Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Redaktionens papperskorg
- På alpens höjd. (Tillhör illustrationen Rosenlaui-gletschern, sid. 193).
- Magnus Gabriel De la Gardie. Jakob De la Gardie. (Tillhör art. »Varnhems kyrka», sid. 200.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på krogar då kanhända ej så mycke blefve förlorat ej heller
så många blefvo straffade enligt efter tidningens utsago
fortsättning.»
Massor af papper hade gått igenom våra händer, utan
att ådraga sig någon särskild uppmärksamhet, antagligen
derför, att det var ett allt för stort öfverflöd. Det blef också i
längden tröttsamt nog att genomleta det rika lagret; mitt
lystmäte hade jag åtminstone redan fått. Jag hade beslutat
afbryta förrättningen, d,å jag fick tag i ett papper, hvarpå
med fruntimmersstil stod skrifvet följande:
Älskade!
. . .. d. 24/2 80
Skottdagen
Ack änteligen har den dagen kommit då qvinnan utan
anmärkning eger rätt att uttala det som ligger dålt i hennes
hjertas innersta, jag har länge försökt att qväfva denna min
kärlek som jag hyser och länge hyst för dig.
Ordet kärlek är sagt, må jag nu fullfölja ordet i dess
rätta mening. ’Jag älskar dig’. Ack förskjut mig ej, alldrig
skall du finna någon ömmare vän än din evigt
Maria
’Ack låt mig i nästa tidning (torsdag) få ett svar.»
Då jag läst denna »förklaring», räckte jag papperet åt
min vän.
»Och jag, som trodde att skottdags-qvinno-frierierna
endast tillhörde sagans område!»
»Bahr En qvinlig fiende troligtvis, som velat drifva med
mig, fastän hon misslyckats . . . Dock, jag ser att du hunnit
tröttna ... Nå väl! Då afbryta vi förstörelsen för i dag ...
Men nog hade det väl sitt lilla intresse med sig, att en gång
få kasta en blick i redaktionens papperskorg?»
Reinhold Winter,
*
På alpens höjd.
(Tillhör illustrationen Rosenlaui-gletschern, sid. 193).
Bland de egendomliga och öfverraskande formationer
och scenerier, alpverlden, i sig sjelf ett af skapelsens
största under, företer, äro gletscherna utan all fråga
de underbaraste.
Bildad och underhållen af
de högsta
bergsträckornas eviga snö, har
gletschern samma uppgift
och ledes, så att säga,
af samma naturlag som
lavinen. Skilnaden är
endast den, att lavinen,
ögonblickets barn, utför
sin roll i en
handvändning, brådstörtadt och
öfverdådigt, hastigt, om
ej lustigt, medan
deremot gletschern,
årtiondens eller seklers verk,
långsamt och försigtigt,
som det egnar den
stadgade åldern, fyller sitt
ändamål. Bägge kunna
betecknas som
alpverldens säkerhetsventiler
mot hjelplös förläning;
bägge tjena de till att
derifrån bortföra
öfverflödet af de hopade
snömassorna,
Den skära, lösa,
nyfallna snön utgör
isflodens - gletscherns,
glacierens - grundämne
och betecknar, hopad i
drifvor, sålunda dess
uppkomst. Genom en
följd af förvandlingar, under nedglidandet utför branterna
till blidare regioner, vid påverkan af sol och regn samt
oupphörligt påtryckta och hoppressade af nyfallna
snömassor, blifva snökornen slutligen sammansmälta till fast,
genomskinlig is. Detta är gletschern. Denna is, som når
en ofantlig tjocklek - i alperna har öfverlöjtnant von
Innstädten mätt Mursoll-glacieren till 735 fots djup;
Grönlands inlandsis säges, nå en mäktighet af nära 2,000 fot -
är i ständig rörelse framåt, alldeles som det rinnande
vattnet. Isflodens hastighet, för olika lokaliteter olika, är
dock jämnförelsevis ringa. Så fortskrider Aargletschern omkring
260 fot om året, under det att andra gå med raskare fart,
men åter andra långt ifrån uppnå denna hastighet.
Fullt utbildade isfloder finnas endast i alpernas
centralpartier och der blott i trakter, der högdalarna utgöra för
dem tillräckligt rymliga snömagasin, hvilkas öfverflöd på annat
sätt ej afledes. De
största gletscherna i
Europa finnas bland
Montblancs, Wallis- och
Berner-alpernas
hufvudmassor, å
Bermina-kedjan i Graubünden,
Oezthaler-gruppen i
Tyrolen, Tauern i Österrike,
Grajiska alperna i
Savojen, Tödi-gruppen,
A-dulas eller
Rheinwald-horns hufvudpartier,
Silvretta-gruppen (Nedre
Engadin) och
Ortler-gruppen. Outbildade
glacierer finnas deremot
mångenstädes bland
alper af 8000 fots höjd
och med tillräckliga
slätter för erforderligt
snöförråd.
Isflodens yta är allt
annat än behaglig att
betrakta och färdas på.
Smutsgrå till färgen, är
den skroflig och härs och
tvärs genomskuren af
tusen små kanaler och
rännilar, hvari vatten
sakta silar fram, för att
med sorlande fart hvirfla
ned genom en cylindrisk
öppning i ismassans inre
eller till dess botten. Dessa rännilar äro den väldige isormens
ådror, och detta mer än som bild taget, ty de bidraga väsentligt
till hans sammanhållning och framskridande, och i dem
pulserar, så att säga, det enda lif, som röjes i hans skenbart
orörliga kropp. Men äfven detta dör bort, så snart solen gått
ned. Då herrskar tystnadens majestät i dessa höga nejder,
der blickens hållpunkter endast utgöras af sällsamt formade
alpspetsar, granit- och kalkbergens jättar, hvilka med skarpa
konturer afteckna sig i den klara luften, sträckande sig mot
himmelen, liksom flyende från jordens buller och lyssnande
till hvad ofvanefter komma kan.
Den kompakta, framåtskridande ismassan har icke blott
sin egen oerhörda tyngd att dragas med, utan äfven större och
Jakob De la Gardie.
(Tillhör art. »Värnhems kyrka», sid. 200).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0208.html
