Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadssättet förr och nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Byggnadssättet förr och nu.
Af de så kallade bildande konsterna, arkitekturen,
skulpturen och måleriet, är den förstnämnda eller
byggnadskonsten, hvilken har till uppgift att ordna det
oorganiska stoffet efter mathematiska- och jämnvigtslagar,
enligt de rådande begreppen om det sköna, äldst till åren.
Vi finna nämnligen hennes första spår redan i de tidigaste
skedena af mensklig odling, i fornålderns enkla grafhögar och
Stensättningar, de äldsta byggnadsminnen, okända fäder i
okända sekel efterlemnat. Innan ännu menniskan hvilade
sitt hufvud i skyddet af en takås, åtminstone så vidt
fornminnenas historia derom täljer, drefs hon alltså af religiöst
behof eller genom en känsla af vördnad för deras minne,
som gått till den okännda verlden, att särskildt utsmycka
hvilorummet för deras jordiska qvarlefvor.
Ur denna oansenliga källa har den mäktiga konst
framvällt, hvars otaliga alster smycka jorden och fylla oss med
beundran - en beundran,. som jämnväl omfattar de utvalda
andar, hvilka med sitt skapande snille lärt stenarna tala,
genom att forma den råa materien till vördnadsbjudande
konstverk, de der icke blott vittna om hvad menniskan med
ihärdighet kan utföra, utan äfven, såsom i sin väg
oöfver-träffade uttryck för skönhetsbegreppet, utgjort och utgöra
vägledande" stjernor för smakriktningen genom årtusenden.
Byggnadskonstens historia indelas, liksom folkens, i tre
stora tidsperioder: gamla tidens, medeltidens, och nya tidens.
Under hvar och en af dessa perioder, har dock
byggnadssättet betydligt vexlat, beroende på smakens utbilding och
det ökade herravälde, man med tekniska hjelpmedel efter
hand vann öfver materialet. Byggnadskonstens
utvecklingsskeden under den förhistoriska tiden känna vi naturligtvis
icke, men vi kunna dock med fantasiens tillhjelp föreställa
oss, att det behöfdes långa tider, mycken ansträngning och
stora framsteg, innan man höjde sig från de antydda enkla
graf högarna och stensättningarna till de egyptiska
pyramiderna, faraonernas grafvar, jordens äldsta byggnader, upp-
* Architrav - understa delen af det horizontella bjelklaget.
förda mellan åren 3000 och 2000 före vår tidräkning. Dessa
byggnader äro tillika de största, och man står häpen öfver,
att det den tiden lät sig göra att sammanhopa och forma
sådana massor. Cheopspyramiden vid Memfis är
fyrahundrasextio fot hög. Den bekante sfinxen i dess närhet höll
ursprungligen ett tempel mellan framtassarna. De vid Beni
Hassan i klippan uthuggna graf v ärna, ungefär af
pyramidernas ålder, äro äfven beundransvärda och visa tillika den
äldsta formen för pelare. Åtskilliga egyptologer hålla före
att trapp-pyramiden vid Sakkarah, hvaraf en afbildning här
jiedan återgifves, är äldst bland pyramiderna.
Den egyptiska tempelbyggnaden är af yngre datum
eller från tiden omkring 1500 fore Kristi födelse. I den
träffa vi på det horizontella bjelktaket, hvarför också sådana
byggnader kallas architravbyggnader. * Kolonnen, som uppbär
bjelktaket är valsformig. Pelaren, som stöder hvalftaket, då
det ej hvilar på hela väggar, har samma form, rnen är
också fyrkantig eller månghörnig. Urbilden för kolonnen,
med dess stam och kapital, är lotusblomman med sin stjelk.
Utom Egypten hafva också Syrien, Persien, Mindre Asien
med flera orter i Orienten ruiner af byggnadsverk från denna
aflägsna period att framvisa. I Europa träffa vi sådana
förnämligast i Grekland och dertill hörande öar med dess
stilarter, den doriska, Joniska och korinthiska pelarordningen,
samt på italienska halfön, der etruskerna i sina graf hus, men
främst i sina hvalfbyggnaden visade sig som banbrytare i
byggnadskonsten, liksom törnarna, hvilka genom en förening
af grekernas och etruskernas byggnadskonst skapade en
egen stil.
Den klassiska periodens stolta byggnadsverk i
Grekland och Italien, ännu i sitt förfall beundransvärda, tjenade
som mönster för medeltiden - tjena som mönster ännu -
fastän afvikelser med naturnödvändighet framträdt. Den första
christna byggnadskonsten började i katakomberna, Kyrkorna,
som fingo namn efter romarnas basilikor, fastan de mer liknade
Pyramiden vid Sakkarah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
