Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XCIX. Carl Christoffersson Gjörwell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
rikedom. Gjörwell fortsatte detta periodiska verk under tio
år och slöt först med 24:de bandet. Med en till det
fabelaktiga gränsande arbetsamhet skötte han under flera år ensam
utgifnings-, författare- och brefvexlingsbestyren för sitt
storartade företag. Under de senare åren biträddes han af
kanslirådet Wilde, rikshistoriografen Schönberg samt den i
medicinska, nationalekonomiska och finansiella ämnen bekante
skriftställaren David von Schulzenheim.
Efter upphörandet af Den svenske Mercurius fortsatte
Gjörwell sina journalistiska arbeten under en mängd olika
former. Han utgaf Kongl, ’bibliotekets tidningar om lärda salter,
Kongl, bibliotekets daglok, Stats- och hushållsjournal, Allmänna
tidningar, Nya allmänna tidningar, Nya lärda tidningar,
Stockholms lät*da tidningar, Uppfostringssallskapets tidningar,
Uppfostringssallskapets allmänna tidningar, Den politiske Mercurius,
Historiska lokhandelns allmänna tidningar, Politiska journalen.
Historiska och statistiska tidningar, Fruntimmerstidningen samt åter
Historiska tidningar, hvarmed han slutade sin fyr tioåriga
verksamhet såsom utgifvare af periodiska skrifcer, hvilka då
utgjorde ett antal af åttiotre band.
Vid sidan af Gjörwells publicistiska sträfvanden framstår
hans förtjenst om fäderneslandets häfder såsom samlare och
urkundsutgifvare; i den förra egenskapen har han hos oss
näppeligen haft sin like; i den senare lemnar han ingen
framom sig. »Han har arbetat för oss alla, för hvarje
efterkommande svensk häfdatecknare», säger von Beskow och
tilllägger, citerande den lärde Ltideke, att »när alla andra
källor lemna den sökande i sticket, finner han upplysning hos
Gjörwell.» Hans samlingar upptaga närmare femtio band.
Under det att han sålunda ur våra häfders gömslen
framletade skatter af vetande, befordrade han icke mindre varmt
offentliggörandet af samtida häfdatecknare s arbeten.
Lager-brings Svea rikes historia, samme författares Sammandrag af
nämnda verk, Warmholtz’s Bibliotheca historica Sviogothica,
Tun-elds Svenska geografi, Svea rikes konungalängd af Rosenhane,
Svea rikes rådslängd af Uggla m. fl., mer än tretio band af
fosterländsk häfdaforskning, fornkunskap och j or db e skrifning
har han utgifvit.
Gjörwell var också en utgifvare af mindre vanligt slag.
Icke blott att han betalte manuskriptet högre, än någon
annan, och att han öfvertog lärda verk, som eljest skulle hafva
förblifvit otryckta, samt riktade de historiska med värderika
tillägg och rättelser - ibland framkallade han arbetet, ja,
snart sagdt sjelfva författaren, såsom förhållandet var med
Björnståhl (se Familj-Journalen 1881, sid. 259), hvilken sändes
till Konstantinopel och Barbaresk-staterna egentligen för att
lära känna Österlandets seder och språk, emedan konung
Gustaf den tredje ämnade knyta närmare politiska
förbindelser med Turkiet och derför fann sig behöfva en inhemsk
tillförlitlig tolk. Gjörwell uppmuntrade Björnståhl att
hemsända fullständiga skildringar af resan och af alla
märkvärdiga föremål under densammas fortgång, och när Björnståhl,
efter fyra års vistelse i Österlandet, blef af konungen
hem-kallad, utverkade Gjörwell för honom tillåtelse till ett
för-längdt uppehåll i Orienten samt gaf åt hans vistelse derstädes
en vetenskaplig riktning, i stället för den af endast tolk i
österländska språken. Det förnyade anslag, som beviljades
Björnståhl, ökades betydligt genom de bidrag, Gjörwell samlade
hos enskilda vänner och genom kollektörer i landsorterna.
Jämte den på detta sätt tillkomna Björnståhl s resa
utgaf Gjörwell flera andra af den tidens mest värderade
reseanteckningar. Till hans litterära »bagage» höra
slutligen åtskilliga af honom dels öfversatta, dels utgifna
läroböcker, hvilka länge bibehållit sig. Han hade en utmärkt
del i det år 1778 stiftade »Uppfostringssällskapet», hvars
styresman och verksammaste medlem han var. Han
utgjorde föreningslänken mellan svenska och främmande lärde
i Danmark, i Tyskland och i Frankrike, med hvilka han
underhöll en oafbruten brefvexling. Genom sina vidsträckta
förbindelser och sin tjänstvillighet* var han en eftersökt
förespråkare för alla landsmän, som besökte främmande
länder, och under tidrymden af mer än ett halft århundrade
var det få män inom vår litteratur, som Gjörwell ej på något
sätt gagnat. Han var den förste, som gjorde Bellman känd
för svenska allmänheten, redan 1757, medelst en liten,
välvillig anmälan af en af denne öfversatt uppbyggelseskrift;
han var en af de förste, som uppmuntrade och vägledde
Leopold på den vittra banan, försåg honom med böcker och gaf
honom råd; han lofordade den unge Kellgren, innan denne
ännu öfverflyttat hit från Finland; han var den förste, som
bemärkte och prisade Hallenberg, om hvilken han skref: »En
svensk Robertson är uppstigen för vår historia»; han
rekommenderade Samuel Ödmann, då komminister på Yermdön, till
en kyrkoherdebeställning inom hufvudstaden, för att bereda
honom en större verkningskrets; han gynnade "Wallmark,
uppmärksammade Palmblad, uppmuntrade Wadman. En
vitterhetens häfdatecknare har också med skäl om honom yttrat:
»Hans namn må aldrig nämnas, utan att vi uppstå af vördnad.»
Gjörwells brefvexling utgör åttiotre qvartband och
innehåller omkring åtta tusen bref. Till dess omfång från
begynnelsen kan inan sluta af Gjörwells uppgift, att han vid
sjutiofem års ålder börjat granska samlingen och utgallrat
mycket deraf. Den innehåller, bland mycket, som blott
angår enskilda förhållanden, äfven upplysningar icke blott för
vår litteraturhistoria, men för det offentliga och det
högre samhällslifvet från 1749 till 1811 eller en tid af mer än
sextio år. Hans korrespondenter voro sådana män, som
Linné, Haller, Ihre, Biisching, Michaélis, Millot, Schlözer,
Warmholtz, Bergman, Scheele, Yargentin, Björnståhl, Tessin,
Höpken, Alströmer, Fleming, Zibet, Lagerbjelke, Wetterstedt
med flera. Mellan hans bref till Europas lärde finner man
små biljetter till Amalia von Imhoff (fru von Helvig), fru
Leopold, skaldinnan Wadström, Wilhelmina von Schwerin
(född Putbus), fröknarna Stjernstedt, Adlerberg med flera
snillebegåfvade döttrar af behagen.
Det anseende Gjörwell inom den vetenskapliga och vittra
verlden åtnjöt, motsvarades dock ingalunda af hans nummer
på rangskalan. Efter tre års tjenstgöring vid kungliga
biblioteket blef han 1758 amanuens derstädes. Längre kom han
aldrig i befordringsväg. Oaktadt sin flit och de verkliga
förtjenster, han inlagt om bibliotekets ordnande och förökande,
såg han redan tidigt bibliot ekar ietjensten sig undanryckas af
en nästan jämnårig aspirant från ett annat embetsverk; och
icke nog dermed, utan den nye förmannen blef den värme
bokälskaren så afvog, att han ville förneka honom tillträde
till de skatter, hans syssla ålade honom att vårda och hvilka
han genom sin omtanke och sina litterära förbindelser
an-senligen förökat. När bibliotekariebeställningen tretio år
senare åter blef ledig, undanträngdes den gamle mannen af en
vida yngre litteratör, oaktadt sina förvärfvade nya meriter
och sin redan 1764 erhållna survivansfullmakt med lön som
vice bibliotekarie och med löfte om befordran vid första
ledighet. Med blotta kungliga bibliotekarietiteln och en högst
obetydlig pension afträdde Gjörwell vid sin lefnads afton från
embetsmannabanan 1795.
Med sin syssla vid kungliga biblioteket förenade han
bokhandel och, såsom ofvan är nämndt, bokförlagsrörelse. I
båda dessa yrken rönte han stora motgångar. Hans utländska
boksändningar ledo tolf gånger skeppsbrott och i den svenska
förlagshandeln gjorde han betydliga förluster på verk, som
hedrat vår litteratur. Yid riksdagen 1770 förevar fråga om
att understödja Gjörwells bokhandel med ett lån af fyra tusen
.daler silfvermynt på tre år, men detta förslag synes hafva
gått om intet eller befunnits otillräckligt, ty i nummer l af
sina Allmänna tidningar för 1772 meddelar Gjörwell, att han
den 7 December 1771 hos magistraten begärt att få till sina
borgenärer afträda sin egendom.
Under sina ekonomiska bekymmer ägde han dock den
trösten att pä en tid, då staten icke lemnade anslag till lärda
verks utgifvande, hafva, ehuru obemedlad, uppfyllt hvad som
ålåg det allmänna. Sjelf yttrar han derom: »Att jag på så
många, till större delen förträffliga, svenska lärdomen, således
svenska nationen, hedrande verk "kunnat göra förluster - att
jag icke alltid rådfört dels mina tillgångar, dels min tid -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
