Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drag ur judarnas nyare historia. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
anledning finna vi i de flesta större städer,
der judar bosatt sig. Icke heller var Rom under
påfveväldet, allt ifrån dettas början och den
svåraste tiden medräknad, den ort, der judarna på de
hårdaste vilkoren fingo påräkna måttligt skydd. Sedan
Hadriani. horder på nytt förstört Jerusalem och
förvandlat hela judalandet till en ödemark, dit de
f or drifna invånarna icke kunde återvända, spredo
sig dessa kring alla länder, tillväxte och spredo
sig allt vidare och förlorade så småningom, somliga
säga med en förvånande lätthet, känslan af att lefva
i landsflykt, oaktadt de ingenstädes rönte något
vänskapligt mottagande eller genom tillmötesgående
bereddes en trygg tillvaro. De kristnas fanatism och
råa lidelser framkallade tvärt om skådespel, hvaraf
blotta minnet jagar skammens rodnad på människovännens
kinder, oaktadt motstycken till dessa skådespel,
såsom i början af denna uppsats antyddes, höra till
de europeiska händelserna för dagen, om också i något
mildrad form - om man kan tala om någon mildring
i form, der blod flyter, lif släckas och egendom
plundras.
I Spanien uppnådde judarna tidigast en god social
ställning. I egna läroverk förskaffade de sig der
vida större kunskaper, än landets egna inbyggare,
och detta öppnade för dem vägen till rikedom,
makt och anseende. Under Alphons VII, X och
XII (trettonde århundradet) voro judar statsministrar
och höga em-betsmän. Detta räckte dock ej
. längre, än till dess Ferdinand V, »ka-tolicus"
kallad, kom till väldet (1479-1516), ty denne
inqvisitions domstolens infö-rare i Spanien ut-dref
derifrån ett hundra sjutio tusen judiska familjer,
sedan han utplundrat dem. År 1540 blefvo judarna
äfven utdrifna från Portugal. I Frankrike lyckades
de också, i synnerhet under första hälften af
nionde seklet, åt sig skapa en dräglig existens,
men slutligen beredde Filip den sköne (1285-1314) dem
samma öde der, som två hundra år senare, såsom nyss
anmärktes, drabbade deras trosförvandter i Spanien.
1290 var de engelska judarnas förvisningsår. Först
efter 1660 fingo de åter tillträde till detta
»toleransens land», men ännu ett hundra tjugo
år senare hade ej fler, än omkring sjutio judiska
familjer, der bosatt sig. I Tyskland hafva judarna
äfvenledes utstått de svåraste förföljelser, och
det från sjelfva folkets sida. Så, i hvilket
stort lands historia vi än forska, möta oss samma
händelser. Endast Polen utgör ett undantag. Också
har det kallats judarnas andra fädernesland. Fråga vi
nu, hvad orsaken varit till judarnas förföljelse, så
är man väl genast färdig .med svaret: deras religion.
Men
Synagogan i Stockholm.
(Teckning af C. S. Hallbeck,}
dermed är frågan icke uttömd. Om man frånräknar
den fanatism, som i kristna kyrkans första tider
riktade sitt hat mot judafolket, så skulle det
väl låta sig bevisas, att religionsskäl icke ens
hufvudsakligen framkallat de mot judarna begångna
grymheterna. En mycket bidragande orsak till dem låg,
som redan blifvit antydt, i judarnas afsöndrade
lefnadssätt och deras från -hemlandet troget
bevarade plägseder. Derigenom blef det aldrig något
intimare förhållande mellan dem och deras kristna
omgifning. En ännu större orsak torde vi finna i
deras ovanliga förmåga att samla ägodelar, en förmåga,
som har sin förklaring i deras omtanke, arbatsamhet,
sparsamhet och förmåga af försakelse. De i judarnas
händer växande rikedommarna väckte de maktägandes
lystnad. Förvisnings-dommar och andra förföljelser
utgjorde ett verksamt medel för ö f ver flytt ni
ngen af förmögenheterna till andra fickor. När den
starke vill söka sak med den svage, behöfves ej
många omständigheter. Icke ens skenet af rättvisa
och mensklighet
behöfver då bevaras.
Med den stora franska revolutionen, af hvilkens
blodiga utsäde framtiden skulle bära så
mångar-tadt välsignelserika skör dar, hvaraf alla
ännu på långt när icke blifvit bergade, och
med Napoleon I:s ödeläggande, men omskapande, ’
krig brusto ock de fängsel, som dittills
fjättrat judarna. Den stora omflyttning af
kapital, som under dessa oroliga tider ägde rum,
lade ock grunden till det penningvälde, hvarigenom
nå-grajudslägter och med dem hela judafolket utur sin
förnedring höjt sig till anseende och makt.
Hvad reaktionen under de första årtiondena af
vårt århundrade åtgjorde, för att utplåna eller
alldeles förfuska 1789 års höga idéer, det blåste
1848 års revolutioner så godt som alldeles bort,
och derefter hafva judarna, allt intill de förut
antydda, allom bekanta, händelserna i närvarande tid,
lemnats i fred och så småningom och nästan öfver
allt blifvit tillerkända fullständiga menskliga och
medborgerliga rättigheter. Hvad vårt land beträffar,
så är judarnas historia här icke lång och, dess
bättre, icke besudlad med några mörkare fläckar.
Genom 1718 års författning, under de närmaste tretio
åren flera gånger förnyad med ökade medgifver, hade
de fått tillstånd att här i landet bosätta sig,
visserligen endast i småstäder och på inskränkande
vilkor, men detta bättrades snart eller af Gustaf
III, som 1781 gaf dem bosättningsfrihet i Stockholm,
Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Efter 1838
fingo de, hvilka önskade bosätta sig annanstädes,
vända sig till kunglig majestät, som förklarat sig
i hvarje särskildt fall vilja fatta beslut.
Byggd 1870 vid Wahrendorffsgatan, nära Berzelii
park, efter ritning af F. W. jächolander, som äfven
i denna monumentala byggnad efterlemnat ett för sig
hedrande minnesmärke. Templets östra gafvel och
södra långsida äro å teckningen synliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
