- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
196

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssarna i Helsingland 1721. Anteckningar för Svenska Familj-Journalen af O. v. K. - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXIII. Torbern Olof Bergman. Axel Krook - Ihåligt jätteträd. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

–– 196

Enångers-ån, troligen i afsigt att plundra och
bränna. Men några oförskräckta skyttar, med sin
anförare i spetsen, alla försedda med skjutvapen,
hade gömt sig i skogen utefter vattendraget, och så
snart ryssarne i sina båtar kommo inom skotthåll,
affyrades mot dem en salva. Denna gjorde nog åsyftad
verkan, enär högljudda jämmerrop hördes från båtarne
och - efter en andra salva vände moskoviterna
tillbaka till sina fartyg. De begrofvo två eller
tre af sina dödade kamrater på en holme i Enångers
skärgård och afseg-lade, utan att hafva förorsakat
någon skada omkring kyrkbyn. Den holme, der dessa
ryssar begrofvos, kallas än i dag Eyssholmen. Något
minnesmärke öfver de fallne ryssarne lärer icke
finnas på holmen; men deremot kunna Enångers-boarne
vara stolta öfver, att der funnos behjertade män
inom socknen, som vågade något för att försvara
fosterjorden samt hus och hem - skada, att jag ej fått
reda på hvarken den svenske anförares namn, hvilken,
eljest blott en kyrkans fredlige man, här uppförde
sig såsom en förslagen och rådig befälhafvare, ej
heller på de bönders namn, hvilka troget och modigt
följde hans befäl.

Yid Långvinds bruk, äfven det beläget vid kusten,
men längre söderut inom förenämnda(En-ångers) socken,
landstego ryssarne, utan att träffa något motstånd,
enär hela brukspersonalen flydde till skogarna, så
snart de ryska skeppen nalkades hamnen. Kyssarne,
som förblefvo o-störda, plundrade och brände alla
åbyggnader, med undantag af en stuga, i hvilken de,
af en sjuk gumma, som icke förmådde fly, undfägnades
med mat och bränvin. Detta vänliga bemötande ty ekes
hafva förmått dem att skona gumman och hennes

hostad. Äfven denna stuga har sedan dess blifvit
benämnd Ryss-stugan. Hon utmärker sig genom en mycket
föråldrad byggnadsstil och är alldeles olik öfriga
byggningar vid bruket-,

En fallen jätte (se uppsatsen "Iliåligt Jätteträd",
sid 199).

i en målning i stugans tak läses
årtalet 1636» utvisande dess tillvaro långt före
detta ryssbesök.

Det omkring en mil söder om Hudiksvall, invid
kustvägen belägna Iggesunds järnbruk uppbrändes
den 22 Maj, med undantag af ett mindre uthus af
slaggsten, hvilket än i dag qvarstår vid det sedermera
återuppbyggda bruket.

Af historien veta vi, att flera andra bruk, såsom Å
viks och Gallströms bruk, äfvensom städerna Sundsvall
och Hernösand jämnväl lad^s i aska och att ryssarne
fortsatte sitt härjningståg ända upp till Umeå och
så vidare.

Ändtligen gjorde freden i Nystad, den 30 Augusti, ett
slut på dessa härjningar-, »men» - säger Malmström,
i sin Sveriges politiska historia: - »hvilken
fred! Frukterna af halftannat århundrades blod
och segrar voro förlorade-, de rikast^ provinser,
utan hvilka riket ej ens ägde sin brödiMa, voro
i fiendernas våld och, i stället för det forna
herraväldet i Östersjön, hade nu inträdt en sådan
vanmakt, att Sverige icke ens kunde skydda sina egna
kuster mot tsarens flottor.»

Men så går det, när ett land, utan att tänka på,
att det måste vara rustad t, för att kunna sjelft
försvara sig eller åtminstone i väsendtlig mån bidraga
till sitt eget försvar, lägger armarna i kors och
blott litar på fr ammande hjelp eller derpå, att den
lyckosamma fred, hvaraf det tilläfventyrs länge varit
i åtnjutande, skall räcka för beständigt.

Ja, ve det land, som i nödens stund endast har
.bundsförvandter (icke egna krafter) att lita på! Den,
som ej kan hjelpa sig sjelf eller åtminstone bjuda
till att hjelpa sig sjelf, den vill, den vågar ej
heller någon annan hjelpa. Eiktigheten 1721. Må den
förgätas af

af denna sats fick lärdom, detta svenska män!

mnne

vårt land dyrt erfara år predikar, aldrig
någonsin

EStt f österländskt

LXXXXIII.

Olof Bergman.

ftort är att häfda fäderneslandets ära i vapengny
och larm mot öfvermodig fiende och att dö i striden,
med minnet upptecknadt bland offrande söners. Ljuft
är att, då man går hädan, göra det i frid och
tystnad, lem-nande fäderneslandet och verlden arf i
de frukter af trägen forskning, hvilka aftvingats
naturens sköte för att lända till mensklighetens
gagn, varda brödbitar i hennes hushållning, stoffer
i hennes verkstäder, krafter i hennes tjenst. Så dog
en dag, aktad och vördad, Torlern Bergman, hvilkens
hela lefnad häfdade hans valspråk: felix cognoscere
(jag skattar mig lycklig

af att inhemta kunskap), och om hvilken hans
minnestalare i Vetenskapsakademien för snart hundra
år sedan yttrade de vackra orden: »Han älskade och
utöfvade dygden på ett sätt, som gjorde dem bägge
afhållna. Han uppfyllde sina skyldigheter med ett
nit och med en framgång, som endast härstamma från
grundlig kunskap, upplyst öfvertygelse och kraftig
åtgärd att vara nyttig. Han hörde icke gerna sitt
eget beröm, än mindre sjelf framförde det-, men att
förvärfva allmänt bifall, medan han lefde, och att
förtjena en otvungen, berömlig hågkomst efter sin död,
det var mera hans sak.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free