Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsan och bostaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helsan och bostaden.
Man har vändt den store, grekiske filosofens ord: "Säg
mig med hvem du umgås, och jag säger dig hvem
du är," på en annan sida och sagt: "Säg mig hvad
du förtär, och jag säger dig hvad du är." Man skulle, med
afseende på en annan ekonomisk salt, på goda skäl kunna
förändra denna fråga ännu en gång sålunda: "Säg mig, huru du
bor, och jag säger dig, hvad du är." Ty boningens
beskaffenhet utöfvar på helsotillståndet, på den andliga och
lekamliga utvecklingen hos en samhällsklass, på en familj, ja, på
hvarje enskild och dymedelst på ett helt folks lif, ett
utomordentligt stort inflytande.
Detta inflytande är mycket större, än man i allmänhet
antager, och faller säkerligen lika tungt i vigtskålen, som
mängden och beskaffenheten af de till förbrukning använda
näringsmedlen. Stater och samhällen hafva flerstädes till
fullo insett riktigheten af detta förhållande. Vår tid fäster
vid uppbyggandet af skolhus det största afseende å de barns
helsa, hvilka i dessa offentliga anstalter utbildas till ynglingar
och ungmor. Vår tid iakttager samma hänsyn vid
inrättandet af kaserner, uti hvilka staten utbildar ynglingarna till
värnfasta män*; och om de framsteg, hvilka i våra dagar i
hygieniskt afseende blifvit uppnådda vid anläggandet af
laza-rett och hospital, torde vi väl knappast behöfva nämna ett ord.
Men de allra flesta menniskor tillbringa dock blott en
mycket liten del af sitt lif i skolor och kaserner, och derföre
har den offentliga myndigheten också jämväl i de enskilda
bostäderna förbjudit den ena eller den andra helsoskadliga
inrättningen och fortgår i denna riktning allt mera energiskt. Men
våra sociala förhållanden äro nu en gång af det slag, att i
detta afseende myndigheterna väl kunna /orbjuda och påbjuda
ett och annat, men i det hela måste den enskilde inom sin egen
slutna krets sjelf med klokhet verka, i fall ett sundt slägte skall
kunna uppdragas och bibehållas eller ett sjukt blifva friskt.
Det är visserligen sannt, att gentemot våra boningar
förekomma oss de,« hvilka till exempel ännu det förra
århundradet uppbyggde, såsom öfver hufvud taget trånga och unkna
fängelser, och den dag, som är, bebor till och med mindre
välbergadt folk våningar, hvilka för ’fyra slägtleder tillbaka i
tiden blott voro unnade ett jämnförelsevis ringa antal lyckligt
lottade menniskor. Men just städernas oförmodade
befolkningstillväxt och det deraf föranledda samboendet af många
menniskor medföra vådor, hvilka ofta nog motväga förmånen af
bättre boningar, isynnerhet som det å andra sidan fästes vid
anläggandet och uppförandet af boningshus jämnförelsevis ringa
vigt vid dess blifvande invånares helsa. Det är en beklagansvärd
verklighet, att sundhetsläran i denna del funnit så få
anhängare, oaktadt allt hvad som år ut och år in talats och
skrif-vits i den vägen. Bland den stora allmänheten råda
fortfarande gamla och i allo föråldrade åsigter beträffande
helsovården, åsigter, som stå i den skarpaste strid med hvad de
nyare vetenskapliga forskningarna, i förening med en förnuftig
naturåskådning, gifvit vid handen.
Då, såsom sagdt, staten icke befinner sig i det läge, att
densamma kan i hygieniskt afseende utfärda genomgripande
byggnadsföreskrifter, så bör den enskilde på sjelfhjelpens väg
söka bota och förekomma, hvad som äfven på detta lifvets
område befinnes vara ondt eller skadligt.
För invånarnas i ett hus helsa är det alldeles icke
likgiltigt, om de med fenster försedda ytterväggarna i
bonings-och sofrummen äro så belägna, att solljuset får inträde eller icke.
Det är icke "sak samma" om en menniska uppväxer i en
luftig och solig bostad eller är tvungen att i mörka, trånga
gränder framsläpa sin tillvaro. Alla sof- och boningsrum böra vara
så belägna, att de belysas af solen.
Så berättigad denna fordran än är, förblir densamma -
åtminstone i större städer - tills vidare emellertid endast en
- from önskan.
Hvad nu särskildt hvardagsrummet vidkommer, så bör
man, om det är möjligt, så anlägga detsamma, att dess
fenster under större delen af dagen blifva utsatta för solen,
alltså åt söder, sydost eller sydvest. Tillåta förhållandena
icke detta, så må man välja ett rum, hvars fenster vetta åt
öster eller vester. Den, som fäster afseende vid sin egen och
de sinas helsa, må, ifall byggnadens hufvudfront ligger åt
nord, nordost eller nordvest, hellre försaka utsigten åt gatan
och förlägga fenstersidan mot det soliga väderstrecket.
Härvid må tagas i betraktande, att man i allmänhet tillbringar
större delen af dagen, i hvardags- eller arbetsrummet, hvadan
den ofvan uppställda fordringen gäller lika mycket detta rum,
som barnkammaren.
I fråga om läget af salongen eller mottagningsrummet kan
vida mindre afseende fästas dervid, alldenstund detta rum
jämnförelsevis föga anlitas.
Hvad beträffar matsalen - såvida en sådan finnes -,
så är dess läge någorlunda likgiltigt, i fall nämnligen man
blott under måltiderna, alltså endast för en kortare tid, tager
den i anspråk. Äro dess fenster belägna mot norr eller
nordost, så är detta isynnerhet under de heta sommardagarna
ganska behagligt.
Beträffande vidden af det dagligen begagnade
boningsrummet, kan man tryggt fordra ett rymdinnehåli af tio
kubikmeter för hvarje person uti hvarje bostad, som icke har
utomordentliga luftvexlingsinrättningar. Ett rum af fyra gånger
fem meters golfyta och tre meters höjd räcker således
till för sex personer, emedan dess rymdinnehåll uppgår till
sextio kubikmeter. Under tre meter borde aldrig höjden af
ett boningsrum vara, och detta emedan låga rum mycket lätt
blifva öfverhettade genom eldning, då den öfra delen af
kroppen och dermed andningsorganenia befinna sig i de
öfra, det vill säga, de hetare luftlagren.
Med afseende a fenstren har man rättighet fordra, att
glasytan må motsvara åtminstone en tolftedel af golfytan uti
ett boningsrum eller en barnkammare.
Väggarnas färg, äfven tapeternas, som ju vanligtvis
utgöra väggprydnaden, må vara mild och välgörande för ögat.
Bjerta färger och tvära färgmotsattser angripa synorganet.
Det minst lämpliga af våra boningsrum är, vid det
hittills använda byggnadssättet, sängkammaren, uti hvilken
menniskan likväl tillbringar minst en tredjedel af sitt lif. Man
bestämmer utrymmet af detta rum vanligtvis blott efter antalet af de
sängar, som der skola inrymmas och väljer vanligtvis för
detsamma ett dystert och trångt läge, till följd hvaraf
sjukdomsutvecklingar på ett synnerligen omedelbart sätt befordras. Huru
många menniskor uppvakna icke om morgonen till hälften
bedöfvade samt alldeles icke vederqvickta, emedan det fattas
tillräcklig mängd luft! - Små sofrum borde endast tillåtas, i
fall man kunde åstadkomma en oafbruten luftvexling i
desamma. Men då hitintills någon sådan inrättning icke finnes,
så kan vidden af ett sofrum egentligen aldrig tagas för stor:
Man bör här vid lag i det närmaste antaga det dubbla af
boningsrummets utrymme. Formen för ett sofrum är
lämpligast en icke alltför lång och smal fyrkant, hvars fenster
befinna sig på ena kortsidan, emedan uti de delar af
rummet, som äro aflägsnast från fenstren, den förskämda luften
är svår att förnya. I alla fall bör en dörr vara anbragt å
den midtemot fenstren belägna sidan, ^å att man om
dagarna genom dennas och fensternas öppnande kan
åstadkomma ett starkt drag, som genomsopar hela rummet. * .
Fenstren böra vara så belägna, att morgonsolens strålar kunna
nå dem, alltså vetta mot öster, nordost eller sydost, på det
den sofvande måtte uppmuntras till det i allo så helsosamma
tidiga uppstigandet. Mot vester belägna rum äro om
sommaren alltför varma samt hemsökas derhos lätt af mygg, åt
norrbelägna äro deremot ofta unkna och osunda,
* Denna regel gäller för öfrigt för hvarje rum, hvarom, liksom om hithörande förhållanden, närmare och utförligt redogöres i
professor Elias Heymans 1881 utgifna arbete V0m Infeen i våra bostader".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
