Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. CXVI. Johan Gottschalk Wallerius, af A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Det var icke blott en förhoppning, som uttalades
i dessa ord, det var en förutsägelse. Ty Wallerius
blef, kort sagdt, landtlrulskemiens fader. För vår
tids bildade jordbrukare behöfva vi ej förklara
den stora betydelsen af en sådan lifs-gerning,
liksom det ej häller nu mer behöfver påvisas,
hvad gagn jordbruket haft deraf, att den kemiska
vetenskapens otaliga rön blifvit, liksom arbetet inom
andra vetenskapsgrenar, tillgodogjorda det praktiska
lifvet. Wallerii berömmelse ligger sålunda icke i
några stora vetenskapliga upptäckter, han delar i
det fallet icke äran med en Linné, en Scheele, en
Berzelius och andra sådana stormän, utan deri, att
han, så att säga, ledde den rikt flödande strömmen
af de vetenskapliga forskningarnas resultat ut ur
studerkammaren och laboratoriet för att göra verklig
praktisk nytta för sig i lifvet. Många hafva följt
honom och lyckligt utvecklat, hvad han lade grunden
till, men han var den förste - det är hans storhet,
och det är ära nog! Till och med tyskarna, som eljest
äro så flinka att tillegna sig och de sina alla möj-
han äfven en jordartslära (prisbelönt af
Vetenskapsakademien), med beskrifning af de svenska
jordarterna, ett högst lärorikt arbete, hvars
förtjenster ännu gälla.
Efter sitt afskedstagande vistades Wallerius på
Hagel-stena till sin död, alltså i aderton år, med
synnerlig uppmärksamhet och ifver egnande sig åt
sin gårds skötsel och förbättring enligt profvade,
vetenskapliga grunder. Med rent vetenskapliga
forskningar och författareskap sysselsatte han sig
härunder äfven och lemnade, trots sin bräckliga
helsa, aldrig något tillfälle obegagnadt, då
han kunde främja sina allmännyttiga planer och
syften. Ännu vid sjutiofyra års ålder, den 9 Juli
1783, höll han ett tal inom Vetenskapsakademien,
då han afgick som akademiens prseses-, han talade
»om nödig jämnförelse mellan kemiska undersökningar
och naturens verkningar», och återkom äfven i detta
sitt sista tal till sitt gamla älsklingsthema, att
man alltid bör rådfråga naturen vid sina göromål och
alltid söka gifva en praktisk tillämpning af hvad
vetenskapen uppdagat. Veten-
Wallerii gård, Hagelstena, i Upland.
liga förtjenster, erkänna villigt, att W. utgifvit den
första agrikulturkemi och redan 1761 uttalat den stora
grundsatsen, att »reglerna för jordbruket måste stödja
sig på jämnförande kemiska undersökningar af växternas
beståndsdelar och den jord, på hvilken de växa".
Wallerius nöjde sig dock ej med att blott predika
för andra. Han lefde äfven, som han lärde, genom att
vid sin egendom Hagelstena i Alsike socken, »mellan
Upsala och Stockholm», som han sjelf säger, tillämpa
de vetenskapliga fingervisningarna och lärorna. Under
bestyren med jordbruket vid denna till omfånget
ganska betydande egendom (han hade omkring etthundra
tunnland öppen åker af ypperlig beskaffenhet), gjorde
han oupphörliga rön och erfarenheter, hvilka han, sin
lifsuppgift trogen, ingalunda behöll för sig sjelf,
utan skyndade att i tryck meddela, Liksom han för
jordbrukskemiens utveckling utstakade riktningar och
lemnade anvisningar, som ännu äga bestånd, så ordnade
och uppsatte
skåpens popularisering, dess förvandling till
allmän egendom, dess framställande i sådant skick,
att dess resultat, liksom det preglade myntet,
kunde gälla i hvar mans hand - detta var Wallerii
vackra lifsuppgift, och häri gaf han ett föredöme,
som sedan blifvit följdt och som nu börjar anses
som den naturligaste sak i verlden - en uppfattning,
som ingen nu mer lärer äga mod att jäfva.
Den 16 November 1785 slöt Wallerius sina dagar -
det var sålunda hundrade årsdagen af hans bortgång
ur tiden, som nyss firats. Hans stoft hvilar i
Upsala domkyrka, Vetenskapsakademien lät 1788 slå
en medalj till hans äreminne. Järnkontorets hus i
Stockholm, hvars yttre blifvit prydt med professor
F. Kjellbergs porträttmedaljonger af många våra
framstående vetenskapsmän, har en sådan äfven af
Johan Gottschalk Wallerius.
A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
