Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransmännens strider i Nordafrika - Bomullen. Illustrationer till Ur portföljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den visade sig, och då först inser han, att han låtit dåra
sig af en i dessa trakter ganska vanlig synvilla och att blott
den derigenom ännu hemskare öknen omgifver honom.
Och omgifves han ej af öknens fasor, så mötes han af
de föga gästvänligare och nästan lika ödsliga bergen. Det
var straxt i början af första fälttåget mot deyen af Titeri,
som fransmännen måste passera Lilla Atlaskedjans så
kallade "järndörr.^ På vägen var tomt och öde.
Kabylerna hade lemnat sina boningar. Någon gång syntes blott
på afstånd en qvinnofigur, i sina rörelser smidig som en
tigerkatt, och på en och annan af de
höga klipporna rörde sig en man, i sin
burnus mindre liknande en menniska,
än ett spöke.
Arméen under general Clausel steg
uppför en trång, i otaliga krökningar
slingrande, väg och gled fram lik en
omätlig orm, som under de glödande
solstrålarna utvecklade lederna i sin
ofantliga kropp. Ju längre soldaterna
framryckte, desto mer ökades bergets rysliga
skönhet- vilda klyftor med bottenlösa
afgrunder och jättestora klippblock, liksom
sväfvande i luften öfver deras hufvuden,
uppfyllde dem med rysning.
Och segern i Moussaiapasset blef
dyrköpt för fransmänen. Här lärde de
oafhängiga bergsborna först känna kanonen,
den de kallade Mochala-el-Kebir (stora
bössan) och som blef ett skräckföremål
för dem. Men innan de lärde känna
granaternas förstörande verkan,
omringade de nyfiket de bland dem nedfallande
kulorna, till dess explosionen på ett
förfärande sätt underrättade dem om de underliga tingesternas
ändamål.
Alla strider i norra Afrika hafva, såsom förut antyddes,
burit prägeln af ovanlig grymhet. Fångars dödande hörde
länge till ordningen. Marabuterna drogo från trakt till trakt,
från nomadläger till nomadläger och upptände arabernas,
morernas och
kabyler-nas religiösa fanatism
mot "de christna
hund-ärna". Att hugga
hufvudet af fienderna hörde
till infödingarnas
vanligaste krigsbruk. Deras
försvar mot de
påträngande inkräktarna
saknade emellertid
sammanhållning och kraft, ända
tills den sedan så
namnkunnige emiren
Abd-el-Kader öfvertog ledningen
deraf. Hans glansperiod
inföll under åren 1838
och 1839. Den stora
provinsen Oran, med
undantag för några kuststäder,
samt större delen af
provinsen Algiér lydde då
under honom. Den 16
Juni 1835 tillkämpade han sig den mest betydande segern
öfver fransmännen, då han genom öfverfallet vid La Mäkta
tillintetgjorde franska hären under general Trézel. Segerbytet
blef de besegrades hela krigsmateriel, kanoner, förråder, allt!
Den ringa återstoden af franska styrkan förföljdes till
Mosta-ganems port.
Från denna dag ända till 1839 se jl emirens
maktställning alltjämt i tillväxt. Men så sjönk de n. åter, tills han
af Lamoriciere 1847 tillfångatogs, för att sedan, med en fransk
pension af ett hundra tusen francs, som fredWg fl}1fting och
sysselsatt med litterära arbeten, njuta en lugn tillvaro i
Brussa eller Damaskus, der han fortfarande lefver. Hvilken
skilnad mellan detta lif och den stolta beduinchefens, som
befallde öfver två millioner araber! Onekligen var det ett
vackert drag af fransmännen att så behandla den fångne
emiren, som så länge med beundransvärd tapperhet hade
tillfogat dem oersättliga förluster och ej alltid varit så nogräknad
om medlen. Men det finnes äfven ohyggliga blad i historien
om deras afrikanska krigföring, hvilka vi ock något skola
beröra. - Norr om Orléansville reser sig det branta Dahrahberget,
som blef skådeplatsen för Bu Masahs
berömda resning, hvilken Pelissier (efter
krimkriget upphöjd till hertig af
Mala-koff) på ett så ärolöst sätt bokstafligen
qväfde. Yid Masunah hade Bu Masah
(getens fader), en religiös fanatiker och
frihetshjelte, förlaggt sitt hufvudqvarter
och derifrån förde han sina beduiner
till Scheliffdalen, för att kämpa mot
marskalk S:t Arnauds, Pelissiers och
Lamoriciéres trupper. Frihetskämparnas
oordnade skaror måste dock slutligen
gifva vika för fransmännens
öfverväldigande flertal och Bu Masahs uppror
hade fått dödsstöten.
Blott en enda stam, Beni Ramah, som
Pelissier förföljde, var obetvinglig i sin
frihetskärlek. Men hvad hvarken vapen
eller öfvertalningskonst lyckats
åstadkomma, eller att bringa denna hårdnackade
stam till lugn, det skulle elden, den
förfärligaste af alla naturkrafter, förmå- ehuru
det lugn, hvartill detta element tvingade
Beni Ramah, var dödens och grafvens.
Yid Masunah ligga i en afskild, klippig, men vildt
romantisk trakt af Dahrahberget Freschiehs grottor. Till dessa
rymliga urgröpningar i berget hade hela stammen Beni Ramah,
omkring ett tusen personer med hustrur, barn och husdjur,
tagit sin tillflykt. Från sina oåtkomliga gömslen tillfogade
de fransmännen så stor skada, att general Pelissier tillgrep
det förtviflade medlet att
röka ut dem. Men han
betänkte icke, att han
hade att göra med
fanatismens ståndaktighet hos
den oböjligaste stam, som
hällre föredrog döden, än
att gifva sig åt de
förhatliga » christna
hundarna^. Från brasan, som
Pelissier låtit uppstapla
och antända framför
grottans ingångar, invältade
snart - en
oemotståndlig fiende - tjocka,
qväfvande rökmassor till de
olyckliga, som der trott
sig finna en oangriplig
fristad. Snart hördes
djurens vrål, männens
stönanden, qvinnornas klagan
och barnens qvidan och
jämmerskrin. Emellanåt dånade skott frän bergets inre. Så
blef det tyst.
Och det var dödens tystnad, söm rådde i grottan vid
Freschieh!
I högsta grad upprörande är skildringen af det
skådespel, som grottan erbjöd efter detta illdåd. Genom hela den
civiliserade verlden gick ett rop af fasa och harm öfver
Pelissiers grymhet. Äfven franska deputerade kammaren
fördömde den. Men inom franska arméen hade den franske
generalen ifriga försvarare.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
