Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållets debet och kredit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hushållets debet och kredit.
Vi bedja våra läsarinnor, att de icke må låta denna
prosaiska rubrik skrämma sig från att i en lugn
stund genomläsa denna uppsats, i främsta rummet
skrifven för dem.
En affärsman är, enligt lag, förbunden att föra
noggranna anteckningar öfver sina transaktioner, sina inkomster
och utgifter och att årligen göra "bokslut, som . utvisar hans
tillgångar. Underlåter han detta och kommer så i den
ställning, att han icke kan göra rätt för sig, utan måste
öfverlemna sina tillgångar åt fordringsägarna, så är han derför
underkastad strängt straff. En tjensteman, som förvaltar
allmänna medel, måste till sista öret redovisa dem, det må
hafva gått hundra- eller milliontals kronor genom hans
händer. Hvarje kassör eller förvaltare af andras egendom
har samma skyldighet, att medelst ordentliga räkenskaper
redogöra för sitt fögderi. En ordentlig husfader, han må
vara minister eller handtverkare, fabrikant eller jordbrukare,
officer eller lärare, noterar ock sina inkomster och utgifter,
för att såmedelst kunna lägga den säkraste grundvalen till
förkofran och med erfarenheten från det gångna bestämma
de möjliga Utsigterna för det kommande.
För våra husfruar deremot, äfven för de ordentligaste
och hushållsaktigaste, står nödvändigheten af en noggrann och
lätt öfverskådlig bokföring långt ifrån så klar och bjudande,
som den i deras eget intresse borde göra, och nu mer än
förr, sedan det senaste qvartseklets uppfinningar, hvilka
framkallat så många omstörtningar i alla möjliga riktningar, äfven
vändt upp och ned på de gamla grundvalarna för den
husliga ekonomien, oberoende af dess omfattning.
Denna omstörtning kan med få ord betecknas. Förr
ingick det i den inre hushållsplanen, äfven i städerna, att
tillverka så mycket som möjligt, till fyllande af den naturliga
förbrukningens behof, att taga varorna ur första hand, så vidt
det lät sig göra, och att bearbeta råämnena och sålunda
till hushållets underhåll genom eget arbete skapa det största
möjliga kapital. Nu deremot bygges den husliga
ekonomien mindre eller, såsom i städerna, föga eller alls intet på
eget arbete, utan hufvudsakligen eller uteslutande på kontant
uppköp af för ändamålet fullfärdiga förbrukningsartiklar. Förr
köptes mera på en gång, och husfadern noterade sin utgift
till ledning för framtiden, medan hans hustru gaf ökadt värde
åt det inköpta, genom att bereda det för sitt ändamål, hvilket
då ingick i en matmoders förnämsta åligganden. Nu köper
Jim in allt kontant för dagen, för veckan eller månaden, men
fastän familjens mesta inkomster sålunda gå ut genom hennes
hand, föres deröfver ingen ordentlig notering, följes intet
ordnadt system, ehuru derförutan, det kan tryggt sägas,
ingen verkligt god hushållning är tänkbar.
För qvinnan i allmänhet har den nya tiden medfört
många förut ej kända utvägar till förvärf utom hus, och det
är ej tvifvel om den saken, att icke hennes sålunda vidgade
frihet att efter fallenhet och anlag få omsätta sin förmåga
af intelligens och arbete till för sig sjelf och andra nyttiga
ting innebär ett af dessa sociala framsteg, hvaröfver
mennisko-vännen bör glädjas. Men om man äfven icke mer kan säga
spe-cielt om husmodern, såsom det förr med allt skäl kunde ske, att
Hon spinner sin rulle, den surrande, full
Med finaste garn utaf lin och af ull,
Hon väfver - och mödan ej känns henne dryg -
Af garnet det allra durablaste tyg
Och gläder sig se’n i sitt sinne
Ät skapen, som proppats med linne,
så har hon i sin ställning inom familjen fått andra uppgifter,
hvilka nu väga mer och äro betydelsefullare, än dessa hennes
händers vackra verk, sedan den lilla industrien i sin
utveckling så att säga flyttat husmoderns möda fyån hennes
hand till hennes hufvud. Det kommer allenast an på, att hon
hängifver sig med samma omsorg och samma förtänksamhet åt
sina pligter i de nya formerna, som åt dem i de gamla.
Till dessa nya former hör, såsom den vigtigaste, ett
förståndigt handhafvande af penningar. Hon måste hvarje dag
göra utgifter för olika ändamål. Men det är dervid icke nog
med, att hon håller portmonnän öppen, det fordras något mera,
det fordras icke heller endast, att hon afslutar sina köp efter
gällande pris, utan äfven att hon får fullgod valuta för sina
penningar. Det är i detta fall hon har tillfälle att lemna
hushållet och familjen ersättning för det direkta arbete till deras
uppehåll, som nya tidsförhållanden flyttat från henne på
mannen - en flyttning, som dock icke minskat, utan ökat
hennes pligter. Ty hennes uppgift har icke blifvit lättare
eller mindre betydande derför, att hon förvandlats från
en producerande medlem af familjen till en förvaltande;
tvärt om.
Svårigheterna för henne ökas af den oupphörliga
prisstegringen på lifsförnödenheterna, hvarmed i de flesta fall
den säkra inkomsten icke kunnat eller kan hålla jämna steg.
Ett hushåll, som för tjugo år sedan godt slog sig fram med
två tusen kronor, behöfver nu med samma vanor minst en half
gång till så mycket. Men äfven vanorna undergå ändring.
Detta ligger i allt framåtskridandes natur. Hvad som
ursprungligen kunde betecknas som lyx, blir småningom en vana,
hvarigenom ett nytt behof uppstår. Deraf framkallas ock
nya omsorger, ty »menniskan lefver icke af bröd allena",
utan hon åtrår äfven något annat.
För husmodern, genom hvilkens hand gå be.tydliga summor,
i allmänhet det mesta af familjens inkomster, således hvad
den hufvudsakligast har till sin existens, för husmodern, som
icke utgifver några få, större belopp, utan dagligen smärre
poster i kronor eller öre, måste det sålunda uppenbarligen
vara lika vigtigt och lika nyttigt att föra ordentliga
räkenskaper, som.för hvilken som helst annan förvaltare af
penningar, egna eller andras. Hön har en viss vecko- eller
må-nadspenning att hushålla med.. Men om också vid veckans
eller månadens slut debet och kredit för henne gå ihop,
så kan hon i alla fall hafva varit en dålig husmor. Hon
har ganska många ändamål att fylla. Förbiser hon också
blott ett enda, så är hon en dålig husmor. Tillgodoser hon ett
mindre vigtigt på ett vigtigare behöfs bekostnad, så är hon
det äfvenledes. Att få maten på bordet, är icke allt. Hemmets
trefnad och omgifningens välbefinnande hvila nästan helt och
hållet i hennes hand, och hennes hufvuduppgift måste
följaktligen vara att rätt afpassa, huru mycket hon skall utgifva
för nödvändiga, för nyttiga och för blott behagliga ting. Det
nödvändiga får icke träffa henne oförberedd; det nyttiga och
behagliga måste alltid vid omtänksam hushållning vara
beroende af tillgångarna.
Hvad hon än må säga, vädjande till praktisk erfarenhet,
minne och skarpsinne, säkert är, att utan tillbörlig kontroll,
som endast då fyller sitt ändamål, när den bestar i en tid
efter annan tagen öfverblick af inkomster och utgifter, hvilket
åter förutsätter ordentliga noteringar - säkert är, att hon
aldrig, utan en sådan kontroll och deraf hemtad insigt, skall
rätt veta, huru stor utgift hon har råd till för andra än
oundgängliga ting. Om hon på husgerådets underhåll, som
ju alltid är nyttigt, spenderar så pass, att födan, som ju är
nödvändig, blifver af sämre beskaffenhet, hvarigenom
lifs-och arbetskraften skadas i sin rot, så visar hon sig som en
dålig husmor. Om utgiften för blotta prydnader leder till
samma resultat, så är hon en ännu sämre. Har hon,
omvändt, slösat med mat och dryck och derigenom nödgats
försumma nödig vård om garderob och husgeråd, så är hon
ock en dålig husmor. Det är nämnligen en ofelbar sanning,
att om för ett oumbärligt behof erforderlig del af befintliga
medel icke afses eller besparas, sä Jean på ett eller annat
sätt familjens ofärd vara nära: oförtänkt kan ju
inkomstkällan utsina, helst om hon hufvudsakligen beror på en
endes arbetsförmåga och denne ende omsider blott äger
hopplösa utsigter, eller kan familjens borgerliga anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
