Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogskällan. Poem av Anna A. - Taberg i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnarp, Månsarp och Sanseryd samt en del af Rogberga
och Byarum. I denna bergslag finnas nu fyra
bergsmanshyttor och sju masugnar. Tabergsjärnet är, såsom nyss
antyddes, fritt från oarter och anses derför bland det bästa
som finnes. Tabergs malmberg - 1830 upptäckte professor
Säfström, att det äfven innehåller vanadin, en metall, som
icke är utan betydelse för industrien - bearbetades en tid
för kronans räkning, såldes derefter till tyskar, hvilka hade
det länge i sin hand, innan det öfvergick i svensk mans
ägo och slutligen till åtskilliga hemmansägare och andra
personer i trakten. Tillgången på järnmalm i Taberg anses så
godt som outtömlig, och omfånget af brytningen lär väl mera
vara beroende af ortens
kolfångst och förmåga att
utbränna järnet, än
begränsad af någon farhåga
att fyndigheten i berget
skall taga slut.
Hvad som bidragit till
att detta järnberg ej
blifvit mera beskattadt, än
förhållandet hittills
varit, oaktadt den här
billiga kostnaden, då allt
arbete verkställes ofvan
jord, är, utom nyss
antydda omständighet,
äfven den, att denna
bergs-lagsbyggd, trots den
liffliga rörelsen, ännu icke
kommit i åtnjutande af
de lätta
kommunikationsmedel, utan hvilka
numera någon industriel
eller ekonomisk
uppblomstring knappast är
tänkbar. Behofvet häraf, allt
mera befallande, ju
starkare konkurrensen blifvit
med andra, i det
hänseendet bättre lottade,
bergslag, har ock i
orten framkallat åtskilliga
förslag. Så har det varit
fråga om att bygga en
kanal mellan Jönköping
och Taberg, med vidare
utsträckning genom
Östbo och Yestbo härader
samt det gamla
Finveden till sjön Bolmen och
- i utsigt ställdt - att
i en framtid få denna
vattenväg utmynnad i
hafvet vid Halmstad.
Tanken härpå växte upp
före vårt lands
järnvägstid, men dog vid dess
inträde. Seda* blef det
starkt fråga om
järnvägsanläggning, först
mellan Jönköping och Halmstad, sedan mellan Jönköping och
Götafors, .och med v banans dragande genom Tabergs bergslag,
men äfven förslagen i denna riktning hafva dunstat bort.
Senast har man talat om anläggning af en enkel
spårvagns-linie för hästkraft mellan Taberg och Jönköping, men härom
har man hittills också endast talat. Utan tvifvel skall tiden
dock snart mogna för ett afgörande beslut.
Låtom oss nu betrakta och bestiga denna väldiga
järnmalmskoloss, på hvilken man i århundraden gnagit och från
hvilken så många nyttiga ting genom menniskans arbete
utgått.
Allting har två sidor, heter det, men Taberget har tre.
Af dessa är den, som hufvudsakligast vändes mot öster,
framställd på teckningen nästa sida. På den tvärbrant stupande
väggen klättra bergsprängarna med ett dödsförakt, -som väcker
häpnad hos den vid sådana arbeten ovane. Då
sprängningarna måste försiggå på den branta sidan, enär malmen
endast der faller ned i dalbottnen, der den lättast kan
tillvaratagas, och berget från de tillgängliga sidorna icke kan
kringgås längre upp, måste arbetarna uppstiga på den
branta sidan från bergets fot. Detta uppstigande är, som
man kan förstå, icke blott mödosamt, utan tillika förenadt
med fara. Verktyg och sprängämnen medföras på vägen
från klyfta till klyfta.
När ett eller annat, hål
blifvit borradt i berget,
insattes deri ett spett
eller en dubb af järn,
hvarpå stegar hängas
eller en stång till
fotstöd lägges och hvarvid
linor fastgöras, med
hvilka arbetarna surra sig,
innan arbetet begynner.
Icke mindre är faran när
skotten skola gå. När
stubintråden tändts,
måste arbetarna, viga som
kattor, på stegarna eller
med hjelp af linorna
söka säkra gömställen, till
dess de lössprängda
blocken störtat i djupet,
stundom farande vidt
omkring och alltid plöjande
djupa fåror, der de taga
mark. Merändels går allt
lyckligt. Men
malmfångsten i Taberg har dock
kraft många offers lif och
lemmar.
Från bergets platå
erbjudes den, som vill offra
mödan för ett besök der,
rik belöning i en
vidsträckt och synnerligen
anslående utsigt. Mödan
är dock ej så ringa, ty
det kräfves ej blott
starka lungor och säkra ben,
utan äfven en hjerna,
som är främmande för.
svindel. Oftast är
nämn-ligen den branta
gångstigen så smal på
bergväggen, att ett enda
felsteg åt sidan
ovilkorligen medför en
oundviklig resa ned i
afgrunden, alltså en
ovilkorlig död. Många hafva
genom oförsigtighet eller
öfverskattning af egna krafter nödgats göra den sorgliga
färden.
Skogskällan.
(Teckning af A. Tallberg. Med poem af Anna A. Se föreg, sida.)
Men är man en gång uppe, hvilken hänförande tafla
har man då icke utbredd djupt under och vida omkring sig!
Ofrivilligt instämma vi då i Bellmans utrop: »Verlden är ej
så ful, som man henne ängsligt afmålar». Ser man också
icke här, såsom på Aavasaksa och andra nordanfjell, »Phoebi
hästar stanna i sitt lopp», har man ögonfägnad dess förutan
inom en cirkel af kanske tio mils genomskärning. Kasta vi
så blicken öfver skog och dal mot norr, så se vi största
delen af det täcka Jönköping liksom simmande på vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
