Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varnhems klosterkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varnhems klosterkyrka.
Ett vid foten af Billingen, på
den sida, der det vackra
Valla härad börjar
utbreda sig, under
1100-talet anlagdt Cistercienserkloster var under Sveriges medeltid
af mycket stor betydelse. Liksom alla våra äldsta
klosterstiftelser, var denna kommen till stånd genom kungligt initiativ
och blef också af stiftarens efterföljare med mycken ifver
omhuldad, isynnerhet under medeltidens förra del. Vi finna
detta af de urkunder, som blifvit till vår tid bevarade, och
vi öfvertygas dessutom derom af den omständigheten, att i
klosterkyrkan äro flera kungliga personer begrafna. Vi kunna
vara förvissade derom, att ingen af dem fått sig grafplats der
upplåten, utan att den blifvit förvärfvad med ansenliga gåfvor.
Namnet har gifvit anledning till lärda funderingar. I
’Varnhem’ har man velat se en förkrympning af
’Bernhardinerhem’, och klosterfolket skulle hafva kallats Bernhardiner efter
ordens store reformator, Bernhard af Clairvaux. Vi behöfva
icke uppehålla oss dervid, att namnet Bernhardiner eljest icke
förekommer i vår kyrkohistoria, ty ett tillräckligt bevis för
namnförklaringens oriktighet ligger deruti, att det föregifna,
ursprungliga namnet icke förekommer i någon enda af de
urkunder, som från klostret utgått, icke ens i dem, som äro
affattade på det latinska språket och i hvilka vi på grund
deraf måste vänta oss att finna den rätta namnformen och
icke den, som uppkommit genom folktalets förvrängande
inverkan. De andra cistercienserklostren i Sverige hafva erhållit
namn efter den gård, å hvars ägor de blifvit anlagda, och
tvifvelsutan är detta händelsen äfven med Varnhem. Detta
namn, under den sammandragna formen Varnum, förekommer
annorstädes. Mellan namnet och klostret finnes derför intet
sammanhang; namnet är äldre än klosteranläggningen,
Af klosterbyggnaderna finnes nu intet annat qvar, än de
i vanliga fall osynliga sträckmurar, hvilka genomskära den del
af kyrkogården, som ligger på kyrkans södra sida,
Den ursprungliga klosterkyrkan förstördes af eld i början
af 1200-talet och ersattes af den nuvarande, som, ehuru
stor, synes hafva blifvit byggd i ett sammanhang. Under de
krigiska hemsökelser, som under 1500-talet träffade
Vestergötland, led kyrkan stor skada. Efter att lång tid hafva stått
öde, blef hon af den fornminnen älskande Magnus Gabriel De
la Gardie återställd, och torde vi på detta restaurationsarbetes
räkning få skrifva de oregelbundenheter, som förekomma i
de öfre delarna af långhuset.
Planen är mycket enkel: ett treskeppigt långhus, ett
tvärskepp samt ett kor, som vuxit samman med en rund
apsis, samt rundt omkring koret en gång, från hvilken
hvalfbågar öppna tillträde till en rad af hvälfda kapell.
Långhuset är hållet i mycket enkel och allvarlig stil,
hvilken alls icke skämmes af det gröna öfverdrag, som den
huggna kalkstenen fått till följd af den fukt, som förekommer
i kyrkan och som i hög grad torde vara framkallad af dennas
läge å en mycket vattensjuk mark.
Först när vi ställa oss i midtqvadraten finna vi en
anblick, som skänker oss rik tillfredsställelse, nämnligen dels
i tvärskeppets norra gafvelvägg ett synnerligen rikt rosfönster,
åt vester de två väldiga, å trenne sidor prydligt dekorerade
pelare, som bilda hörnen mellan tvärskeppet och midtskeppet,
i öster det ädelt konstruerade koret med dess två främsta,
rikt dekorerade hörnpelare, och med dess på skiljemuren mot
omgången stående kolonner, som uppbära bågar, hvilka i
regelbunden vexling äro höga eller låga. Omvexlingen ger det hela
ett rhytmiskt intryck och är dessutom framkallad af
praktiska skäl, i det öppningarna under de högre bågarna bereda
åt ljuset, som kommer från de högt på ytterväggen anbragta
fensterna, tillträde till koret. Dessvärre blir det angenäma
och upplyftande intrycket i flera afseenden stördt genom den
altartafla, som Magnus Gabriel De la Gardie bekostat och
som på ett störande sätt skymmer harmonien af
kor-konstruktionen, vidare genom den förlängning af kortrappstegen, som år
1850 föreslogs af arkitekten Åbom och antagligen
dekreterades af Öfverintendentsembetet, samt genom den södra
korsarmens förvandling till ett De la Gardiskt kor, hvars stil, det
slutande 1600-talets, icke passar till kyrkans i öfrigt rena
stil, som har ett så tidigt tycke, att i henne rund- och
spetsbågar täfla om herraväldet.
I kapellkransen finnas grafstenar, som bevara minnet af
de kungliga personer, hvilka uppgifvas vara i kyrkan begrafna.
Magnus De la Gardie har låtit förfärdiga stenarna och från
honom härrör också kapellens nuvarande stilvidriga utstyrsel.
För öfrigt är det ganska visst, att konungar aldrig hvilat i
dessa kapell, ty för kungliga grafvar hade man i
cistercienser-kyrkorna plats inom eller strax framför högkoret.
Kyrkans yttre är ganska enkelt och strängt, såsom det
anstår en cistercienserkyrka. Något egentligt torn finnes icke,
i öfverensstämmelse med föreskrifterna i ordens regel.
Vestfasadens hörn stödjas af två små torn, som inrymma trappor
och afslutas med hvar sin smal spira. Öfver midtqvadraten
reser sig ett stort taktorn, af sednare ursprung och af en till
kyrkan föga passande konstruktion.
Långskeppets murar stödjas af massiva sträfpelare, hvilka
i korpartiet antaga ännu väldigare mått.
Kyrkan är ett af de intressantaste och ädlaste alstren af
den byggnadskonst, som idkades i Sverige under medeltiden.
Vid kyrkan har minnet af Magnus Gabriel De la Gardie
blifvit fästadt, icke blott genom den omvårdnad, han egnat
henne, och de gåfvor, han till henne lemnat, utan äfven
genom det grafkor, han åt sig, såsom nyss nämndes, anordnat, i
hvilket, utom mycket annat, finnas de två blystatyer, af hvilka
vi (sid. 204) lemna en afbildning. De skola föreställa Magnus
Gabriel och hans fader, den fräjdade härföraren Jakob De La
Gardie,
H. H-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
