Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand och Carlsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marstrands vapen har kring en stjerna trenne i
triangelform ställda sillar, erinrande detta om den lysande period, då .
sillfisket stod i sitt flor och medbragte rikedomar åt staden,
som då i liflig handel och med egen flotta hade förbindelser
med fjärran länder. Men fast välmågan i detta samhälle nu
grundar sig på helt andra inkomstkällor, företer dock dess
hamn en rörlig anblick. Det är ej blott de många, långs
kajen, liksom en flock hvita svanor, städse med utslagna segel
liggande lustbåtarna, färdiga för någon lusttur eller redan ute
på seglats, under de öfver dem kretsande sjöfåglarna, kors
och tvärs öfver hamnen, fram och åter, bort och hem eller
utåt hafvet plöjande vågen, som göra anblicken så lefvande. En
mängd götheborgsångare, med reguliera turer hit, och andra
på längre väg norrut angöra Marstrand. Men utom detta
erbjuder den säkra hamnen ett lugnt skydd åt de många, större
eller mindre fartyg, som stormdrifna eller af andra nautiska
skäl här söka ankargrund.
Se, der svänger en ångare in med musik ombord och
höljd med flaggor, och der styr för utbredda segel, under
ljudlig helsning, besvarad af fästningens »stycken», ett
högrest örlogsskepp genom södra gattet!
Hamngatan med sina segel och fartygsgrupper företer
den gladaste anblick och oftast ett brokigt hvimmel, ej blott
då en ångare, såsom vår nu, sätter i land sina talrika
passagerare, utan ock genom trafiken kring de öppna stånd,
som långs en del af densamma hafva sin plats; men gatan
är ock en af stadens hälst anlitade promenader. Det är
gifvet, att sjöstöflarna och sydvesten här äga en framstående
roll; bland enklare, civila drägter skönjes ock någon vajande
plym jämnte de svenska färgerna, men gifvetvis té sig dock
med mesta charme damernas eleganta och lysande toaletter
- de borde kanske nämnts först -, hvilka väl ofta söka
förneka tillvaron af kanske många brister, men som äfven
då och då hviska om tusen behag, med hvilka hafvets våg
och vindar här få komma i en förtrolig och afundsvärd beröring.
Raden af byggnader utmed Hamngatan afbrytes som
oftast på ett vackert sätt af trädgårdar; och en mängd
tvärgator, alla sluttande och mynnande häråt, leda upp till de
inre, högre belägna stadsdelarna. - Invid »Paradiset", en park
med högresta träd och tätt skuggande kronor, går en af dessa
gator öfver en backe - i allmänhet ligger staden utbredd
- öfver större eller mindre kullar - till det centralt belägna,
prydliga hotellet, den enda stenhusbyggnaden, framför hvilken
är en öppen, fint sandad plats - »torget» -, hvars midt
smyckas af blomsterrabatter och der flera inbjudande
hvil-soffor anbragts, men öfver hvilka en ståtlig silfverpoppel
med sitt rika, skyddande löfverk sprider ett behagligt dunkel.
Såsom Marstrandsbornas främsta förvärfskälla kan väl
herbergerandet under badsejouren af de tusentals besökande
anses och staden kan derföre betraktas såsom ett enda hotell
i stort, med många afdelningar och »annexer», men alla
liksom belägna i en tjusande park, ty de många planteringarna
och trädgårdarna svepa sitt löfverk der och hvar öfver de i
arkitektonisk mening visserligen ej så framstående, men med
ett allmänt drag af komfort och trefnad utmärkta,
boningshusen. Flerestädes ser man ock husens väggar från nederst
och ända upp mot takåsen inhöljda i klängväxter, under det
på sina ställen gatorna framgå under grönskande arkader:
man vandrar inom verkliga löfsalar, under luftiga, för vindens
flägtar dallrande, hvalf.
Ett stycke från hotellet ligger, lik en i emaljgrönt fattad
perla, stadens kyrka med sina hvitglänsande murar i fridfull
stillhet, och från den nyss nämnda öppna platsen går vägen
- »Fästningsbacken» -, hvilken vi följa upp till Carlsten,
och nu reser sig framför oss, såsom en bjert motsatts till den
täcka stadens idylliska behag, den väldiga borgen i all sin
barska, krigiska gestalt och skrud.
Hvilken häpnadsväckande anblick af alla dessa verk
med deras svindlande höga murar, deras grafvar, vindbryggor,
bastioner och vallar, deras otaliga skottgluggar och monströsa
eldgap! Lägg härtill föreställningen om underjordiska
passager och slingrande mingångar, öfver alltsamman den höga,
fyrkantiga redutten och till sist, thron ande öfver denna, den
mäktiga donjonen, borgens sjelfva »kärna» och centrum. Upp
på detta höga torn komma vi medelst en inom detsamma
ledande vindeltrappa, och här erbjuder sig en hänförande utsigt.
Ut i rymden öfver det oändliga hafvet sväfvar blicken
mot en synrand af himmel och vatten, famnande hvarandra.
Närmare eller aflägsnare seglare glida öfver vågen, några
blifva till blott aningar och försvinna slutligen. Som
närmaste förgrund utbreda sig de vidsträckta fästningsverken, åt
östra sidan anknytande sig till den nedanför liggande stadens
trefsamma boningar och yppiga grönska; åt samma håll, i
norr och åt söder, vidtaga, bildande en präktig karta - en karta
i naturlig storlek - holmar och skär, sund och öar; och
ögat hvilar gerna vid en, det hela dominerande, mörkblå
massa: det är Brattön med den höga, branta Blåkullen
(hexornas »Blåkulla»), hvilken man gissat vara densamma,
som Ossians »vågomsvallade Gormmeall», som ock betyder
Blåkullen och som visar sin topp milsvidt utåt hafvet, förr
än »Lochlins» öfriga berg blifva synliga; men det förmales
ock, att nästan samtidigt der ute hägra för den från fjärran
kommande Carlstens redutt och torn, liksom ett skepp för
fulla segel.
Men se, der svajar nu under fästningens blågula flagga
en röd! - Yi lemna tornet" för att begifva oss ned till
batteriet Pallas. En skarpskjutning skall försiggå och med lätt-,
het kunna vi fatta föreställning om en verklig strid med
kombinerad aktion af flera batterier på en gång: vi förnimma
redan dånet från strandverkets grofva stycken, med det från
bergen kringom mångdubblade ekots rullande åskor, medan
från redutten eller Minervabastionen mörsarnas bomber skära
luften med ett piskande ljud, ej olikt det, som en svärm
plötsligt uppskrämda fåglar åstadkommer. Snart äro vi
omgifna af krutmoln, genom hvilka skymta gossar blå omkring
de tunga pjeserna. »Pallas» spejar utåt hafvet.
Trumpetsignaler smattra, döfva kommandoord ljuda. . . kanon fram!
... fyr! - kanonen sättes i rörelse: monstret sticker ut
nosen, spottar och ryter med sin thordönsröst. - Se der ett
väl riktadt skott! - »Hjertat klappar högt af gamman; ett
eldskrof sprängs och flamman fladdrar öfver spillrorna!»
Man säger:
»Carlstens tid är all; den gråa kämpen skall nu hvila
i rö, hans befallande och dånande stämma skall förblifva
stum, kanonens åska skall här icke mera, vare sig för glädje
eller i strid, komma att gifva ljud!»
Carlsten är nu utrym dt: den l Maj detta år aftroppade
garnisonen och svenska flaggan ströks.
Marstrand har sedan dess grundläggning af norske
konungen Hakon Hakonsson genomgått många vexlande? öden.
Yi hafva likväl icke här ställt oss till uppgift att genomgå
dess historia. Men hvad som företrädesvis gör platsen
märkvärdig i våra dagar och hvilket redan förut ett par gånger
antydts, är dess hygieniska eller sanitära förhållanden, och
det är som badort staden bygger sitt rykte. I detta afseende
finnes mycket både i ord och bild att ännu anföra, men
detta fordrar sitt särskilda kapitel.
Af hvad vi ofvanför i denna korta skizz om Marstrand
varit i tillfälle att antyda torde kunna framgå som slutsumma,
att det dock icke ensamt är läkekonstens gudom, som
här förer spiran, utan att det är en »Concert» af flera makter,
som gjort denna ort angenäm, så för sinne och känsla
anslående. Ej blott krigets gud och hafvets herrskare hafva
här förenat sig om samma skapelse; gudinnan med
ymnig-hetshornet smyckar den ock med sina håfvor, medan taflan,
fulländad med sitt lefvande staffage, röjer penseldrag af äfven
sjelfva Afrodites skönhetshand.
C. S. Hallbeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
