Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farväl. (Af Lamartine.) J. A. Drysén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m jag djerf s anförtro åt trolös bölja Den frid,
den lycka, himlen åt mig gaf; Om älskad maka, älskadt
barn mig följa Till fjärran länder öfver stormigt haf;
Om jag åt vindens nycker öfverlåter Så många och så
ljufva hjertats band,
(Af Letxnartixie.)
Och icke stängd för mig är fosterjorden Utaf partiers
raseri.
Ack, nej! Jag lemnar qvar i hemmets dalar En skuggrik
lund, en skog, ett fält, en härd, Der allt om varma
minnen ännu talar,
Afskedet. (Tafla i olja af Tidemand.)
Ej viss, att jag och de få skåda åter Ett älskadt
hemlands sköna strand,
Ej är det törsten efter guld, mig bränner, -
Mitt hjerta hyser ädlare begär;
Ej åtrå efter ärans glans jag känner;
Ett namn mer fåfängt ju än guldet är.
Ej är jag flyktig från mitt hemland vorden
Att irra, liksom Dante, fågelfri,
* Lamartine skref detta skaldestycke i Marseille i
skulle föra honom till Asien. Då vi hatt nöjet fa
mottaga tor den afskedets stämning, som Tidemand
tolkat med sin
Dit mången vän så gerna styr sin färd. Jag har i
trädens skydd så mången gömma, Dit politikens buller
ej når fram, Der jag kan lifvets strid och oro glömma
Och höra endast frid och glam.
En åldrig far med oro på oss tänker, När han förnimmer
stormens dofva ljud, Och ber, när solen sig i vester
sänker,
början af 1830-talet, dagen innan han inskeppade sig
på det fartyg, som en öfversättning deraf af rektor
Drysén, kunna vi *ej i ord finna bättre uttryck
mästerliga pensel i den tafla, hvaraf en afbildning
meddelas här ofvan, Med,
87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
