Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är att vara älskvärd? (Efter C. Michael.) - Ett blad ur Nordafrikas historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mottagande, vi röna, lika vänligt, lika enkelt, lika varmt
och hjertligt. Utan att tänka på, hvilket intryck hon sjelf
eller hennes hem kan komma att göra, är hon blott
angelägen att göra allt, för att hennes gäster må befinna sig väl
i hennes hus.
Helt och hållet besjälad af denna önskan, nödgar hon
oss ej att inträda i det finaste rummet - hon för oss in i
det behagligaste. Hon tager plats midt emot oss och låter
oss omtala och berätta; hon har för hvarje tilldragelse i vårt
lif ett deltagandets varma ord, medan hon talar om sig och
sina angelägenheter blott på förnyad uppmaning; hon trugar
oss ej att stanna qvar, när vi vilja bryta upp, ty hon vet,
att vi gerna stanna så länge, vår tid det medgifver. Har
denna qvinna en större bjudning, så förstår hon att länka
det allmänna samtalets lopp så, att hvarje gäst kommer i
tillfälle att visa sig i ett fördelaktigt ljus för de öfriga, och
skickligt vet hon att undvika eller öfverhalka ett för någon
af de närvarande oangenämt ämne. Sjelf talar hon blott så
mycket, som är nödvändigt, för att få gästernas samtal i gång,
och endast på begäran låter hon förmå sig till längre
berättelser, musikproduktioner och dylikt. Och gör hon detta,
sker det oförblommeradt, enkelt . och vänligt, i den afsigt att
alltid och öfverallt bjuda gästerna det bästa af det, hon har
att bjuda på.
Om man söker att fatta denna qvinnas väsen och frågar
sig: hvarför är hon älskvärd, hvilka egenskaper göra henne
sådan, ja, hvad är älskvärdhet i allmänhet? så kommer man
till det egendomliga resultat, att glänsande kropps- och
själsegenskaper väl kunna stegra och förhöja älskvärdheten, men
att grundvilkoret derför är anspråkslöshet och en hög grad
af sjelfförnekelse. Blott den, som förmår att fullt uppgå i
omsorgen, glädjen och deltagandet för andra, blott den kan
i sanning vara älskvärd.
Redan den minsta flägt af behagsjuka, pråleri eller
egenkärlek, som vidrör denna ömtåliga byggnad, kommer henne
att ohjälpligt störta samman. Skön, intressant, ja,
förtrollande kan äfven en behagsjuk qvinna vara, älskvärd blott en
sjelfförn ekande och anspråkslös. Må också kämparna för
qvinno-emancipationen tänka annorlunda härom, det förblir dock en
evig sanning, att innerlig hängifvenhet och uppoffring för
andra är ett qvinnans företräde - ej en hennes svaghet.
Så skall det vara och så är det godt. Må qvinnan ära
skapelsens herrar och erkänna deras rättigheter, i det hon
svartsjukt vakar öfver sin sköna rätt, den fulländade
älskvärdheten, på det att icke den tid en gång må komma, då
man talar om energiska qvinnor och älskvärda män!
Icke utan afsigt hafva vi först ställt den älskvärda
qvinnan gent emot samfundet i allmänhet. Men der
älskvärdheten utvecklar sina äkta blommor, der visar hon hela
sin trollmakt först rätt i hemmets krets, ty här är den
älskvärda qvinnans stora, obestridda rike, hon må nu vara hustru
eller dotter. Hvarje glad och munter stund gifver hon sin
krydda-, och komma pröfvotider - hvilken olycka vore så
tung, att en älskvärd qvinnas hängifna deltagande ej
förmådde lätta henne? »Lidandets och bekymrets svarta spöken»,
säger Smiles så vackert, »kunna väl se in genom dörren till
det hus, der ett sådant väsen herrskar, men inträda och
uppslå sina bopålar derstädes få de aldrig.»
Älskvärdheten är smittosam, liksom hon tyckes vara
ärftlig. Det förekommer sällan blott ett älskvärdt väsen inom
en familj. »Man känner sig väl der - det är ett älskvärdt
hus-n, heter det.
Ja, ej blott herre och fru, utan äfven barnen, till och
med tjenarna, äro i ett sådant hus förekommande och
hjertliga: det är strålarna, som utgå från hemmets stjerna, den
älskvärda husmodern.
Yäl eder, som uppfostra edra barn till älskvärda
menniskor, hvilket är nästan liktydigt med lyckliga menniskor!
Låt framför allt anspråkslöshet, menniskokärlek och
uppriktig välvilja draga in i deras små hjertan, men håll på
afstånd allt, som kan grumla det barnsliga sinnets oskyldiga
glädtighet!
Misstro mot våra medmenniskor, afundsjuka och
skadeglädje äro de klippor, mot hvilka älskvärdheten lider
ohjälpligt skeppsbrott. Må derför edra barns bräckliga
lefnads-farkost för dem bevaras! Det egna hjertats varma medkänsla
vare åter den fyrbåk, som lyse eder och deras lyckliga färd
genom lifvets bränningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
