan de på-, dragas, med flanell. Vapnen äro knif
och dolk, mest från Khorasan, kroksabel, lans och
bössa. Qvinnorna hafva likaledes långa benkläder, som
sluta sig tätt intill fotknölen, samt en vid skjorta,
mest af rödt siden och
på bröstet försedd med silverprydnader, mellan
hvilka sitta sex till åtta rader karneolstenar-,
öfver skjortan begagnas ett
Det inre af ett turkmeniskt tält.
(Teckning af A. Wanjttra.)
ned på halfva benet räckande öfverplagg-, endast de
gifta bära stundom under detta en gördel. Framhåret
förenas vid hvardera tinningen i en piska och bakhåret
nedhänger i två flätor på ryggen. Hufvudbonaden är en
mössa med en derpå fäst, till hälarna räckande slöja
af siden eller bomull och ett slags smal turban-,
vid högtidliga tillfällen nyttjas en ända till en och
en fjerdedels fot hög tiar af läder, öfverdragen med
rödt tyg samt prydd med silfver- och guldkedjor. Den
turkmeniska
qvinnan är vidare utstyrd i en formlig rustning af
smycken (mest silfver och karneol) af olika form
(runda, tre- och fyrkantiga) och storlek och som,
huf-vudkedjor, Örhängen, hals- och armband samt
bröstsmycken inberäknade - ej till för-glömmandes
det silfverprydda ge-häng, hvari amuletter, koranvers
med mera bäres
- uppgår till en vigt af flera skålpund och vid
hvarje rörelse af ägarinnan åstadkommer ett
klingande och klirrande af högst komisk verkan.
All denna ståt
- bibehållen till och med under sömnen –
stämmer emellertid illa öfverens med den allmänt
rådande osnyggheten, som ej minst gör sig
märkbar inom de tält, eller filtkläd-da baracker -
indelade i »svarta» och »hvita» -, hvilka
utgöra turk-menernas boningar och hvilkas
inre blifvit framstäldt i teckningen här bredvid.
Turkmenernas i-drotter på det intellektuella området
äro jämnförel-sevis obetydliga-, de hafva visserligen
en »nationalskald», Makdum-
kuli (död 1775); men blott vid pass en på tusendet
af folket
kan läsa och skrifva. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
