Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 / 141 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsken i Moskva. Ett reseminne af Semper Svensson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afrättsplatsen bibehålles här ännu, bildande en rund
upphöjning af huggen sten, omgifven af en balustrad,
och är numera en mycket lämplig plats, der man stämmer
möte med sina bekanta. Sjelfva Röda platsen är ett
långdraget, fyrkantigt torg, hvars ena långsida
upptages af den Kremliska muren och den midt emot
belägna af Grastinoi Dvor eller den stora bazaren,
hvilken, i förbigående sagdt, med sina två tusen
bodar bildar en stad i staden, den också. Men innan
man hinner att se sig om åt sidorna, träffas man
framifrån, från platsens öfre kortsida, af, en bild,
som i egendomlighet söker sin like.

Det är Vasilij Blaschennoi eller den helige Basils
kyrka. I hela Ryssland finnes det ingenting, som uti
nationel ursprunglighet och verkan på synsinnet kan
mäta sig med denna byggnad. Hon är dock icke byggd af
en ryss, utan af en italienare. Historien förmäler,
att sedan denne fullgjort sitt verk, blef han af Ivann
den grymme, på hvilkens befallning haft utfört det,
tillfrågad, om han kunde bygga en lika vacker kyrka
till, och då han härtill jakade, lät tsaren utsticka
hans ögon. Enligt min öfvertygelse, var detta icke
allenast grymt, utan äfven onödigt, ty karlen hade
sannolikt ej kunnat göra om något dylikt. En gång kan
man äga snille, fast man är galen – ogerna två.

Hela denna kyrka är det befängdaste virrvarr, man
kan tänka sig, men praktfullt, men hänförande. Det
är, som skulle man gifvit konstnären en barnleksak,
en byggnadslåda, tror jag det kallas, med klotsar,
der icke den ena hvarken till form eller färg liknade
den andra, och som man sagt åt honom: »Se
här, bygg något lustigt!» Då har han först börjat
på med ett indiskt afgudatempel, men sedan af
en nyck ändrat detta till ett grekiskt-katolskt
gudshus. Härvid hände, att en och annan hednisk pagod
blef qvarglömd, men det godtgjordes med att sätta så
många flera kupoler och kors på det hela.


Basilskyrkan i Moskva.
(Efter fotografi.)

Italienaren har sålunda gjort sig icke allenast till ryss,
utan till hindu, men uti ett fall har han ej förnekat sin
egen nationalitet. Det är deruti, att han vetat göra
mosaik. Kyrkan är visserligen byggd af vanligt tegel,
som sedan blifvit rappadt och måladt, men man kan ej tro
annat, än att man ser inlagda olika stenar. Färgerna – rödt,
hvitt och grönt förnämligast – äro så inrutade
i hvarandra, att man endast uti Italien finner ett
motstycke. Små gluggar huller om buller i stället för
fönster, den första resningen liksom kristalliserad
ut i tusentals småbitar, och slutligen ofvanpå
alla märkvärdigheterna det märkvärdigaste af allt –
kupolerna. Till konturerna liknande lökar eller upp-
och nedvända luftballonger, skjuta de upp från torn,
skaft eller underlag, huru man vill kalla det, alla
till olika höjd, alla af olika storlek, alla också
olika till form, yta, färg: en rutig, en vriden, en
veckad, en streckad, hvar och en med sitt förgyllda
kors på, och alla tillsammans bildande ett förtjusande,
glänsande, fängslande helt, som i sträfvandet mot höjden
upplöser och försonar oredan inunder.

Hvad det inre af kyrkan beträffar, så utgöres
det egentligen endast af några skumma, förgyllda
skrubbar. Här har den indiska afgudastilen fått
herrska ostörd.

Men nu till Kreml! Man behöfver blott gå genom
Frälsarens port, så är man der. Härvid är dock en
ganska vigtig sak att märka, och det är, att man
i porten måste aftaga hatten. Gör man ej detta, så
tvingas man med tjenliga medel. Att man är främling
och otrogen, jude eller protestant, hjelper ej,
utan kort och godt af med hatten! Frälsarens stora,
förgyllda bild hänger öfver porten; det var denna,
som icke allenast sjelf höll sig oskadd under den
stora branden 1812, utan som äfven räddade större
delen af Kreml från lågorna. Så tros det åtminstone,
och deraf hattaftagningen.

På tal om den fosterländska sjelfmordbranden
1812, som satte en gräns för Napoleons segertåg, törs
jag icke säga, huru mycket af staden, som brann,
och huru mycket, som blef qvar. Allra största
delen blef väl endast för tillfället skadad. Såsom
brandens upphof angifves vanligtvis guvernören
Rostopschin, men sannolikt är, att invånarna, sjelfva
af en händelse eller efter öfverläggning komniit på
samma tanke. Många utaf dem hade redan förut låtit
bortföra sina dyrbarheter till landet. En oerhörd
handling var det i alla fall och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>