Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- På klassisk jord.
- Det stora och det lilla. Poem av Aslög.
- Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 362.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragna lädergördlarna) betraktar för en gång residensstadens
under-, här och der utbjuder sig en modell i de albanesiska
bondqvinnornas klädsamma drägt och söker på sin vandring
upp och ned kunder och beundrare. Äfven vi, såsom
samvetsgranna turister, låta en half timme uttorka oss i den
skugglösa, öfverallt med fint, hvitt stoft betäckta platsens solglöd.
Vi säga, för att trösta oss, till oss sjelfva: "Du gör fysiognomiska
studier», men i sjelfva verket är det just vi, som
äro föremål för studier från infödingarnas sida, och dertill
sådana af den mest ingående natur. </b> *</b>
*
Det stora och det lilla.
Sol! Är du samma sol, jag förr sett stå
Så röd, som blod, uppöfver bergens toppar?
Hvar är ert färgspel, hvar, I daggens droppar,
Och hvar är ert, I stjernor i det blå?
Som förr i rosig sky hörs lärkan slå,
Och frigjord bölja högt af glädje hoppar.
Ja, det är vår, de svälla, lundens knoppar,
Allt är som förr, men, ack, ej skönt ändå!
För sjuklingen är äfven honung bitter:
»All fägring i befraktarns öga sitter»,
Och jättekraft att lida menskan fick –
Den arma! Barn af himmelen och jorden,
För tvänne verldar är hon skapad vorden,
Dock kan - en tår fördunkla hennes blick.
Aslög.
*
Orenburg till Samarkand.
Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn.
(Forts. fr. sid. 362.)
j rån Namangan begåfvo vi oss till Ture-Kurgan. Slätterna
begränsas vid synranden af Ala-Kan-bergen. Vägen
är enformig och liknar ett upprulladt band, men i
stället äro stadens omgifningar desto behagligare, då man
jämnför dem med den förra.
Vid vår ankomst till Ture-Kurgan tillbragte vi natten
på gården till ett gammalt slott, som förr tillhört kanen.
Vi lågo under ett vackert träd, hvars stam mätte tolf alnar
i omkrets. Dess löfverk ersatte fullkomligt ett tält, och
nattens svalka besvärade oss alls icke. Nätterna äro eljest
varma i denna trakt. Dagg finnes icke, om icke möjligen i
Tasch-kend, der den, som jag tror, förorsakas af den mängd träd,
hvilka växa utefter vattenledningarna. Slottet beboddes af
aksakalen, hvilken hade den starkt utpräglade usbegiska typen.
Från slottet eller den gamla fästningen har man en särdeles
vidsträckt utsigt öfver hela trakten och en herrlig dal, som
genomflytes af Kassan-Su-floden.
Vägen från Ture-Kurgan till Kassan går genom en
förtjusande dal mellan berg, som äro beströdda med vackra, af
usbeger och tadjiker bebodda byar. Kassan är Ferganas
äldsta stad, och dess befolkning utgöres uteslutande af tadjiker.
Mellan det och Tuss ligger en mycket stor stepp, på hvars
midt reser sig en gammal fästning, som fått sitt namn efter
Malla kan, Kudair käns farbroder. I tre dagar färdades vi
öfver denna af usbeger bebodda stepp och anlände den tredje
dagens afton till områdets, i en föga fruktbar och stenig trakt
belägna hufvudort, Tuss, som bebos af tadjiker och - skorpioner.
I närheten af denna stad finnas sandsträckor, hvilka utbreda
sig ända till Sir Darjas stränder, men till venster om den
resa sig höga berg, som äro prydda med en särdeles yppig
växtlighet och mycket rika på dyrbara ädla stenar, stenkol
och nafta. Vi stannade i Tuss tre dagar och begåfvo oss
den 24 Augusti på väg till Kokand, men icke längre till
häst, utan i tarantass, för hvilken måste spännas sex hästar,
emedan hjulen sjönko så djupt ned i steppsanden. Ändtligen
uppnådde vi Sir Darja, hvilken öfverföra på en färja - ty
någon bro fanns der icke -, och återsågo snart Kokand med
dess triumfbåge af trä. Vi höllo vårt intåg genom en af
stadens tolf portar. Den är prydd med två torn, af hvilka
det till höger genom ras är ofullständigt. Vi bröto åter upp
på aftonen och färdades framåt på den mellan Kokand och
Påtar löpande vägen, hvilken under natten syntes mig ännu
förfärligare. Vi gingo för andra gången öfver Sir Darja, hvarefter
den oländiga vägen blef rent af olidlig ined sitt damm och sin
hetta. Vi uppnådde Kodjend, törstiga och alldeles uppgifna
af trötthet.
Den följande dagen, klockan fem på eftermiddagen, bröto
vi åter upp och snart hade vi Mogol-Tau till venster och
Sir Darja till höger om oss. Kullar, som äro betäckta med
af lummiga trädgårdar omgifna byar, resa sig i en lång sträcka
utmed floden, hvarpå denna tager en annan kosa. Nu
började bergen förgrena sig, och vägen blef åter lika förfärlig
som förut, men slutligen uppnådde vi Pskend, en liten stad,
bebodd af mellersta Asiens vackraste tadjiker.
I samma mån, vi närmade oss Taschkend, blef vägen
allt vackrare, och slutligen hälsade vi Turkestans hufvudstad
med samma glädje, som man efter en lång skilsmessa erfar
vid återseendet af en gammal vän. Vi hade icke lång tid
på oss, om vi ville besöka Sibirien. I sådant fall måste vi
nämnligen begifva oss af före den 15 September, ty der
börjar kölden redan i Oktober och hösten är en svår årstid
för de resande. Min man skyndade sig således att göra de
nödiga uppköpen, och vi lemnade Taschkend måndagen den
11 September. Himmelen var molnhöljd, fälten lågo brända af
solen och vårens friskhet var försvunnen. Fåglarna flögo sin kos
och karavanerna drogo bort för att söka sig vinterqvarter.
Först den följande dagen uppnådde vi Tschimkend, der vi
dock icke hade lust att stanna, ty vi kände Turkestans städer
allt för väl, och denne hade ingenting mer att erbjuda, än
de andra. Derifrån anlände vi till Makat, som ligger i en
mycket bred dal, hvarest steppen åter uppträder. Sedan vi
öfvergått floden Arissa, blef landet åter odladt och hade att
uppvisa en mängd kirgisiska byar. Invånarna här bo i
ki-bitkor och inhysa sina hästar, sitt höfoder och sina
lifsmedels-förråd i boningshusen. Landet blir der bortom allt mer
bebodt, och fälten bära hirs och bomull. Vi passerade ännu
en hållplats, och vid denna befunno vi oss så nära bergen,
att temperaturen var ganska sval redan klockan sex på
aftonen.
Den 12 September lemnade vi på morgonen den
förtjusande hållplatsen Tschakpa och voro snart omgifna af tre
bergskedjor, hvarefter dalen vidgade sig ända till den lilla,
af den klara Tålass vattnade staden Ulie-Ata, som har en
oansenlig, på en ö i floden uppförd rysk fästning. Man ser
Ulie-Ata (helig fader) på mycket långt håll. Det utgöres af
en sartisk stad och en rysk stad med ett litet torg, hvarpå
reser sig den rosenröda och hvita grekiska kyrkan, som en
blomma midt i den omgifvande grönskan. Vi sågo här hinduer
med sina röda kors i pannan, muselmaner med sina turbaner
och, för första gången, kineser. Klockan sex på morgonen
den 14 lemnade vi Ulie-Ata och på aftonen anlände vi till
Merke, hvars broar läto oss ana, att vi hade ett ryskt nybygge
50*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0399.html
