- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne några, i mitt tycke, förståndiga ord över hennes
sinnesställning och uppförande. Hon svarade mig:
»Jag medger att jag ej är som jag borde vara... jag
önskade kunna vara annorlunda, men jag känner mig så
litet lugn och så litet lycklig, att jag stundom ej rår mig
själv. Jag står nu i begrepp att sluta en förbindelse,
som törhända det varit bättre för mig att aldrig ingå;
och om under den tid, som ännu dessförinnan återstår
mig, jag blir övertygad om att min fruktan är grundad,
skall intet i världen hindra mig ifrån att upphäva denna
förbindelse och därigenom undvika att bli olycklig för
hela min livstid. Ty om det är sant, att man i ett lyckligt
äktenskap finner en himmel, så är det lika visst, att
man uti ett olyckligt har ett helvete.»
»Om du ej älskar herr S.», sade jag, »förundrar det
mig verkligen att du låtit saken gå så långt»
»Ej älskar?» återtog med största förvåning Emilia,
»visserligen älskar jag honom, och däri ligger just
största olyckan, min kärlek förblindar mig i anseende
till hans fel.»
»Det skulle ingen kunna förmoda av vad du nyss
sade», svarade jag leende.
»Ack jo! ack jo!» sade Emilia, »så är det likväl, några
äro dock så påtagliga, att man ej kan vara blind för
dem; till exempel — han är för ung!»
»Huru ovärdigt!» sade jag skrattande, »det var
verkligen nedrigt av honom!»
»Ja, du kan skratta, du! För mig är det verkligen icke
roligt. Jag vill ej säga precis att det är hans fel, men
det är likafullt ett fel hos honom, visavi mig. Jag är
tjugusex år gammal och således ganska nära avskedet
från min ungdomstid, han är blott två år äldre och
följaktligen såsom karl ännu ganska ung. Jag blir en
vördig matrona, då han ännu är en ung man. Möjligtvis
är han böjd för lättsinnighet — och går gärna ifrån
sin gamla ledsamma hustru till...»
»Åhå, åhå!» avbröt jag, »det var en nästan för långt
förutseende försiktighet. Har du skäl att tro honom ha
en lättsinnig karaktär?»
»Just inga bestämda... men i detta så lättsinniga
tidevarv äro trohet och beständighet så sällsynta
dygder. Jag vet att jag ej är Algernons första tycke; vem
svarar mig för att jag skall bli hans sista? Jag skulle
kunna fördraga allt snarare än min mans obeständighet...
den tror jag mig ej kunna överleva. Jag har sagt
det åt Algernon... han har försäkrat mig... men vad
försäkrar ej en älskare?... Dessutom, huru vet jag väl
om han älskar mig med den äkta sanna kärleken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
