Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skydd mot smittosamma sjukdomar. - En Donaufärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet måste, enligt Pettenkofers vetenskapliga
iakttagelser, härvid också tagas med i räkningen, då det vid många
epidemier visat sig råda ett bestämdt förhållande mellan
epidemiens styrka och grundvattnets stånd. Isynnerhet gäller detta
för kolera och typhus.
Med kännedom härom måste den af en farsot hotade
menniskan sörja icke mindre för sina bostäders och deras
omgifningars, än för sin persons skyddande mot smittämnets
innästlande. I det förra hänseendet har hon att genom afdikningar
och talrika trädplanteringar sö"ka beröfva sina mikroskopiska
fiender de för deras frodande nödiga stillastående och ruttnande
vattensamlingarna. (Se "Vegetationens inflytande på
menniskans helsa», sidan 282 af denna årgång.) Med hänsyn till
det sednare eller sin egen persons skyddande har hon att
noggrant bevaka de hufvudvägar, genom hvilka dödens
budbärare söka intränga till hennes lifskälla, blodet. Dessa vägar
äro tre. Genom luftstrupen kunna de små svamparna följa
andedraget ned till lungorna, genom matstrupen med spis
och dryck ned till magen och genom söndriga hudställen
intränga direkt i blodet (den osårade huden skyddar för smitta).
I enlighet härmed hafva vi, när faran nalkas, att sörja för,
att endast ren luft kommer våra lungor till del, att inga
svampar blanda sig med det, vi förtära, och att noga aktgifva på hvarje
rispa i huden, äfven den minsta. Yi måste grundligt vädra
våra bostäder, försigtigt undvika allt dåligt driksvatten (i
tvifvelaktiga fall helt och hållet sky vanligt vatten och dricka
blott soda- och dylika vatten eller ock uppkokt) och
isynnerhet vara uppmärksamma på rispor i yttre huden och
slemhinnan. Hvarje, äfven det obetydligaste, hudsår kan, om
fienden är i närheten, blifva en segrarens triumfbåge-, detta gäller
för nålstick, spruckna läppar, skåror af rakknifven,
hudlöshet hos nyfödda och om alla sprickor i slemhinnan.
För den skull kysse man aldrig en mun, hvars ägares
helsoförhållanden äro en obekanta-, aldrig late man nyfödda
barn och deras mödrar af sköterskan beröras med händer
eller instrument, utan att dessa först blifvit grundligt tvättade
med karbolsyra. Man låne ej sprutor och dylikt af andra
och man late raka sig med egen knif och blott af rentvättade
händer. Att man under en farsotstid dessutom måste rätta
sig efter de anordningar, vederbörande föreskrifva, ligger ju,
sedt från det allmännas intresse, i öppen dag.
Har man sig ålagdt att vårda en af infektionssjukdom
angripen, så sörje man för sval och möjligast ren luft i
sjukrummet. Det här och der ännu brukliga rökandet är rent
sjelf bedrägeri. Det aflägsnar aldrig fienden, utan gör honom
blott omärkbar för vår näsa. Frisk luft är absolut nödig.
Dock har man att vid fenstrens öppnande iakttaga
försigtighet. ^ Personer, som ej äro vana vid drag eller lida af
hosta, måste man skydda för omedelbart luftdrag; man vädre
derför hällre i nästa rum eller skydde den sjuke med skärm
eller rullgardiner. Härtill kommer, att man måste beröfva
bakterierna hvarje tillfälle att sätta sig fast i sjukrummet.
Hvad man af möbler och annat ej nödvändigt behöfver för
sjukvården, måste genast ur rummet aflägsnas.
Har man att välja mellan flera rum, så bestämme man
sig för det största och soligaste, om möjligt i öfre våningen.
Utom sjuksköterskan bör ingen få vistas hos den sjuke.
Torr dammning inom rummet är direkt skadlig.
Derigenom gifver man svamparna blott anledning att röra på sig
och finna vägen till ännu obesmittade. Med våta trasor
måste dammet aflägsnas från golf och möbler. Att skaka
upp bolstrarna och kuddarna är likaledes osundt.
Rummet måste ofta bestänkas med femprocentig
karbolsyrelösning, eller ock hänge man i bäddens närhet dermed
indränkta läskpappersark. Golfvet aftvättas dagligen med en
tunn blandning af klorkalk och vatten.
Den sjukes begagnade linne får aldrig qvarlemnas i
hans rum eller der skakas och räknas, utan man måste
genast bestänka det med tvåprocentig karbolsyrelösning och
derpå lägga det i vatten. Innan det åter kommer i bruk,
koke man det tre till fyra gånger, hvarje gång minst tretio
minuter.
Uttömningar, var, spott (isynnerhet lungsigtigas) och
dylikt måste med karbolsyra desinficeras och nedgräfvas.
Nyligen har upptäckts en speciel bakterie, som är verksam vid
tuberkulos, och det är att antaga, att denna farliga sjukdom
kan bekommas genom in ändandet af stoft, som från lungsigtigas
intorkade spott meddelar sig åt luften. Man late derför
sådana sjuka spotta i med karbolsyrelösning fyllda koppar och
tvätte näsdukarna med samma syrelösning.
Den sjukes vårdare måste, så vidt möjligt, strängt
undvika umgänget med andra personer och vid utgåendet från
patienten tvätta händerna med enprocentig karbolsyrelösning
och dermed borsta naglarna rena samt ömsa kläder.
Värdelösa saker, såsom nyttjade förband, halm, mycket
smutsigt linne och så vidare, begjutas med petroleum och
uppbrännas.
Har den sjuke åter tillfrisknat, så late man honom flera
gånger bada, innan man släpper ut honom bland friska
menniskor. Derigenom aflägsnas å ena sidan det sjukdomsstoff,
som vidlåder hans hud, och å den andra visas honom sjelf
en stor välgerning.
Alla begagnade kärl kokas, om de tåla vid kokvärme,
sängen tvättas med karbolsyra, lakan och linne på förr nämndt
sätt. Alla brukade sängkläder utsvaflas starkt (en half dag)
eller uppvärmas till en viss temperatur i så kallade
upphettningskammare, af hvilka hvarje stad borde äga allra
minst en, lämpligast förenad med en badanstalt.
Golfvet afskuras med karbolsyre- eller klorkalklösning
I det tillstängda rummet ställe man klorkalk i lerkärl,
öfver-gjuten med en och en half delar rå saltsyra. Dagen derpå
öppne man fenster och dörrar och late rummen flera dagar
å rad genomdragas af luften. Efter synnerligen farliga
sjukdomar late man rummet nymålas och tapetseras, sedan väggar
och tak först blifvit grundligt rentvättade.
Har sjukdomen tagit en olycklig vändning, så late man
så fort som möjligt föra liket till bisättning eller ännu
bättre genast jordfasta detsamma, med undvikande af alla
ceremonier.
Ofvan angifna förhållningsregler göra naturligtvis alls
icke anspråk på fullständighet och ofelbarhet. Många, lika
goda, låta visst sätta sig i deras ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
