Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXVI. Edvard Nonnen. Birger Schöldström - Brasiliansk vegetationsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
plats såsom förvaltare å Degeberg. En liten grund
fanns således att bygga på. Nonnen rådgjorde om sin
plan med sin vän J. Th. Nathorst, äfven- han en af
svenska landtbru-kets stormän, samt framlade derefter
densamma inför Landtbruksakademiens då varande
ständige direktör, presidenten Poppius. Denne,
med sin ljusa och skarpa blick, insåg genast det
storartade i planen, men dolde icke de mörka utsigter,
dess förverkligande hade. Han rådde Nonnen att
framlägga sin plan å nästa ullmarknad i Norrköping
för en samling der för tillfället sig uppehållande
större possessionater. Flera af dessa visste äfven
uppskatta det storartade och fosterländska i Nonnens
plan, men flertalet förutsåg, i likhet med Poppius,
stora svårigheter pch af-rådde Nonnen. Då denne,
förklarande äfven sig se dessa svårigheter, icke
desto mindre vidhöll sitt beslut, blef han gäckande
medlidsamt kallad »delin-qvent".
Nu gällde det att söka regeringens och riksdagens
bevågenhet. Den förra vågade emellertid ej af den
senare begära mer, än fem tusen riksdaler såsom
årligt anslag till det för jordbruket så vigtiga
läroverket. Och regeringen hade nog räknat rätt,
ty i riksdagen stannade vid beslutet två stånd mot
två. Det blinda ödet måste sålunda afgöra saken. Dess
lott föll gynnsam. Men det skall - utbristerNathorst
harmset (Landtbruksakademiens handlingar för 1862)
- då svenska jordbrukets historia en gång skrif ve s
aldrig kunna förgätas, att det första, ringa anslaget
till ett svenskt landt-bruksinstitut för sin tillkomst
blott hade slumpen att tacka: den förseglade sedeln
i förstärkt statsutskott.
Men återvändom till Degeberg!
Det är ofvan omtaladt, att Degeberg var, då Nonnen
köpte det, i förfallet skick. För att kunna förstå,
hurudant det problem var, som Nonnen hade att lösa -
säger Nathorst - måste beskrifningen derom göras i
detalj. Täflan är hemtad ur mina egna minnen af mitt
första besök på stället, tillägger han. Föreställom
oss en stor, öppen slätt, i vester begränsad af
Yenern och endast några få fot höjd öfver dess yta,
jordmånen hufvudsakligen lera, ej i sig sjelf dålig,
men så utsugen, att den vägrade gifva några grödor,
dock med så mycket rikare flor af ogräs, särdeles
de annuella. På midten af denna slätt, med nära död
nivå, saknande all af-dikning, som förtjenade att
så benämnas, och öfver hvilken stormvindarna från
Venern obehindradt ströko, utpinande både växter och
djur, höjde sig en större naken och skoglös kulle,
öfverströdd med rullstenar, mellan hvilka några
förfallna hus lågo spridda, Sådant var Degeberg
1828. Ett
Brasilianska ormbunkar (se texten å följande sida).
större boningshus uppfördes 1832, men allt det
öfriga återstod att göra, när inrättandet af ett
landtbruksinstitut beslöts. På sommaren 1834 skulle
nu allt ordnas: rum för lärare och elever inredas och
möbleras, hus för tolf lärlingar uppföras och inredas,
lärare i kemi, botanik och veterinärkunskap med mera
uppsökas och anställas, bibliotek och samlingar
anskaffas och ordnas. Men under allt detta måste
dock jordbruket och jordförbättringarna fortgå. Det
var ett jättearbete, särdeles i betraktande deraf,
att allt måste verkställas med egna, inskränkta medel.
Fåvitskheten och kortsyntheten tänkte dock ej
härpå. Underverk Yäntades redan i första stund,
redan innan af-
dikningar skett, växt-omlopp ordnats, ja, innan
ogräset bortrensats. Ej minst förundrade man sig
öfver, att de rika och förnäma eleverna måste förena
praktiken med teorien och således sjelfva fingo
gräfva, h arf va, köra plogen ("med glacehand-skar",
tillades det försmädligt). Och ej blott i enskilda
kretsar hördes tadel och sp e öfver Nonnen och
hans verk, äfven i allmänna tidningar och under
riksdagsdebatter an-, greps jordbruket på Degeberg
och Nonnens "fantasteri". Nonnen förtröttades dock
ej. Bästa stöden hade han i sin bergfasta vilja
och den innerliga öfvertygelsen om sina afsigters
renhet- men han hade äfven trösten att redan tidigt
fullt förstås och rättvist uppskattas af ädla och
skarpsynta fosterlandsvänner, såsom af Poppius
och Nathorst samt af flera grannar i Vestergötland,
såsom Torsten Eudenschöld, Kyl-berg, A. Hamilton samt
först och främst J. G. Richert. "Den, som bör ställas
främst i min lef-nadshistoria" - skref Nonnen sjelf
i slutet af sin legend till en förtrogen vän =- "
såsom ledare i den klarseende, praktiskt religiösa,
hela men-niskoslägtet omfattande riktningen var
Sveriges prydnad, hvilken man allt för litet känner,
Jan Gabriel Richert. Ej litet hafver jag att tacka
Gud, att han förde mig att blifva den mannens
granne." Skuldsättningarnas tunga bana måste han
länge vandra och familjelifvets lycka måste han
länge försaka. Men det ljusnade så småningom. Äfven
för honom slog betalningstimman för den sista
penningskulden och kring honom på hans äldre dagar
blomstrade maka och barn. Och till sist kom segern och
triumfens stund. Fem och tjugo år hade förflutit sedan
Nonnen öfvertagit Degeberg. Det var i Juli 1853, och
sjette allmänna svenska landtbruksmötet var församladt
i Lidköping. En dag bestämdes af mötet till ett besök
å Degeberg. Samme Nonnens- vän, Nathorst, hvilken här
ofvan lemnat den dystra beskrifningen öfver Degeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
