Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hos min vän antiqvarien. - Skogskällan. Poem av Anna A. - Taberg i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En beslöjad dam syntes nu vid pulpeten.
»Har herr bokhandlaren Zolas Nana?»
Min vän antiqvarien lade fram ett exemplar.
»Exemplaret är något illa medfaret», anmärkte damen.
"Finns det intet snyggare?»
»Nana - snyggare, det är omöjligt» - förklarade
antiqvarien; - »men här är ett annat exemplar, endast till hälften
uppskuret.»
Handeln afslöts, och den beslöjade damen aflägsnade
sig med den halfuppskurna Nana under armen,
Nu inträdde en ny besökande. Det var en af mina
bekanta, den lärde geologen doktor K N., som hvarken jag
eller hans öfriga umgängesvänner sett på ett halft års tid: det
hette, att han arbetade på ett mycket lärdt verk:
Palseonto-logia Sorundica.
Vi hälsade på hvarandra,
»Hvad för bror hit?» frågades. Han. slog upp öfverrocken
och drog fram ur »kanslifickan» tolf alldeles nya böcker: det
var ett dussin i trycksvärtan förädlade exemplar af
forskningarna i Sorundas jordmån. Författaren såg på oss med en
humoristisk min.
»Så här för jag mina egna barn till slafmarknaden» -
sade han. - Friexemplar - alltid några kronor mer, tack
vare min vän antiqvarien. Oss emellan sagdt, var arvodet
aldrig för fett-, friexemplaren fingo blifva ’påbröd’. Tjugo
stycken fick jag - åtta har jag skänkt »med utmärkt
aktning» till framstående vetenskapsmän-, om också bror kamrern
och bror Stjerne vill hafva hvar sitt exemplar, så genera er
icke; var så god - med utmärkt aktning!»
De öfriga exemplaren lade författaren på pulpeten. Jag
vände mig diskret åt sidan och fortsatte att blädra i
kopparsticken, men kunde ej undgå höra en vexelklang, liksom af
några silfverkronor, mellan min vän paleontologen och min
vän antiqvarien.
Men nu blef det med ens lif i boklådan. Med fart
slogs dörren upp på vid gafvel, och in struttade lille baron
X. v. Y., den stående typen på alla bok- och konstauktioner,
alla antiqvariers högst bevågne vän och gynnare, utmärkt
litterär förståsigpåare, åtminstone i egen tanke.
»God dag, god dag, min bäste antiqvarie! Mjuka tjenare,
mina herrar! Hvad nytt, hvad nytt?»
Och som en slaghök kastade sig baronen öfver antiqvariens
pulpet.o
»Ah! Linnerhielms resor! Charmant exemplar, verkligen .
fraicht!»
»Ja - svarade bokhandlaren - och hvad mera är,
exemplaret tillhör den i allra högsta grad sällsynta upplagan af
Linnerhielm med tjugofem planscher. Eljest är den vanligaste
upplagan den med tjugosex.»
»Jag vet, jag vet! Men priset, min bäste, priset?»
Antiqvarien drog till med en summa, som fick mig, som
varit vittne till den föregående transaktionen angående samma
bok, att smått baxna.
»Det är visserligen något dyrt»-tyckte baronen-;
»men en Linnerhielm med tjugofem står dock ej att ta’ på
hyllan. Var så god, här är betalning. Men nu får jag skynda
mig», tillade den förtjuste köparen, »att kasta mig i en spårvagn
och fara till Humlegården; jag riktigt längtar att få qvälja min
vän kunglig bibelapothekaren (baronen begagnar alltid
skämtsamma benämningar) ... Tänk, en Linnerhielm med tjugofem!»
Och af for baronen.
Min vän antiqvarien såg på mig med en sådan blick, som
jag föreställer mig att de gamla augurerna kastade på hvarandra.
»Får jag inte lof att bjuda bror på en liten tuting inne
på Bacchi vapen» - sade han. - »Jag är riktigt vid godt
lynne; men det är också en fröjd att ha att göra med sådana
utmärkta litterära kännare, som vår gode baron!» - tillade
han med ett klippskt leende.
Bertil Stjerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
