Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingsskala. - Turkisk hjelm. (Teckning af P. Sellier.) - Nittonde århundradets skald. (Efter Petöfi.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med hans namn utfylla åtminstone ett undangömdt blad
i historiens bok.
Äregirigheten, trängtan efter rykte, är denna steges högsta
pinne-, "på honom qvarstår mannen utan svindel eller söker
med tillhjälp af verldsklokhetens, menniskokännedomens och
lifserfarenhetens balanserstång så länge bevara sig från fall,
som hans andliga krafter räcka till och han ej känner sig
oförmögen till verksamhet eller förfaller i tvinsot.
Några få af arter inom det menskliga slägtet försaka att
beträda denna stege på normalt sätt, och allt efter som de
Öfverhoppa den ena eller andra pinnen eller blifva för länge
stående på någon af dem, bilda de beundransvärda eller
motbjudande undantag
från regeln.
En gubbe, som
oupphörligt smäktar efter
kärlek, eller en äldre
man, som, trots all
erfarenhet, oupphörligt
ingår nya
vänskapsförbindelser, göra sig i
lika grad löjliga. En
yngling, som tvingar
naturens högljudda
stämma i sitt hjerta till
tystnad och
eftersträfvar blott ryktets
skuggbilder, kall för
vänskapens lockelser och
den förtrollning, som
ligger i qvinnornas
bevågenhet, Jean
åstadkomma något stort och
göra sitt namn
odödligt ; men han kan också
blifva en narr eller
niding och som
en tempelskändande Herostrat
draga samtidens och
efterverldens
förbannelse öfver sitt
skuldbelastade hufvud.
Arten röjes hos de
unga; gif derför akt på
ungdomen omkring dig!
Du skall då kunna
på nyttiga banor rikta
in anlag, hvilka eljest
ur sannt mensklig
synpunkt skulle framkalla
en förfelad, en olycklig
tillvaro. Gif noga akt!
Ve hvar och en
brådmogen, manlig individ,
hvilken redan som
skolpojke sträfvar efter att
förbättra finanserna genom en inbringande byteshandel med
blyertspennor eller smörgåsar och under fullständigt
undertryckande af fullkomningsdriften utplånar hvarje tanke på kärlek och
vänskap, blott jagande efter vinning! Sådana bortbytingar bilda
reservtrupperna för de känslolösa, djuriskt råa materialisternas
här-, de känna blott en afgud, för hvilken de knäböja: den
gyldene kalfven. Genom snålhet och vinningslystnad vanära
de mensklighetens namn-, de handla och schackra, fullständigt
hemfallna åt den krassaste girighet, till sist med sina
med-menniskors svett och blod, med sina egnas lif och ära-, på
det heliga lägga de sina ränteberäkningars smutsiga
måttstock och med sina gamklors grabbtag strypa de enkor och
faderlösa. Ersättning
för kärleken finna de
på gatan och för
vänskapen i en
samvets-och ärelös krets af
beroende smickrare. Att
samla ihop penningar,
vinna penningar,
tilltvinga sig penningar,
lura sig till penningar
- är den enda pol,
omkring hvilken deras
tankeverld vrider sig,
och för att hopskrapa
den klingande [-guldmassan,-] {+guld-
massan,+} snudda de med
rockärmen vid [-tukthuset-] {+tukt-
huset+} eller ramla in
genom dess dörr. En
person, som alltid
tänker blott på snöd vinning,
utan att nödgas genom
eländiga
existensförhållanden lefva ur hand
i mun, som det heter,
är väl den
afskyvärd-aste af alla med
förnuft skapade varelser
- ja, en sådan gör sig
så ovärdig förnuftets
bruk, att han till sist
ej sällan också straffas
med, att dess
gudomliga ljus hos honom
förmörkas.
En normalt
utvecklad menniskas lif måste
åtminstone vara deladt
mellan att samla och
utströ, mellan att taga
och gifva -, men väl den,
som gifver mer, än han
tager, och tager blott
för att gifva!
 |
Turkisk hjelm. (Teckning af P. Sellier.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
