Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frost. Algot Ljunggren - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. V.-VI. (Åren 1625-1629.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går du höjde ditt hufvud käckt På smidig stängel,
mot ljuset sträckt-, Det var i går, lilla blomma, -
nu, Nu står du af nattens frost betäckt; Din kalk är
vissnad, din stängel bräckt.
Jag såg en annan, med dig visst slägt, En menskoblomma
i fager drägt-, Hon strålade hvit och ren som du Och
stod der lik dig en morgonväkt Med kalken vissnad
och stängeln bräckt.
Algot
Från
II ^^dolffe dag-ar.*
AJI teckningar om konungens nof, lians resor,
fainiljförnållanclen m. na.
Af J. M.
V. (Åren 1625-1629.)
*edan under åren 1623 och 1624 hade den svenska
krigsmakten genom rustningar, som i förhållande till
landets tillgångar voro storartade, blifvit mer
än fördubblad. I samma mån blefvo äfven konungens
politiska planer mera vidtomfattande, hvarjämte
hans lust för krigföring ökades, utan att dervid
undersåtarnes behof af fred eller krigsbördans
allt hårdare tryck togos i betraktande. Från och
med år 1625 finner man äfven att Gustaf Adolf vida
mera vistades i fältlägren och i utlandet, än hemma
i riket.
Nya misstankar mot Danmark nödgade honom likväl
att i början af år 1625 åter upptaga de föregående
sommar nedlagda rustningarne mot södra och vestra
gränsen. Anseende sin närvaro derstädes behöflig,
afreste konungen den 5 Januari från Stockholm, besökte
på vägen modern i Nyköping - det var sista gången
i lifvet han såg henne - och inträffade i medlet af
månaden i Jönköping. Den franske ambassadören, Des
Hayes, hvilken samtidigt dit anlände, föreslog då ett
personligt möte med konung Kristian, hvartill Gustaf
Adolf lemnade sitt bifall. För ändamålet uppbådades
till gränsen den närboende adelns rusttjenst, att
jämte fotgardeskompaniet vara honom följaktig-, det
sistnämnda erhöll nya uniformer i svart och gult,
af hvilka färger äfven fransarne på partisanerna
skulle vara-, dessutom beställdes för pagerna,
som skulle medfölja, hvar sin röd och gul drägt,
hvarjämte Johan Skytte befalldes anskaffa vin, öl,
konfekt och konfekt skål ar, med mera.
Af detta möte blef dock intet, emedan den från
utlandet återvändande svenske ambassadören Gabriel
Oxenstjerna, som på hemvägen besökt konung Kristian
i Köpenhamn, medförde lugnande försäkringar, då han
i slutet af Januari anlände till Jönköping. I följd
häraf återreste konungen under Februari månad öfver
Mariestad till Stockholm. Derstädes hade un-
* Se sid. 162.
der tiden pesten, som sedan 1622 aldrig upphört,
under vintern härjat så svårt, att öfver två hundra
personer afledo i veckan, förutom bland sjöfolket,
hvilket var mycket, om man erinrar sig hufvudstadens
dåvarande ringa befolkning.
Under Mars månad hölls riksdag i Stockholm,
då konungen förmådde ständerna att lemna ökade
medel till kriget, hvarefter våren tillbragtes med
rustningar till det nya krigsföretag, hvarigenom
Gustaf Adolf, sedan han afslagit anbudet att samverka
med Kristian IV i Tyskland och erhållit trygghet
åt danska sidan, skulle fullborda Lifflands och
Kurlands eröfring. I Stockholm samlades de trupper,
hvilka skulle öfverföras till Liff land, och den
17 Juni börjades deras in-skeppning på flottan,
som utgått till Sandhamn. Pfalzgrefven erhöll
denna gång befälet öfver allt krigsfolket i Sverige,
hvilket ådagalägger det stora förtroende Gustaf Adolf
redan fattat till honom. Den 25 på aftonen afreste
konungen och drottningen till Sandhamn, hvarifrån
den sistnämnda dock återvände, för att likvisst snart
derefter fara efter konungen, hvartill hon denna gång
erhållit tillåtelse.
Den 28 Juni afgick konungen med flottan från Sandhamn,
och redan den l Juli kunde truppernas urskeppning
börja vid Miihlengraben nära Dimas mynning, der
ett läger uppslogs. Fälttåget skulle inledas med
eröfringen af Kockenhusen och Dorpat. Sedan De la
Gardie blifvit sänd att taga befälet öfver de från
Estland kommande finska trupperna, hvilka skulle
belägra sistnämnda ort, uppbröt konungen sjelf den 5
Juli med de från Sverige öfverförda trupperna från
Miihlengraben, gick genom Riga och tågade uppför
Dimas norra strand, på fartyg medförande artilleri
och proviant, till forsarna vid Keggum (ungefär fyra
mil från Eiga). Då fartygen ej kunde komma uppför
nämnda forsar, måste derstädes större delen af hären
Sv. Familj-Journ, 1881.
41,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
