- Project Runeberg -  Familjen H /
98

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Vår och kärlek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vår och kärlek.



                                                                 »Jag, även jag var i Arkadien.»

Oskyldiga fröjder, oskyldiga sorger, I vänner av mina
unga år, änglar, som under leenden och tårar öppnade
för mig livets portar, er kallar jag i dag! Och er även,
tankar, rena som himlen blå, känslor, varma som
majsolens strålar, hopp, så friskt som vårmorgonens fläkt,
jag kallar er, kommen, o kommen att återliva mitt matta
sinne!

Jag vill sjunga våren och kärleken, ungdomen och
glädjen; ljuva och friska minnen, ungdomsstundens
näktergalar, höjen edra toner, jag vill på noter sätta
edra melodier och tjusas än en gång av deras sång.

Den 22 maj uppsteg en klar vårsol och dubbade med
gullgula strålar kornett Karls ögonlock. Svärdsordens
stjärnor skimrade genast dussintals för hans
drömmande syn; Han sökte begärligt att se dem klarare,
strävade att få upp sina ögon, vaknade och såg
stjärnorna försvinna för dagens härliga stråle, på vars
ljusprismer millioner atomer dansade.

En kvarts timme därefter såg man honom, med sin
jaktbössa på axeln, ströva genom den morgonfriska
nejden. Det var en vårmorgon, skön som den Böttiger
beskriver:

»Naturen låg så glad och still,
var tuva stod så grön,
var lärka satte toner till
var blommas tysta bön.

Och bäcken flöt så sakta fram
mot insjöns lugna vik,
där svanen tyst i vassen sam,
på sång och silver rik.

Mot solens kvällvåg örnen flög,
att där sin ljusdryck få,
och biet ljuvt sin nektar sög
och myran drog sitt strå.

I rosenkalken fjäriln har
sin purpurvinge gömt,
på lönnens gren ett duvopar
varannan smeka ömt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free