- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte med en riktig: ångest att rycka till sig en klänning
som Emilia tycktes vilja sätta på sig. Emilia skrattade
hjärtligt, Julie åter såg ut att vilja gråta.
»Hjälp! Beata, hjälp!» ropade hon. »Har man någonsin
sett och hört något sådan? Hör, Beata! Just därför
att Emilia väntar Algernon hit i dag, vill hon taga
på sig sin fulaste klänning... ja, en klänning, som så
misskläder henne, att hon med den icke är sig lik! Och
icke nog därmed, hon vill också ta ett skärp, som är
tjockt som en linda, och en kam vill hon sätta i håret,
som salig Medusa säkert lämnat bland sin kvarlåtenskap,
så förskräcklig är den! Nu strider jag och arbetar
sedan en kvarts timme mot denna olyckliga toalett...
men förgäves!»
»Om i Algernons ögon», sade Emilia med en värdig
hållning och min, »blott en klänning eller en kam kan
bidraga att göra mig behaglig, så...»
»Se där ha vi det!» utropade tröstlös Julie, »nu äro vi
komna till prövningarna, och jag vet rättnu ej huru ful
och hisklig hon icke är i stånd att göra sig, för att
pröva om Algernon i heroisk trohet skall övergå alla de
mest ryktbara romanhjältar. Jag ber dig, för Guds
skull, klipp bara icke av dig öronen eller näsan!»
Emilia skrattade. »Och du skulle så lätt kunna vara så
vacker och så älskvärd!» fortfor Julie, innerligt bedjande, i
det hon sökte bemäktiga sig den olyckliga klänningen
och kammen.
»Jag har föresatt mig att vara så klädd i dag»,
svarade allvarsamt Emilia, »jag har mina skäl därtill, och
om jag väcker din och Algernons avsky — så får jag
underkasta mig mitt öde.»
»Emilia skall nog bli vacker ändå», sade jag till
Julie, för att söka trösta henne. »Gå nu du och kläd dig
till middagen. Tänk på, att även du har en fästman att
behaga.»
»Å», sade Julie, »med honom är detta ej svårt, om
jag klär mig i en säck och sätter en kruka på huvudet,
så finner han att det klär mig förträffligt.»
»Du tror således», återtog Emilia, »att Algernon ej
har för mig samma ögon som Arvid för dig?»
Julie såg litet häpen ut.
»Gå nu, gå», avbröt jag dem, »vi skola aldrig bli
färdiga, gå, Julie, jag skall hjälpa Emilia, och jag slår vad
att hon skall bli vacker emot sin vilja.» Julie gick
äntligen till Helena, som alla dagar kammade och flätade
hennes utmärkt sköna hår.
Ensam med Emilia, och medan jag hjälpte henne med
den i sanning fatala gråbruna klänningen, sade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
