Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Windsors slott. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sjelfva det folk, tillsammans med hvilket det svällt ut till
sin närvarande storhet, i mer än en mening kommer den
obetydliga ort, som stöder sig vid dess fot, att försvinna i
dess skugga.
Slottets anor gå tillbaka till Wilhelm Eröfrarens tid
(1066-87). Liksom denne furste genom list och våld
tillegnat sig Edvard Bekännarens tron, så blef det honom
äfvenledes en lätt sak att slå under sig det område, hvarpå
Windsor är beläget och som af hans fromme företrädare
skänkts åt abboten i Westminster. Det förut uppodlade området
förföll derefter i ödesmål och blef en vidsträckt skogs- och
jagtmark, i hvars sköte det jagande lejonet äfven utsåg
sig en egen kula. Wilhelms tredje son och andre
efterträdare, Henrik I (d. 1135), utvidgade och befäste
denna boning och tog der sitt residens-, under Stefan,
Eröfrarens dotterson (d. 1154), blef Windsor rikets
näst starkaste fäste. Vid underrättelsen om Richard
Lejonhjertas fängslande i Österrike bemäktigade sig
hans broder, Johan utan land
Windsors slott.
(1199-1216), detta fäste och belägrades der sedermera
af sina upproriska vasaller; belägringen misslyckades,
men konungen tvangs att på en närliggande äng, hvars
gamla benämning runnemede (»rådsängen») bevarade
minnet af denna tilldragelse (1215), underteckna
»magna charta», som är på en gång den engelska
frihetens underpant och nationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
