Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Fort. fr. sid. 164.) - Schack - Charad - Bokstafsgåta - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men vet då också", fortfor tsarevitsch strängt, »att man
för furstar af ditt slag uppfört höga ställningar på offentliga
platser, och att du ej är värd så mycket, som den rock, du bär?
Hade du ej i dag gjort mig en sådan tjenst, så skulle jag låta
de der soldaterna fasttaga er allesamman och föra er till
slo-bodan. Men till erkänsla för din bragd denna dag förlåter jag
dig ditt forna lefnadssätt och skall lägga mig ut för dig hos
tsaren, om du kommer och beder honom om tillgift."
"Jag tackar dig för din vänlighet, herre, jag tackar dig
af allt mitt hjerta. Men för mig är tiden ej ännu kommen
att gå till tsaren och anropa honom om tillgift. Stora äro
mina synder inför Gud, stor min skuld inför tsaren. Det är
högst tvifvelaktigt, huruvida vår lille far, tsaren, skulle förlåta
mig - och äfven om han skänkte mig tillgift, får jag dock ej
öfvergifva mina kamrater."
"Huru!" utropade tsarevitsch förvånad, "du vill ej
öfvergifva ditt röfvarlif, äfven om jag tillförsäkrar dig mitt beskydd?
Det är naturligtvis fördelaktigare att röfva på landsvägen, än
att föra ett hederligt lefnadssätt?"
Persten strök med välbehag sitt svarta skägg och visade
under ett illparigt leende två rader hvita tänder, hvilka gjorde,
att hans solbrända ansigte föreföll ännu mörkare.
"Herre", sade han, "fisken lefver i vattnet och fågeln i
luften. Jag kan hvarken vänja mig vid soldatens stränga
lefnadssätt eller köpmannens yrke. Farväl, herre, dammolnet
kommer allt närmare. Det är tid att vända om - fiskarna
uppsöka det djupaste vattnet och vi den tätaste skogen."
Samtidigt försvann Persten bland snåren, förande den häst,
han tagit som byte, med sig. Röfvarena blefvo osynliga bland
träden, den ene efter den andre, och tsarevitsch fortsatte ensam
med Serebräny färden till slobodan. Kort derefter mötte de
en af Boris Godunoff förd ryttartrupp....
Af historien finna vi, att Maljuta ännu lång tid efter år
1565 stod i gunst hos tsaren. Många hofmän föllo på olika
tider offer för tsarens misstänksamhet. De båda Bassmanoff,
Gräsnoj, Yjäsemski dogo en våldsam död, men Maljuta
förlorade ej ett ögonblick Ivans förtroende. Såsom den gamla
Onu-frevna förutsagt, mottog han ej sin lön här i lifvet, utan dog
en ärlig död. En grafinskrift i S:t Josefsklostret i Polotsk, der
hans kropp ligger begrafven, säger, att han i slaget vid Kaida
föll i sin herres tjenst.
Hur kunde Maljuta rättfärdiga sig för sitt förtal? - Vi
veta det ej.
Måhända tillskref Ivan, sedan hans upprörda sinne åter
lugnat sig, sin gunstlings handling öfverdrifvet nit; måhända
blef han också aldrig riktigt fri från sina misstankar mot
tsarevitsch. Huru än härmed må förhålla sig, förlorade Skuratoff
ingalunda tsarens förtroende, utan blef honom från denna tid
ännu dyrbarare, ännu oumbärligare. Hittills hade endast
folket afskytt Maljuta - nu delade äfven tsarevitsch det
allmänna hatet mot honom. Hädanefter, var Ivan Maljutas enda
stöd. Den allmänna afskyn mot honom var för tsaren en
underpant på hans trohet.
Anspelningen på Bassmanoff blef icke heller obeaktad.
Misstänksamhetens frö hade fallit ned i Ivans hjerta, och om
det än ej genast slog rot, så blef dock tsarens förhållande
till sin öfvermunskänk betydligt kyligare, ty Ivan förlät aldrig
den, för hvilken han ett ögonblick hyst fruktan, äfven om
han sedermera öfvertygat sig om, att hans fruktan varit
ogrundad. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
