- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
69

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödeläggelse i naturen. - Modershjertats misstag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt, lemnas oantastad, ja, än mer, kanske aktas och äras!
Tillstå att, om det finnes mycket mellan himmel och jord,
hvarom vår filosofi icke drömt, det på jorden finnes mycket,
hvilket icke borde tillåtas vara hvad det är! Allraminst
borde menniskan, naturens främsta, mest begåfvade barn, i
egen föreställning så ädel, så upphöjd, så klok, tillåta sig
att med våldsam hand ingripa i naturens lif och göra ett
eller flera af dess områden till ödemarker.

A.-E.

*




Modershtjertats misstag.

Det låter nästan som en hädelse att-tala om hjertats
misstag, då Gud sjelf begåfvat det med så outtömlig
kärlek, med så ädel vishet - och likväl kan
modershjertat irra sig från det
rätta, kan fela och synda,
ty det är och blir ju dock
med all dess
kärleksfullhet likväl ett fattigt, svagt
inenniskohjerta-en
qvinnas oberäkneliga och
obeständiga hjerta.

Kom med mig, kära
läsarinna, låt oss
tillsammans träda in i det allra
heligaste af ett familjelif.
Se här en lycklig moder
i det ögonblick, då hon
till kärleksfull helsning
sluter det ena efter det
andra af barnen i sina
armar! Vi följa hennes
blickar, då de med stolt
glädje fästa sig på hvar
och en af dem. På hvar
och en? Ja, och likväl,
hvad ser du? Hvarför
lyser det nu plötsligen så
helt annorlunda och klart
i hennes ögon? Är denna
stråle af obeskrifligt
innerlig hjertlighet icke
en helt annan, än den
blick, som träffade de
andra barnen? Pressa sig
icke hennes läppar med
en varmare,
lidelseful-lare tryckning mot det
lilla ansigte, som nu
lyfter sig upp mot henne,
och dröja icke länge,
länge de omslutande
armarna, innan de frigifva
denna ena älskling? Hvad
är det då med detta barn,
hvad har det då gjort, för
att äga detta särskildta
värde för modershjertat?
Är det bättre, vackrare,
älskvärdare, än de
andra? Åh, nej, kanske
just motsatsen, men
märker du då icke, att det är det minsta, yngsta, sjelfva
»läl-grisen» ?

Och nu, när modersblicken slutligen ryckt sig lös från
älsklingen, för att vända sig till ett annat bland barnen -
hvarför öfvergår det hjertliga, varma uttrycket deri till ett
kallare, allvarligare? Hvarför äro omfamningen och
handtryckningen så mycket hastigare, så tvärt affärdande? Hvarför
klingar sjelfva rösten hårdare och allvarligare än förut?
Står detta barn, denna flicka mera aflägsen från modershjertat,
än de andra? Är det missbildadt, mindre begåfvadt? Icke
något af allt detta, men se blott på henne - hon är ju
stor, det är ju äldsta barnet!

"Kälgrisen".

(Teckning af Nils G. Janzon.)

Kära läsarinna, betrakta icke denna moder som ett
undantag, var öfvertygad, att hon är en bland tusende, hvilka
känna och handla som hon. Se dig uppmärksamt omkring i

de familjekretsar, der du
umgås, och hvad stånd
och bildningsgrad
qvinnan än må tillhöra, skall
du snart finna, huru få
de mödrar äro, hvilka i
hjertat och hemmet
tilldela sina barn lika plats.
Ja, om du till och med
sjelf är moder, så blicka
in i ditt eget hjerta och
se till, om icke der det
ena, minsta barnet fått
en särdeles framstående
plats! Hvad det är
fråga om - det finner du
således? Det är dock icke
alltid yngsta barnet, som
njuter företrädet, men
nästan alltid det
hjelplösa-ste. Som en bred ström
väller den
moderligabjert-ligheten öfver dess lilla
hufvud, medan den lik en
sorlande källa rinner mot
de andra, under det att
den nästan utsinar, när
det gäller den äldsta, till
och med om denna
befinner sig i barnaåren.

Är detta rättvist? Är
detta förståndigt?
Ingendera delen. Men denna
känsla, från hvilken
äfven det bästa
moders-hjerta icke helt och
hållet kan frigöra sig, är
så mäktig, synes så djupt
grundlagd i den qvinliga
naturen, att vi måste
taga hänsyn till och hafva
att rikta hela vår
sträfvan, all vår vaksamhet
derpå, att hålla henne
inom förnuftiga gränser,
att underordna henne
den äkta moderskärlekens
rättvisa och billighet. Om
ditt hjerta, följande en naturlig, äkta qvinlig drift, söker ett
föremål, som det vill kyssa och smeka, som det vill beskydda,
beundra, kala med och skämma bort, och, sjelfförstådt, härtill väljer
det minsta och hjelplösaste barnet, så må detta ske på ett sätt,
att det icke sårar de andra barnens känslor. Gerna unna de då
den lilla älsklingen, som de från första dagen af hans tillvaro
helsat som en välkommen leksak och hvilkens tillväxt och
tilltagande förstånd de betrakta med kärleksfull uppmärksamhet,
dina hjertliga smekningar, dina ifriga omsorger, ja, de skola till
och med tålmodigt fördraga de besvärligheter och störanden,
som den lilla familjplågaren förorsakar, så länge du icke rubbar
dem i tron på din moderliga kärlek och rättvisa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free