Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie de Ujfolvy-Bourdon. Öfvers. af G. A. Swahn. (Forts. fr. föreg. häfte.) - Italienska epigram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna port kommer man in i ett slags skepp, hvarest hvilar
ställets helgon, Hasret eller Djassavi, öfver hvars aska Tamerlan
år 1404 lät Kodja-Hussein, en inföding från Schiras i Persien,
uppföra den stora moskén. I flera små rum resa sig med
inskrifter betäckta grafstenar. Många af dem äro snidade
med en viss smak, och den vackraste döljer lemningarna af
en kirgisisk sultan. På sidorna ser man enklare graf kullar, och
längre fram små sandhögar, i hvilka fjädrar nedstuckits. Nu
skulle det kosta millioner att återställa det vackra
byggnadsminnet i dess ursprungliga skick, och den dag är icke långt borta,
då endast en massa oformliga ruiner skall finnas qvar deraf.
Helt nära den stora moskén reser sig en mindre, hvilken
är helgad åt en af Tamerlans döttrar; den är ännu en
smakfull, med vackert fårgadt tegel beklädd byggnad.
Turkestans bazar är väl försedd med alla landets alster.
Vi köpte der några märkvärdigheter, bland annat ett med
kedjesöm sydt hästtäcke, hvars färgsammanställningar, ehuru
hjerta, utmärkte sig genom harmonisk smak. En sådan prydnad
breder den kirgisiska bruden öfver sin häst, då hon begifver
sig till sin mans kibitka.
Den första, stora sartiska by, vi passerade, sedan vi lemnat
Turkestan, var Ikan. Der var allt tyst och ödsligt, med
undantag för bazaren, som består af baracker, liknande stallar,
och hvarest lågo några män, hvilka betraktade oss med den
för muselmanerna egendomliga likgiltigheten.
Hustrun till en föreståndare för en hållplats mellan
Turkestan och Tschemkend härstammade, liksom sin man, från
Tatariet. Hon var kanske den första vackra qvinna jag sett,
sedan vi lemnat Orenburg. Hon var högväxt och smärt, hade
präktigt hår, behagliga drag, vacker hy, men framför allt ögon
och tänder af öfverraskande skönhet. Hennes långa klädning
af blått siden och med långa ärmar klädde henne förtjusande väl.
Mellan Turkestan och Tschemkend inträffade ingenting
annat anmärkningsvärdt, än några flodöfvergångar, hvarvid vi
redan hunnit vänja oss.
En afton vid sextiden varseblefvo vi det af träd alldeles
omgifna Tschemkend, som gjorde ett angenämt intryck på mig.
Dess fäste reser sig uppe på en höjd, och de kringliggande
planteringarna bilda en gördel af grönska, hvars matta färg
mörknar i solnedgången. Vid dagsljus visar staden en
blandning af ryska och österländska bostäder, som den redan i
dessa land brännande solen öfvergjuter med sina skimrande
strålar, sammansmältande deras hvita och gråa färgtoner,
dervid de enas glada pregel får hjelpa upp de andras dysterhet.
Tschemkends (den gröna staden) invånare utgöras af sarter
och kirgiser, hvilka blifvit bofasta. Sart kallas i mellersta
Asien hvar och en, som slagit sig ned i en stad eller by och
idkar åkerbruk. Tadjikerna - de enda af persisk eller iransk
härkomst - behålla dock sitt namn. På slätterna kringströfva
kirgiserna och de halfnomadiska usbegerna, båda af turkisk
härkomst. Halftiomaderna skilja sig från de verkliga
nomaderna derigenom, att de ströfva omkring endast under sommaren.
Då en Mrgis eller usbeg slår sig ned i en sartisk stad
eller by, blifva hans afkomlingar sarter. Tadjikerna tala en
persisk munart och garterna den österländska turkiskan.
Sedan man lemnat Tschemkend, blir landskapet ett helt
annat: till venster reser sig Tian-Schan med sina ishöljda toppar;
den af floder och bäckar, i hvilka djuren släcka sin törst, ge-
nomskurna marken, höjer och sänker sig litet emellanåt.
Alldenstund vägen är illa medfaren af regnet, måste vi taga oss
fram utefter de små, tvärstupande bergen. Hållplatserna följa
nu tätt på hvarandra. De äro icke längre i öknen liggande,
enstaka hus, utan omgifvas af byar.
Omsider - den 14 Mars klockan 4,so eftermiddagen -
visar sig Taschkend för våra blickar, sedan vi passerat en
träbro, som föreföll oss ståtlig i jämnförelse med de andra, vi sett.
Militärfängelset är den första byggnad, vi varseblifva, och vi
rida in genom en tegelport. Den öfre stadens, på båda sidor
med träd omgifna, stora gata sträcker sig långt framför oss,
och vi följa den i hela dess längd. Här och der erinra små,
täcka, hvita och gröna hus om de parisiska villorna. Vi vika
åt höger in i en bred alle. En hvit och rosenröd kyrka reser
sig i midten af ett med träd planteradt torg, vid hvilket vi
taga in på ett franskt hotell.
Det första* besök, min man gjorde, var hos Turkestans
generalguvernör, general Kaufmann, hvilken mottog honom med
förekommande vänlighet och bjöd oss till middag den följande
dagen. Hans bostad är till det yttre oansenlig, emedan små
tillbyggnader gjorts det ena året efter det andra, men dess
inre är i sanning praktfullt. Dess salonger, drifhus och rum,
hvilka inredts efter landets bruk samt försetts med europeiska
tapeter och möbler, anstå ett verkligt palats. Den vackra
trädgården ,hålles under sommaren öppen för allmänheten, och
militärmusiken spelar då der flera gån g&r i veckan.
Vi togo vårt högqvarter i Taschkend, tills vi skulle besöka
Samarkand, Tamerlans ryktbara stad, hvilken är lika helig för
muselmanerna, som Rom för katolikerna.
Nu skulle vi bese det traditionella Taschkend, som kallas
den gamla staden, och i strålande solsken anträdde vi fården
dit på vackra och starka hästar, Taschkend utgöres af två
städer, den ryska och den museimanska eller sartiska staden. Den
ryska är mycket angenäm; den har långa och breda gator,
planterade med träd, mellan hvilka rinna djupa bäckar. Då
få hus finnas, som icke hafva sin trädgård, liknar denna
stadsdel en ofantlig park. Växtligheten är der beundransvärd, och
träden skjuta upp med förvånande hastighet, utan tvifvel en följd
af det vidt utgrenade vattningssystemet. Tasehkend har en stor
mängd bodar af alla slag, af hvilka flera äro
anmärkningsvärda. Efter mörkrets inbrott upplyses staden med petroleum.
Skorpionerna och tarantelerna äro sällsynta i den ryska staden,
men förekomma i stället temligen talrikt i den sartiska.
Denna liknar alla andra museimanska städer i mellersta
Asien. Gatorna äro smala, krokiga och osnygga-, husväggarna äro
af jordfärgad lera och sakna fönster; bakom trädgårdarna hafva
planterats stora träd. Bazaren är särdeles rymlig, och der går.
det mycket lifligt till; prof af alla mellersta Asiens alster finnas
samlade der. Hvarje bazargata upptages af en särskild
industrigren, en omständighet, som gör, att man hittar mycket lätt
genom denna irrgång. Öfverallt möter man bodar, der té drickes
i ett slags med en matta täckt veranda; i andra rakas ens
hufvud på ett temligen primitivt sätt. Ibland föredrages af
ungt folk en sång, som öfverraskar genom sin entonighet; äfven
kringvandrande musikanter utföra stycken, hvilka dock äro allt
utom välljudande. Det hela saknar icke en viss karaktär, men
der råder en sådan osnygghet och nakenhet, att alla de
föreställningar, man gjort sig om sarterna, mycket snart skingras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
