Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. V.-VI. (Åren 1625-1629.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
qvarlemnas, men konungen skyndade med en mindre
afdelning förut till Kockenhusen, hvars slott föll den
14 Juli, hvarefter några kringliggande orter intogos.
Derefter beslöt konungen skrida till eröfring af
Kurlands fasta orter. Från Keggum uppbröt han den
12 Augusti och gick till Birzen, som gaf sig den
26. Sedan underrättelsen öm Dorpats fall inlupit,
fortsatte konungen tåget till Bauske, som togs med
storm den 17 September, och derefter till Mitau, som
eröfrades den 24, hvarpå han återgick till Eiga. I
Oktober förlades hären i qvarter norr om Dtina och
Ewest, hvarefter fredsunderhandlingar började.
Under tiden hade drottning Maria Eleonora, som den 9
Juli lemnade Stockholm, anländt till Eewal och ville
derifrån begifva sig till krigsskådeplatsen, hvilket
likväl af konungen afböjdes under förevändning, att
pesten gick i Estland. Deremot hade han för afsigt
att sjelf resa till Eewal och der hålla landtdag
med de estländska ständerna samt sedan med sin gemål
återresa till Sverige, för hvilket ändamål äfven fyra
krigsskepp qvarhöllos i Eiga, då den öfriga flottan
fick återvända hem. Men som fredsunderhandlingarna
drogo ut på tiden, fann konungen, att han ej
kunde hemresa sjöledes eller så snart komma till
drottningen, som åter började betagas af sin sjukliga
längtan, hvarför Axel Oxenstjerna till henne måste
skrifva tröstande bref.
Då polackarna emellertid icke visade någon ifver
med underhandlingarna, utan tvärt om började samla
en härvid Seelburg, fann konungen, att han måste
beqväma sig till ett vinterfälttåg. Detta borde likväl
hemlighållas för drottningen. Derpå uppbröt han i
medlet af November med större delen af hären från
Eiga och gick till Kockenhusen, der trupperna under
denna ofördelaktiga årstid måste intaga ett läger
af halmhyttor. Yid en rekognoscering af fiendens
ställning vid Seelburg, den 20 November, råkade
Gustaf Adolf i lifsfara, emedan fienden sköt öfver
Duna-strömmen och med en falkonetkula dödade hästen
under honom. I slutet af November måste lägret dock
flyttas några mil i nordostlig riktning till Berson,
på det man skulle kunna skydda Liff-land äfven för
infall på östra sidan. Om tåget dit skref konungen,
att han aldrig mera ömkan sett hade, sedan han i
kriget varit. ’I det nya lägret uppkom äfven stor
sjuklighet, så att konungens närmaste embetsmän blefvo
otjenstbara-, det var då han (den 16 December) skref:
»är så jag sekreterare och kamererare-, vore jag
calefactor, så vore jag ömma Ma».
Det var följaktligen icke utan en viss
tillfredsställelse Gustaf Adolf på nyåret 1626 fick
anledning att lemna det bedröfliga lägret och gå
rakt på fienden. Underrättelser in-lupo nämnligen,
att polackarne börjatbe lägra Birzen, hvilken ort
måste undsättas. Den 4 Januari uppbröt han med sitt
rytteri och något infanteri från Berson, gick den
5 öfver Dtina och påträifade den 7 Januari vid byn
Wallhof en del af polska styrkan under Eadzivil,
som skulle betäcka Birzens belägring. Der hämnades
svenska och finska kavalleriet eftertryckligt det
tjugoett år förut lidna nederlaget vid Kirchholm,
efter hvilket städse en viss fruktan för det polska
kavalleriet förefunnits. Följden blef undsättningen
af Birzen, hvarifrån konungen, sedan trupperna fått
intaga vinterqvarter, under senare hälften af Januari,
öfver Bauske, Mitau, Eiga och Pernau skyndade till
Eewal, der man finner honom redan den 26. Att han
derstädes med glädje skulle emottagas af sin gemål,
som så länge förgäfves fått vänta på honom, behöfver
icke anmärkas.
Sedermera uppehöll sig konungen i Eewal till början
af Mars, då han (för egen del för fjerde gången)
med drottningen anträdde den långa och besvärliga
vinterfärden kring Finska viken, öfver Narva och
Viborg samt genom Finland och kring Bottniska viken
till Sverige. Nio månader efter denna resas början
föddes Sveriges märkvärdigaste drottning. Fem mil norr
om Umeå skildes de höga makarne åt, emedan konungen
ilade förut till Upsala, der han inträffade i slutet
af Mars och hvarifrån han efter en veckas vistelse
begaf sig till’ Stockholm.
Eedan under dagarna före slaget vid Wallhof, hade
konungen erhållit underrättelse om sin moders
dödsfall. Detsamma hade inträffat den 8 December
på Nyköpings slott. Den 12 Mars »sattes regalierna
hos enkedrottningens lik», som derefter bars ned i
rikssalen. Till begrafningén hem-sändes konungens
f o tgar deskompani från Liffland, och dessutom
uppbådades hela adeln i riket att med full rusttjenst
infinna sig i Nyköping, för att derifrån beledsaga
liket till Strengnäs. Den 9 Maj afgick sorgetåget
från Nyköping, hvarpå begrafningén den 12, under
sedvanliga högtidligheter, försiggick i Strengnäs
domkyrka, i närvaro af den kungliga familjen, hofvet
och rikets främste personer. Utom likpredikan, som
hölls af biskopen i Strengnäs, Laurentius Paulinus,
höll äfven Axel Oxenstjerna ett tal, då regalierna
lades till liket.
Snart måste konungen åter skynda ut i fält. Han hade
nämnligen uppgjort den snillrika planen, att tills
vidare lemna det ofruktbara kriget i Kurland och
Lithauen åt De la Gardie och Hörn, men sjelf med en
ny här oförmodadt öfvergå till Preussen och derigenom
dels spärra Polens lifs-åder, Weichselströmmen, dels
vara Tyskland närmare, för den händelse att något
gynnsamt tillfälle till inblandning i det der förda
kriget skulle yppa sig. Denna plan lyckades äfven,
och genom det oväntade i sitt uppträdande åstadkom
konungen en strategisk öfverraskning, som har få
motstycken i krigshistorien.
Den 15 Juni lemnade han Stockholm, men först
den 22 kunde han med flottan gå till segels från
Elfsnabben. Eedan den 26 ankrade han likväl utanför
Pillau, der hans svåger, kurfursten af Brandenburg,
som tillika var hertig af Ostpreussen, förband sig
till neutralitet och utrymde skansarna, hvarefter
han den 29 på grundgående fartyg förde hären till
det polska området vid Passarges mynning och der
landsatte densamma. Derpå eröfrade han i ett segertåg
Frauenburg den l Juli, Elbing den 6, Marienburg den 8,
öfverskred derpå Weichselns båda mynningsgrenar samt
intog den 12 Dirschau, der han uppslog ett befästadt
läger, som sedermera blef utgångspunkten för alla
tans krigsrörelser under preussiska kriget.
Men dermed slutade äfven i det närmaste hans
framgångar under samma krig. Ty de tio tusen
man, han medfört, åtgingo till större delen till
besättningar. Och när han efter några månader
erhöll förstärkningar, hade polackarne kommit sig i
ordning att hejda hans vidare framsteg. Men då konung
Sigismund, jämte hans son Uladislaus, i början af
September belägrade den framskjutna posten Mewe med
den tio tusen man starka polska hären, vågade Gustaf
Adolf, med knappast hälften af denna styrka, bakom
dammarna på Weichselns venstra strand nalkas fienden
och den 12 September framtränga i en skog närmast
intill honom, hvarvid han personligen råkade i fara
att omringas. Derpå slog han läger vid den punkt,
der Weichseln första gången delar sig, för att afvakta
förstärkning. Och sedan densamma inträffat, hvarigenom
han blef jämnstark med den fiendtliga hären, stormade
han den 21 September de branta strandsluttningar, på
hvilka densamma hade sin ställning, och | undandref
den derifrån, hvarigenom Mewe undsattes. I denna strid
befann sig Gustaf Adolf blott på några hundra alnars
afstånd från Sigismund och Uladislaus.
Då den inbrytande höstvätan försvårat vidare
krigsrörelser och härarna intagit vinterqvarter,
afreste konungen, sedan Axel Oxenstjerna och
Herman Wrangel fått befälet i Preussen, den 30
Oktober från Pillau och inträffade den 5 November
åter i Stockholm. Under detta fälttåg hade vigtiga
händelser inträffat i Tyskland. Å ena sidan hade Tilly
vid Wolfenbiittel slagit Kristian IV-, hvarigenom
Gustaf Adolfs påtänkta samverkan med den sistnämnde
omintetgjordes. A andra sidan hade Mansfeld likväl
dragit Wallenstein till Ungern, der Bethlen Gabor
ansatte kejsaren. Med den sistnämnde förde Gustaf
Adolf en liflig skriftvexling. Hans planer omfattade
nu hela den europeiska politiken.
Den 8 December klockan half nio eftermiddagen föddes
den prinsessa, som sedan blef drottning Kristina,
i den kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
