Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tranan. (Grus cinerea, Bechstein. Ardea Grus, Linné.) W. A. - Windsors slott. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
upplyftad, hållande en sten med densamma, för att,
när hon slumrar till, icke komma i djupare sömn, än
att hon skall vakna vid bullret af den då fallande
stenen. Nog händer det väl, att tranan, likså väl som
mången annan fågel, sofver sittande på ett ben-, men
den der stenen, som hon skulle hålla, är naturligtvis
blott en saga. Men på grund af den sagan är det, som
man får se tranan, såsom sinnebild af vaksamheten,
afbildad stående på ena foten och hållande ett Idot,
föreställande sagans sten, i den andra.
I Skåne heter det om tranan: Trreje torsda’n i Thor
sätter trranan sin föd pau Sverges j or.
I Vestergötland säger man:
"Um vårferda’ bär trana’ ljus i säng."
Härmed menas, dels att tranan anländer
till oss vid vårfrudagstiden (i slutet af Mars),
dels att det då är så pass
olika personer, tycker mycket om att’spegla sig,
älskar musik, fäster sig mera vid somliga personer
och djur, än vid andra, tål icke hvarken svarta djur
eller det, som är svart, föraktar - svin, lyder lock,
tillgännagifver behofvet af mat, söker menni-skohjelp
i trångmål, hämnas på den, som förorättat henne, men
"när örfilen är gifven, är vreden ock förbi!"
Hon vallar och föser hem småboskap, hjelper till
att mota hästar vid försättning, tillrättavisar
näsvisa höns vid förefallande behof, antingen genom
att sätta sin näbb under deras buk och kasta dem
högt upp i luften eller ock genom att leda dem ned
till närmaste vatten och deri doppa ned dem ett tag,
flyger milslångt bort och återkommer hem om qvällen,
följer gerna dem, som plöja, dika eller rensa land,
för att njuta utaf förtärandet af maskar, lockar vår
och höst till sig vilda tranor och går och sällskapar
med dem, tills
Tranan.
lång dag, att man icke behöfver bränna ljus, utan
kall ga till sängs det förutan.
Tranan, tillfångatagen helst som unge, hvilken
dock piper förskräckligt, blir så tam, menniskan så
tillgifven och så snäll och älsklig som en hund och
på köpet mycket rolig. Sålunda gjord till husdjur,
till en början med, för säkerhetens skull, ena vingen
klippt, men sedermera utan detta försigtig-hetsmått,
har gif vits exempel på tranor, som vistats på samma
ställe under loppet af femtio års tid. Tam trana har
ådagalagt ett beundransvärdt förstånd, godt minne,
urskilning af
(jvälleti kommer, då det bär af hem. Hon är äfven
mycket fallen för dans och efterhärmar de turer
eller steg, man visar henne, och dansar på uppmaning
för litet extra för-plägning; hane och hona visa
hvarandra en rörande ömhet, och när endera dör, blir
den efterlefvande otröstlig och likgiltig för allt.
Den ståtliga tranan har således en vacker
karaktär. Och hvem kan väl låta bli att intressera
sig för, högakta och tycka om en sådan, hvar och hos
hvem den än uppenbarar sig?
W. A.
ly? mkring tre svenska mil sydvest från London,
på södra stranden af Thames, ligger den lilla
staden Windsor, genom en järnbro förenad med det på
andra sidan floden belägna, ännu mindre Eton. Så
berömd än denna dess granne, med sitt snart
fyrahimdrafemtioåriga, klassiska
college må vara, kan staden Windsor emellertid skryta
med något ännu förnämligare, nämnligen det berömda
palats med samma namn, som, småningom uppvuxet
ur de mest olikartade beståndsdelar, en brokig
sammanställning af skilda tidehvarfs smak inom
arkitekturen och på sitt sätt en bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
