Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antikt jätteskepp - Ett fosterländskt Bildergalleri. CXVI. Johan Gottschalk Wallerius, af A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rundt om kolossen fanns en infattning af järn, riktad
mot dem, som kunde komma att försöka en äntring;
vidare funnos der järnbalkar med spärrhakar, som
genom en mekanism kunde sättas i rörelse för att
fatta fiendtliga fartyg och draga dem närmare.
Vid hvarje reling stodo sextio ynglingar i full
rustning; ett lika stort antal stod vid masterna i
de vid dem fastade
och stenar innehållande kamrarna. I de af järnstänger
sammansatta mastkorgarna stodo i den undre tre man
och i de två öfre i ordning två och en. Dessa kämpars
förseende med tillräcklig ammunition ombesörjde
ändtligen en mängd gossar, hvilka medelst block,
fastade i skanskorgarna, upphissade korgar, fyllda med
för angrepp och försvar nödiga stenar och slungpilar.
Ett fosterländskt BUderg-allez-i.
CXVI.
.ToJlHll
\en 16 November detta år firades med
särskild högtidlighet det ur en sekellång
glömskas graf återuppväckta minnet af en
svensk man, som väl förtjenar en plats i det
foster-ländskaobildergalleriet. Hans namn återfinnes
här ofvan. Om hans vackra lifsgerning skola vi här
lemna några antydningar. *
Johan Gottschalk Wallerius föddes d^n 11 Juli 1709
i Stora Mellösa prestgård (Nerike), der fadern,
Erik W., af gammal, småländsk prest-slägt, var
kyrkoherde. Modern, Elisabeth Transeus, tillhörde
också en slägt, som egnat sig åt kyrkans tjenst. Efter
att hafva genomgått gymnasiikursen i Strengnäs, tog
han studentexamen i Upsala hösten 1725. Filosofie
magisterkransen eröfrade han den 15 Juni 1731. Som han
emellertid egnade sig åt den medicinska vetenskapen,
fortsatte han universitetsstudierna, dock icke i
Upsala, utan i Lund, under ledning af Ramlösa brunns
upptäckare, professor J. J. von Döbeln, och Lunds
naturhistoriska museums grundläggare, professor
K. Stobseus. Redan 1732 utnämndes han till medicine
adjunkt i Lund. Af Linnés anteckningar finner man, att
denne genom W:s utnämning ansåg sig förbigången. År
1735 promoverades Wallerius till medicine doktor.
Då den bekante upsalaprofessorn Olof Rudbeck den yngre
med döden afgick, sökte Wallerius professionen efter
honom. Han hade äfven då till medsökande Carl Linné
samt Nils Rosén (sedermera Rosén von Rosenstein). Den
sist nämnde fick första förslagsrummet och sedan
platsen; tredje förslagsrummet erhöll Linné. Samma
år, 1740, blef professuren i praktisk och theoretisk
medicin i Upsala genojn innehafvarens afskedstagande
ledig. Sökande voro nu äfven Linné och Wallerius
jämnte Abr. Bäck, sedermera lifmedikus och ordförande
i Collegium medicum. Efter ett tämligen skandalöst
uppträde, föranledt genom en af W. utgifven
disputation, .»Decades bince thesimn medicarum-*,
deri han anföll några af
.ToJiuii {*ottseliai:k. Wallerius.
Linné förut uttalade hypo-theser rörande medicinen,
blef Linné utnämnd till professor (den 5 Maj
1741). Wallerius flyttade emellertid omedelbart
derefter till Upsala, vid hvars universitet han
som lärare fastades, till en början såsom medicine
adjunkt och sedermera, 1750, såsom professor i kemi,
metallurgi och farmaci, en nyinrättad professorsstol,
hvars förste innehafvare W. således var. Två gånger
var W. universitetsrektor, åren 1756 och 1764, samt
sist nämnda år äfven promotor. Såsom ett särskildt
minne i Upsala lemnade W. efter sig Laboratorium
chemicumy hvars grundläggare han var. År 1767 erhöll
W. sökt afsked från det akademiska lärarekallet,
i hvilket han med stor heder och framgång verkat,
dock icke blott med föreläsningar för den studerande
ungdomen, utan jämnväl genom ett . mycket omfattande
skriftställen, hvaraf frukterna föreligga i ett antal
af omkring etthundratjugo vetenskapliga afhandlingar
och litterära verk.
Samma år, som Wallerius utnämndes till
professor, kallades han ock till ledamot af
Vetenskapsakademien. Den 2 Juni 1750 höll han der
sitt inträdestal och hälsades af akademiens dåvarande
prseses, Samuel Schultze, med, bland
annat, följande ord, som hade afseende på hans
professorsutnämning:
»Landtmannen väntar samma fördel» (som bergsmän
och läkare: han hade utgifvit ett större arbete i
mineralogien och varit, såsom redan antydt, medicine
universitetsadjunkt i nära tjugo år) »af edert snille
med så mycket större visshet, som han idkar sin näring
icke mindre till rikets allmänna och sin egen båtnad,
än bergsmannen, och lofvar vårt svenska samhälle
lika stor besparing i landets allmänna utgifter af
sin hushållning, som bergsmannen, när han blifver i
sitt arbete handledd lika methodiskt och det som en
vetenskap drifves.»
* De, som önska få närmare kännedom om denne
märklige mans lifsgerning, hänvisas till professor
C. E. Bergstrands nyligen utgifna verk om honom,
hvilket arbete vi med vederbörandes medgifvande
användt som källskrift för dessa anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
