Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För sexhundra år sedan. - Illustration Rosenlaui-gletschern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortgick mördandet, för hvilket tvåtusen fransmän och andra
utländingar föllo offer. En senare tradition vet att berätta,
att de blodtörstiga sicilianarna, när de påträffade någon,
hvars nationalitet var dem obekant, satte dolken på hans
strupe och tvungo honom att uttala ordet Ciciri. Uttalade
den olycklige detta ord med utländsk brytning, så genom-
borrade dolken hans strupe. Denna tradition är sannolikt
en folkfantasiens senare uppfinning, men att palermitanerna
gjorde sig skyldiga till de mest ohyggliga grymheter, det be-
styrkes till fullo af samtida krönikeskrifvare. Man skonade
hvarken gubbar eller barn eller qvinnor. Man slet dibarnen
från mödrarnas bröst och krossade deras hufvuden mot sten-
golfven. Dessa mot oskyldiga föröfvade grymheter kunna
aldrig ursäktas. Men tidehvarfvet var hårdt som järn, och det
fanns knappast en enda sicilian, som icke hade någon gräns-
lös, outplånlig skymf att hämnas.
Från Palermo spridde sig "den sicilianska aftonsången"
under de närmaste dagarna och veckorna till hela det öfriga
Sicilien. Öfverallt dödades eller fördrefvos konung Carls
landsmän och tjenare. Härvid föröfvades många grymheter,
men likväl visade sicilianarna, att de icke glömt sin tack-
samhet mot de utländingar,. som under den föregående träl-
domens dagar behandlat dem med rättvisa och mildhet. En
sådan var Guillaume Porcelet, konung Carls guvernör i Ca-
latafimi. När nu en från Palermo utsänd härskara bemäkt-
igade sig Calatafimi, fick Porcelet icke blott behålla lifvet
och sin förmögenhet, utan äfven sin plats som stadens styres-
man, fastän icke mer i konung Carls, utan den sicilianska
republikens namn.
Äfven Messina, på den tiden jämte Palermo Siciliens för-
nämsta stad, dödade eller fördref sin franska besättning. Den
sicilianska aftonsången, med hvilket namn icke blott den
plötsliga, fruktansvärda folkresningen i Palermo tredjedag påsk,
utan äfven hela fransmännens fördrifvande från Sicilien kal-
las, uppgifves inalles ha kostat 4,000 utländingar lifvet. De
samtida italienska historieskrifvarna kalla denna revolution
än för ″en underbar och otrolig", än för "en demonisk", än
för "en af Gud inspirerad" händelse. För att förklara den,
har man tagit sin tillflykt till att framställa den som result-
atet af en af Johan af Procida ledd och från Aragonien
understödd sammansvärjning. Men nyare historieskrifvare
hafva med stöd af samtida urkunder uppvisat, att hela detta
antagande saknar grund. Den landsflyktige Johan af Procida
hade visserligen sökt bilda en sammansvärjning, för att för-
drifva Carl af Anjou och sätta Peter af Aragonien på Sici-
liens tron. Men den sicilianska aftonsången utbröt fullkom-
ligt oförberedd och oberoende såväl af Procida som Ara-
gonien. Först ett halft år senare, då Carl af Anjou gjorde
sig redo att återeröfra Sicilien, måste de sicilianska re-
publikanerna kasta sig i Peters af Aragonien armar, och så-
lunda, uppsattes den aragoniska ätten på Siciliens tron, som
den sedermera länge behöll.
Efter många vexlingar af ny träldom och ånyo åter-
vunnen frihet, af olycka och lycka, äro sicilianarna nu åter fria
män och hafva kunnat med högburen panna och gladt hjerta
fira den sexhundrade årsdagen af den, om än blodbefläckade,
dock stolta "aftonsång", då deras förfäder, eldade af en tap-
per och ädel ynglings uppoffrande hjeltebragd, vågade sitt
lif för att rädda det dyrbaraste af allt; sin frihet,
Ernst Wallis.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
