Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyxen vid franska hofvet för hundra år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyxen vid franska hofvet för hundra år sedan.
Olika tiders- menniskor hafva olika ideal. Föremålen
för deras beundran och kärlek, såväl som för deras
ogillande och hat, förändras. De arbeta och sträfva
under detta
lifvet för helt olika
syften, och
deras föreställningar och
förhoppningar om
ett kommande
lif äro icke
desamma. De
hafva olika vanor,
olika tidsfördrif,
olika nöjen -
och de använda
sina öfverflödiga
penningar på
o-lika sätt.
Se vi till
exempel på
Frankrike nu och för
hundra år sedan,
så faller denna
olikhet genast i
ögonen. Hvartill
använder den
stat, hvars
president Jules
Gré-vy är,
öfverskottet af sina
inkomster? Till att
bygga nya
skolhus, till att
bereda löner åt
tusentals nya
lärare och
lärarinnor, till att
försäkra
ålderstigna och
utslitna folkskollärare om ett
stycke bröd på
deras gamla
dagar, till att
bereda hvarje
gosse tillfälle att
utan någon
kostnad förvärfva de
kunskaper, som
han behöfver,
för att blifva en
nyttig, en
upplyst, en i sann
mening fri och
lycklig
medborgare, med ett
ord till att göra
så många
folkets barn som
möjligt
delaktiga af bildningen s
mångartade
väl-gerningar.
Huru annorlunda var det icke i Frankrike, då
bourbonernas tron stod upprätt i all sin prakt? De penningar, som nu
tillfalla folkskolan, slukades då af hofvet. Nu heter det: allt för
folkets barn; då hette det: allt för hofvets herrar och damer.
* l livré = l franc eller omkring 72 öre.
Storgrufvan i Persberget.
(Teckning af C. S. Hallbeck; tillhör texten sid. 36.)
Lyxen vid franska hofvet var ett gammalt ondt. Frans
I:s och Henrik IILs, Maria af Medicis och Ludvig XIY:s
hofmän hade fråssat i öfverflöd, medan folket svalt och fick
förgås i
okunnighet och
vidskepelse. Ludvig
XY
vanslägta-des icke heller
från sina
föregångare. Lyxen
vid hans hof var
vidunderlig.
Endast hans
mätresser kostade
Frankrike
hundratals, om icke
tusentals,
millioner. Man äger
ännu qvar
räkenskaperna öfver den illa
beryktade markisinnan de
Pom-padours utgifter.
De uppgå ända
till 3G,327,268
livrés*. Lägg
dertill de slott
och egendommar
och smycken och
konstskatter, den
sköna
markisinnan erhöll af sin
kunglige älskare,
alla de
statspensioner, hon
skaffade sina
smickrare, alla de
glänsande festerna,
Ludvig gaf till
hennes ära, och
man skall blott
hafva uppräknat
en ringa
bråkdel af hvad
monarkens nyck för
ett vackert
ansigte kostade det
olyckliga
Frankrike. Ty hvad
hade i sjelf va
verket allt detta
slöseri att betyda i
jämnförelse med
den skammen,
att det var en
kunglig favorit,
som tillsatte
ministrar och
generaler, som slöt
allianser och
förklarade krig?
Fredrik den
store misshagade
markisinnan de Pompadour, och derför måste franska folket
offra sitt blod i det gagnlösa sjuåriga kriget. Marskalk
d’Estrées råkade att blifva föremål för hennes onåd, och
derför fråntog hon honom befälet öfver hären, för att gifva
SY, Familj-Journ. 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
