Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand och Carlsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
325
labyrinthiskt slingrande stråten. Sätta vi kurs söderut, åt
Hallandssidan, skola vi träffa på en af de flera herrliga oaser,
hvilka här och der gömma sig i den annars så obevekliga
stenöcknen, det med ståtliga ekar prydda Särö. Dock, - ej
ditåt denna gång! Yi styra i stället upp åt Bohuslänska
skärgården. Passerande Kalfsund, varsna vi borta vid en
industriel anläggning, hvilken genom en stark tranlukt
kännetecknar sig såsom någon sådan, den högresta skepnaden af
en mörk, tremastad ångare. Men »skepnaden» är en nära
bekant och dertill en berömdhet, som nu fått sig en
underordnad roll tilldelad: "gammal vorden, bränner salt vid
strand.» Det är - Yega!
Sedan vi slutligen ångat in genom den till Marstrands
hamn förande Albrektssundskanalen, äro vi snart vid målet för vår
utflygt, och nu
utbreder sig
inom den allvarliga
granitramen en
lif vad tafla af den
lilla, under sol 4
och sommardag
af från när och
fjärran komna så
gerna påhälsade
staden, som, till
följ d af sitt friska
läge en mil från
fastlandet och på
en ö i hafsbandet,
fått sig tilldelad
namnet
»Sveriges Madeira.»
Nämnde kanal
- ett dyrbart [-sprängningsarbete-]
{+sprängningsar-
bete+} - är
egentligen tillkommen
af militära och
strategiska skäl,
för att sätta den
befästade,
ypperliga Marstrandshamnen, hvilken
kan mottaga
äfven de största
örlogsfartyg, i mer
direkt
förbindelse med Göta
elfs norra gren
(»Nordre elf»)
och medelst
denna ock med det
inre landet.
Kanalen går fram
mellan Ko- och
Klöfveröarna, af
hvilka den sist
nämnda är
hamnens södra gräns-, Koön, med den i sydost belägna
Hedvigsholmen, med spår efter vallar och förskansningar, bildar dess
östra och sjelfva Marstrandsön, vid hvilkens inre sida staden
utbreder sig, dess vestra gräns. Yid hamnens norra mynning
ligger ett skär, Malepert, på hvilket ock ett hamnfäste fordom
legat. Bortom nämnda skär utskjuter Koön, en udde, som
är platsen för en ledfyr, och en mil ut i nordvest ligga de
farliga Paternosterskären, af hvilka ett (Hamneskär) bär ett
högt fyrtorn af järn.
Yid anblicken af hamnen från den väg, vi kommit, hafva
vi först till venster en utsigt bort mot hafvets rand och sedan
vidtager Marstrandsöns klippor, hvarefter ur vågen stiger
omedelbart det nya, starkt bestyckade »Södra strandverket»
med batterier i flera våningar, och der bortom, en bit in på land,
Götheborgsbåt.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
skönjas ruiner af det äldre strandverket: Gustafsborg.
Härifrån går i en båge, med böjning utåt, stadens strandgata i
nordlig riktning bort till ett annat i ruiner fallet
fästningsverk: »Norr a strand verket». Från denna linie - Hamngatan -
reser sig staden terasslikt med täcka boningar bland lummig
grönska mot en öfre fond af gråa klippor, på hvilkas mellersta
partier och djerft uppstaplade öfver det hela höja sig Carlstens
stolta borgmassor, hvilka med skyhögt torn hotfullt blicka
ut öfver haf och skär. Bortom Norra strandverket äro de
kända badanläggningarna med sällskapslokaler, park med mera;
gentemot staden ligger på Koön Arvidsvik med dess
badanläggning, från hvilken plats en oafbruten båttrafik dagen om
underhåller förbindelsen med Marstrand. Men bortom
Arvidsvik, med några partier af Koön till förgrund, har man kanske
den mest
anslående taflan af
Carlstensfästet,
och det är denna
utsigt vi i bild
återgifva.
Marstrand med
Carlsten, från olika
punkter sedt,
erbjuder städse en
tafla af så
egendomlig karaktär,
att den inom vårt
land är ensam i
sitt slag och
inom sin art icke
i skönhet
öfverträffas af det
annars genom sitt
höga läge så
anslående Fredriksten i Norge.
Men vi skåda
vidare: till höger,
gent emot Södra
strandverket,
ligger den ofvan
nämnde
Hedvigsholmen, vanligen
kallad
»Qvarn-holmen», i
anledning af den [-rödaväderqvarn-en,-]
{+rödaväderqvarn-
en,+} som nu i fred
och frid träget
fläktar med sina
vingar ofvan den
lifligt skimrande
gräsmatta, som
utbreder sig
öfver hela holmen
och öfver
lemningarna af den
forna skansen:
»en frodig grönska, som ej mindre erinrar om de batterier,
som här stått, än om det blod, här runnit.»
Icke blott Hedvigsholm och de öfriga strandverken, utan
jämnväl Carlsten, eröfrades under den så kallade
Gyldenlöwe-fejden. Det sednare var då jämnförelsevis svagt, men blef
sedermera förstärkt. Detta oaktadt föll det ännu en gång i
danskarnas händer och i samma krig, under hvilket Johan Lillie så
tappert försvarade det honom anförtrodda Elfsborg. Carlsten
gafs dock ej under någon förtviflad strid, utan genom sin
kommendants feghet, hvilken för så nesligt dåd sedan fick
plikta med sitt hufvud, en ömklig kontrast alltså till den
karaktärsfaste) värnaren af det först nämnda fästet. Ända i
sista tiderna har man försökt göra Carlsten ointagligt - men
krigskonsten utvecklar sig så hastigt i våra dagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
