Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nobelns ros. Skizz af J. O. Åberg. - Sista akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand; "du är en man. Dö ej för dessa skurkars händer - -
ack, hvad är det! Hvilket larm der vid norra porten! Se,
massan skingras! Något måste vara på färde."
Och hvad var då på färde?
Sprängd af de svenska petarderna, föll den norra
stadsporten i smulor; de svenska ryttarna stormade in och kastade
undan allt i sin väg. Marschen ställdes till torget. I spetsen
för de anfallande var en smärt, guldlockig yngling, och för
hans svärd bet mången dansk i gräset.
Då han kom fram till torget, stannade han vid åsynen
af stupstocken. Han såg danska soldaterna, den ena efter den
andra, blödande tumla ned från den upphöjda ställningen,
på hvars öfversta krön en smärt yngling och bredvid honom
en likblek qvinna befunno sig.
Den guldlockige ynglingen, Sveriges kronprins Gustaf
Adolf, skyndade i spetsen för en liten skara upp mot
afrättsplatsen. Der stred Rudolf Stjerna mot flera danskar, och
han blödde redan ur många sår.
Gustaf Adolf, eldad af stridslust, sporrade sin häst mot
schavotten; han följdes af sina närmaste. Striden om detta
ödesdigra ställe blef förbittrad.
"Anna", hviskade slutligen Rudolf, i det han förde
ena handen mot hjertat, "jag står icke ut längre; jag är
dödligt sårad, det känner jag."
Den unga flickans blickar uttryckte den högsta ångest.
"Så vill jag dö med dig", utbrast hon ursinnig, och med
hela vildheten hos en tigrinna störtade hon sig öfver en officer,
befälhafvaren för Nobelns garnison.
"Det är du, som dödat min Rudolf", ropade hon, och
innan dansken hann afvärja stöten, satt dolken begrafven djupt
i hans bröst.
I samma ögonblick small ett skott. Kulan borrade sig
in i Annas barm, och utan att uppgifva ett ord, sjönk hon
ned på den af blod slippriga schavotten. Skytten, en dansk
soldat, massakrerades ögonblickligt af de svenska ryttarna.
Christianopel var intaget och stacks i brand.
"Styr-Kalmar" kunde ej mera göra skäl för sitt namn. På dess
ruiner vandrade en sorgsen invånarskara, men snart reste
köpingen sig ur sin aska.
Nobelns ros glömdes dock ej, och länge vallfärdade
traktens invånare den 25 Juni till en enkel graf, på
hvars kulle stod ett litet kors, i hvilket blifvit inristadt
dessa namn:
RUDOLF. ANNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
