Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Illustration;Carlsten, sedt från Marstrandsöns platå. Se texten i föreg. häftet. - Porträtter. En skymningshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carlstensbatteriet Pallas.
(Teckning af C. S. Hallbeck; se texten i föreg. häftet.)
han skrifver, - hon frågar för mycket, för att kunna vara
så lärd, - men jag vet, att hon är en af de förnämsta
orsakerna till, att han arbetar med sådan lust och glädje,
och att hon bäst af alla förmår drifva bort de tunga moln,
som ibland hvila på hans panna. Och åt sin moder, vår
fru. har hon gåfvor att gifva, sådana som ingen annan skulle
kunna skänka henne. Ja, hon är rik, den flickan, och hon
är underbart frikostig, och deri ligger hennes makt. Hon är
hemmets vänliga genius, och det är just hvad hon duger till.
Jag menar, att den titeln också kan vara värd att
efter-sträfva. Och jag är öfvertygad om, att hon skulle duga till
mycket annat också, till och med till eldgaffel, figurligt
taladt, i fall oblida öden någonsin skulle tvinga henne att
på egen hand bjuda en svår eldbrasa spetsen, men jag tror
dock aldrig, att hon, åtminstone som flicka, kan lefva ett
fullare, rikare och renare lif, än just nu. Det kommer sig
deraf, att jag ännu aldrig sett henne arbeta. Missförstå mig
nu inte! Aldrig är hon sysslolös, och det är mig en gåta,
huru hon kan räcka till för allt, men hvad hon än må
företaga sig, så förstår hon att deri inlägga hela sin själ, hon
arbetar mer med hjertat, än med händerna, Må nu hvem,
söm vill, kalla detta arbete, jag kallar det en njutning.
Derför skulle jag också vilja kalla min herrskarinna Selma
den lyckligaste varelse i verlden, om jag icke hyste den
förmodan, att det i hvarje hem finnes en eldgaffel, som kan
berätta samma historia, som jag. Så borde det åtminstone
vara, Under dessa mina funderingar hade emellertid familjens
medlemmar samlats i salen. Ljusen i kronor och julgran
blefvo tända . . >»
^Kanske herr eldgaffeln skulle ’vilja tillåta mig att
berätta i sammandrag det öfriga af historien?» inföll Selma.
»Gerna, eftersom du tegat så länge och så snällt.»
»Nå väl! Min långe, närsynte bror kommer in, bugnr
sig en smula tafatt för den främmande damen, skrattar
godmodigt, när han märker sitt misstag och får veta, att
främlingen är hans egenhändiga julklapp. Han går henne närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
