- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
95

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hos min vän antiqvarien. - Skogskällan. Poem av Anna A. - Taberg i Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En beslöjad dam syntes nu vid pulpeten.

»Har herr bokhandlaren Zolas Nana?»

Min vän antiqvarien lade fram ett exemplar.

»Exemplaret är något illa medfaret», anmärkte damen.
"Finns det intet snyggare?»

»Nana - snyggare, det är omöjligt» - förklarade
antiqvarien; - »men här är ett annat exemplar, endast till hälften
uppskuret.»

Handeln afslöts, och den beslöjade damen aflägsnade
sig med den halfuppskurna Nana under armen,

Nu inträdde en ny besökande. Det var en af mina
bekanta, den lärde geologen doktor K N., som hvarken jag
eller hans öfriga umgängesvänner sett på ett halft års tid: det
hette, att han arbetade på ett mycket lärdt verk:
Palseonto-logia Sorundica.

Vi hälsade på hvarandra,

»Hvad för bror hit?» frågades. Han. slog upp öfverrocken
och drog fram ur »kanslifickan» tolf alldeles nya böcker: det
var ett dussin i trycksvärtan förädlade exemplar af
forskningarna i Sorundas jordmån. Författaren såg på oss med en
humoristisk min.

»Så här för jag mina egna barn till slafmarknaden» -
sade han. - Friexemplar - alltid några kronor mer, tack
vare min vän antiqvarien. Oss emellan sagdt, var arvodet
aldrig för fett-, friexemplaren fingo blifva ’påbröd’. Tjugo
stycken fick jag - åtta har jag skänkt »med utmärkt
aktning» till framstående vetenskapsmän-, om också bror kamrern
och bror Stjerne vill hafva hvar sitt exemplar, så genera er
icke; var så god - med utmärkt aktning!»

De öfriga exemplaren lade författaren på pulpeten. Jag
vände mig diskret åt sidan och fortsatte att blädra i
kopparsticken, men kunde ej undgå höra en vexelklang, liksom af
några silfverkronor, mellan min vän paleontologen och min
vän antiqvarien.

Men nu blef det med ens lif i boklådan. Med fart
slogs dörren upp på vid gafvel, och in struttade lille baron
X. v. Y., den stående typen på alla bok- och konstauktioner,
alla antiqvariers högst bevågne vän och gynnare, utmärkt
litterär förståsigpåare, åtminstone i egen tanke.

»God dag, god dag, min bäste antiqvarie! Mjuka tjenare,
mina herrar! Hvad nytt, hvad nytt?»

Och som en slaghök kastade sig baronen öfver antiqvariens
pulpet.o

»Ah! Linnerhielms resor! Charmant exemplar, verkligen .
fraicht!»

»Ja - svarade bokhandlaren - och hvad mera är,
exemplaret tillhör den i allra högsta grad sällsynta upplagan af
Linnerhielm med tjugofem planscher. Eljest är den vanligaste
upplagan den med tjugosex.»

»Jag vet, jag vet! Men priset, min bäste, priset?»

Antiqvarien drog till med en summa, som fick mig, som
varit vittne till den föregående transaktionen angående samma
bok, att smått baxna.

»Det är visserligen något dyrt»-tyckte baronen-;
»men en Linnerhielm med tjugofem står dock ej att ta’ på
hyllan. Var så god, här är betalning. Men nu får jag skynda
mig», tillade den förtjuste köparen, »att kasta mig i en spårvagn
och fara till Humlegården; jag riktigt längtar att få qvälja min
vän kunglig bibelapothekaren (baronen begagnar alltid
skämtsamma benämningar) ... Tänk, en Linnerhielm med tjugofem!»

Och af for baronen.

Min vän antiqvarien såg på mig med en sådan blick, som
jag föreställer mig att de gamla augurerna kastade på hvarandra.

»Får jag inte lof att bjuda bror på en liten tuting inne
på Bacchi vapen» - sade han. - »Jag är riktigt vid godt
lynne; men det är också en fröjd att ha att göra med sådana
utmärkta litterära kännare, som vår gode baron!» - tillade
han med ett klippskt leende.

Bertil Stjerne.

*



Skogskällan.

Djupt i ödsliga skogens famn
du hvilar och utan namn.
Ännu för ingen banad stig
Ifrån verlden och hän till dig.

Kring dig leka blott sol och vind;
Till dig trängtar den skygga hind*,
Sällan brytes af men’skohand
Någon blomma invid din rand.

Hur än stormen kring jorden går,
-Ej ett vindkast din yta når:
Synas skuggor nå’n gång deri,
Är det skyar, som gå förbi.

I ditt djup ser jag himlen stå;
Rum för jorden har du ändå -
Ack, hvi t år as* mitt öga, när
Jag betraktar, hur lugn du är?

Anna A.

*




Taberg i Småland.

Om man sjövägen nalkas Jönköping, alltså på den
sago-och färgskiftande Vettern, eller ock på den genom en
sällsynt herrlig natur löpande Grennavägen färdas
till den vackra och lifaktiga staden vid Vetterns södra strand,
märker man öfver södra synlinien en uppstigande skugga,
skuggan af en jätte, med lodrätt fallande sidor. Ju närmare
man kommer, desto mer reda sig naturligtvis konturerna,
man märker, att det är en underlig bergformation, som dragit
blickarna till sig, och man underrättas snart, att det är det
småländska höglandets högsta parti, dess stoltaste Belveder,
man skådar der borta - det öfver Ljungarums och Sandseryds
väldiga skogsfält upptornade Taberg, den verldskunniga
järnklumpen, som sträcker sin hjessa åttahundratretio fot öfver
Vettern, hvilken åter höjer sig tvåhundranitiosex fot öfver hafvet.
När man närmar sig Jönköping, tyckes Taberg ligga
helt nära; men detta är blott en synvilla, ty afståndet är i
sjelfva verket - dock icke fågelvägen - en och en fjerdedels
mil, en väg, som är backig och mödosam och löper genom
ett vildt landskap, hvars få behag skapas af den lilla,
nyckfulla Tabergsån, men hvilken man ej vidare tänker på, när
man står inför kolossen, som är resans mål, och midt i hans
ganska pittoreska omgifningar.

Taberg företer i flera afseenden något rätt eget i sitt
slag. Med undantag för några järnberg i Lappland, Gellivara
och andra mindre kända, är detta berg veterligen det enda
i Europa, som innehåller oblandad järnmalm ofvan jord.
Dertill är dess järn synnerligen godartadt och dess bästa
malmstreck hafva tretiotvå och en half procent järnhalt.

Som man antager, var det först Carl IX, som drog förr
sorg om, att detta bergs skatter började tillgodogöras. Hans
son, Gustaf Adolf, som från Flandern inkallade walloner till
riket att förbättra den här följda, bristfälliga smidesmethoden,
har lemnat personliga minnen qvar vid Taberg, i det han
under ett besök der utsåg plats för masugnsr och
smedjebyggnader, upplät berget under vissa privilegier åt en borgare
i Jönköping, Paul Peilschmidt, med för öfrigt rätt lemnad
för hvem som ville att sig der nedsätta och upptaga grufvan,
samt inrättade Tabergs bergslag, som omfattar socknarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free